Osannolik förlust mot Wigan

Inför matchen funderade man mycket på hur laget skulle reagera efter en fruktansvärt tunga förlusten mot lillebror på WHL. Skulle man komma ut som ett revanschsuget lag och köra över Wigan på bortaplan eller gick luften helt ur på WHL och skulle därför raset fortsätta?

Vi hade alla givit upp chansen om att vinna ligan men Tottenham gav oss en minimal livlina genom att på lördagen slå Chelsea hemma. Jag undrar om Wenger vid det här laget redan hade lämnat sin startelva till spelarna. För det kändes en aning som att han ansåg loppet kört och därför valde att lufta spelare som Eastmond och Fabianski. Hur som helst så startade vi matchen med Sol och Silvestre som mittbackar och som vanligt när man ser nr 18 på plan så känns det osäkert bakåt. I övrigt fick Sagna och Clichy på nytt chansen som ytterbackar. Mittfältet bestod av nämnda Eastmond, Diaby och Nasri. Framåt startade Rosicky, Bendtner och Walcott.

Matchen präglas till en början av ställningskrig. Wigan visar att de var laddade för kamp, de visste att de i praktiken kunde säkra nytt kontrakt vid seger. Arsenal såg hyfsat inspirerade ut. Inte jätteladdade men det såg inte heller lojt ut. Det vi till en början hotade med framåt var djupledsbollar på Walcott som gärna låg på rulle i ett högt utgångsläge. Diaby hittade en passning perfekt och friställde Theo men utan självförtroende vågade han inte gå på avslut utan sökte istället ett passningsalternativ som inte fanns och spelade då bollen rakt i gapet på en Wiganback. Bakåt kändes det hyfsat säkert. Det Wigan skapade lyckades vi styra av ganska enkelt. Det farligaste läget var en hörna där Fabianski som vanligt visade otroligt dålig pondus och tvekade. Lyckligtvis fanns där ingen anfallare att ta tillvara på missen utan bollen rann ut till inspark. Strax innan halvtid blir återigen Walcott frispelad och på något sätt lyckas han få in bollen bakom Kirkland och 0-1 var ett faktum.

Tidigt i andra halvlek går vår favoritspelare Silvestre upp på en hörna och får ensam knoppa in tvåan och i det läget räknade jag kallt in tre pinnar. De kommande 30 min var lite av ett sömnpiller och det kändes som att Arsenal bara ville spela av matchen. I detta läget plingar Svenska spel upp sitt liveodds på en 1:a i matchen vilket gav 220 ggr pengarna och då undrade man ju vem som gick in och spelade på sådana resultat...

Sista tio av matchen är som en dimma för mig så jag har svårt att beskriva dem men för att kortfartat beskriva vad som hände så visar Arsenal upp ett riktigt dåligt försvarspel vid 1-2 vilket gör att Watson får stå helt fri och skjuta när 4 röda tittar på boll. Efter detta taggas Wiganspelarna till max och publiken känner vittringen av en poäng och lyfter fram sitt lag. Kvitteringen kom som ett brev på posten och inte alls otippat var det vår målvakt som tappade en hörna som Bramble kunde nicka in. Frågan jag ställer mig är vad som hände med en klassisk utboxning vid trånga situationer? Kan du svara på det Fabian??

I detta läget känns det som att vi får satsa sista tre min på att behålla en poäng, men inte ens det klarade spelarna av. De visar istället upp en mental svaghet som man tycker att man känner igen från många matcher de sista åren. Hemmalagets segermål kändes som en spark i de nedre regionerna och frustrationen bubblar på oss supportrar och hos Wenger. Men hur är det egentligen hos spelarna? ibland undrar man hur mycket de bryr sig...

Nu får vi istället hoppas att raset inte fortsätter. Tre raka förluster de sista två veckorna är svåra att ta. Spurs och City har fått upp farten och att vi skulle tappa vår tredjeplats till någon utav dem kändes ganska avlägset för en vecka sedan men nu befarar man det värsta.

Om man ska gå in på individuell kritik så kan jag inte låta bli att ge en skopa till Fabianski. Det är säkert inte lätt att hoppa in och stå en match då och då. Men man borde kunna kräva lite mer pondus i agerandet än det han har visat vid sina senaste framträdanden. Många vill ha bort Almunia och att Wenger ska satsa på polacken till nästa säsong men jag kan inte hålla med. Om Almunia försvinner MÅSTE vi köpa in en ny förstamålvakt. Tidningarna spekulerade lite i Joe Hart. Varför inte säger jag. En riktigt målvaktstalang som ändå fått känna på hetluften i ett par säsonger nu.

I övrigt kändes det som att spelare som Nasri, Rosicky och Bendtner inte fick ut så mycket som man kan önska. Walcott hotar med snabbhet men inte mycket mer. Eastmond gör inte alls bort sig utan visade att han absolut är att räkna med i nästa säsong.

Nu hoppas vi som sagt på en uppryckning framöver. Om spelarna har svårt att ladda inför matchen borde det räcka att spela upp en DVD från mötet i höstas där Adebayor skämde ut sig totalt...det är revanschläge för detta nästa helg!!

Matchfakta:

Wigan - Arsenal 3-2

0-1 (43) Walcott, 0-2 (48) Silvestre, 1-2 (80) Watson, 2-2 (89) Bramble, 3-2 (91) N`Zogbia

Laget:

Fabianski, Sagna, Silvestre, Campbell, Clichy, Eastmond (90), Nasri, Diaby, Rosicky (81), Bendtner, Walcott (81)

Bänken: Mannone, Vela, Henderson, Traore, Eboue(81), Merida (81), van Persie(90)

Domare: Lee Mason