Sur förlust - men inte förvånande

Man visste att det skulle bli en tuff match mot ett hemmastarkt Sunderland. Stora delar av truppen hade dessutom varit iväg med respektive landslag i en vecka och spelat mer eller mindre tuffa matcher. Tydligen var Arsjavin mest märkt av sin resa då han inte ansågs pigg nog att starta matchen. Backlinjen kände vi igen. Sagna, Gallas och Vermaelen intog sina vanliga positioner och insatsten på vänsterbacken kände vi också igen. Enda skillnaden var att det stod 30 och Traore på ryggen istället för Clichy eller Gibbs. Spelstil och kroppspråk var dock exakt likt sina VB-kollegor. Helt otroligt hur man kan ha tre vänsterbackar som på så många sätt är lika varandra. Men det är en parentes i sammanhanget.

Ramsey fick nytt förtroende på mitten när Diaby var skadad och Denilson fortfarande en bit från matchform. Bredvid honom spelade som vanligt Fabregas och Song. Framåt satsade Wenger på Eduardo centralt och Rosicky och Nasri på kanterna. Den trion besitter väldigt stor potential men ingen utav dem är i någon direkt toppform och det syntes tydligt i matchen. Inte minst syntes det när Eduardo fick ett bra skottläge med vänstern efter ett väggspel. Det är sådana lägen han normalt är 100 %-ig på men nu träffade han knappt bollen ...

Arsenal började annars matchen så som de brukar, mycket bollinnehav, skapade några chanser och Almunia behövde inte testas. Redan efter fem minuter hade Rosicky en kanonchans när han sköt från nära håll. Fulop gjorde dock en fin parad och mer än en hörna fick vi inte. Det går inte låta bli att tänka på hur matchen blivit om vi hade gjort mål där...

I övrigt hände det inte mycket i första halvlek. Skärpan i spelet saknades hos Arsenal och det kändes helt klart att något saknades. Pigga ben kanske?

I Sunderland varnade vi för Bent men även han var till en början ganska osynlig, men som alla målskyttar är han livsfarlig att räkna bort. Detta skulle vi smärtsamt bli varse om i andra halvlek.

Även i andra halvlek har i alla fall jag känslan av att det är Arsenal som styr spelet och att ett ledningsmål inte känns helt avlägset. Istället är det hemmalaget som gör matchens enda mål efter ett par flipperstudsar i straffområdet. Bent visar att han är en striker när han är på rätt plats efter dessa studsar och styr in bollen bakom en chanslös Almunia. Typiskt nog är det en Arsenalspelare som är näst sist på bollen via sitt knä.

Wenger slänger in alla offensiv kraft han har på bänken i form av Arsjavin, Vela och Walcott. Dock utan att det resulterar mer än i ett par chanser och en misstänkt straffsituation. Men som många vet så får vi inte längre några straffar av domaren...

Den stora skillnaden mellan Arsenal och övriga topplag just nu är att de vinner även när de inte spelar så bra. Det gör inte vi! och om man inte lär sig det snart så kommer det inte bli någon kamp om guldet i år heller. Nu blir söndags match mot Chelsea en riktig nyckelmatch och jag hoppas verkligen att Wenger ställer över startspelare i veckans CL-match. Jag hoppas exempelvis att Senderos och Silvestre spelar mittbackar och att Fabregas sitter bekvämt på bänk/läktare. Allt annat vore mycket märkligt.

Sunderland - Arsenal 1-0 (0-0)

Målskytt: Darren Bent

Laget:
Almunia (7), Sagna (6), Gallas (6), Vermaelen (7), Traore (7), Ramsey (6), Song (6), Fabregas (6), Eduardo (6), Rosicky (6), Nasri (6)

Avbytare: Mannone, Eboue, Silvestre, Denilson, Vela (72), Walcott (72), Arsjavin (60)

Domare: Alan Wiley