Skön seger mot Chelsea!

Att Chelsea torskade överraskande med 1-0 borta mot QPR trots att ha dominerat matchen med två (2!) man mindre, samtidigt som Arsenal tog sin andra raka vinst hemma på Emirates senast efter 3-1 mot Stoke spelade mindre roll en dag som denna.
Men de kortsiktiga resultaten spelade inför matchen mindre roll en dag som denna: Ett derby är ett derby är ett derby, som bekant. Och eftersom Chelsea varit hundraprocentiga på hemmaplan såhär långt, samtidigt som Arsenal som ännu inte vunnit på bortaplan, så kändes det därför som att Chelsea hade ett övertag på gästande Arsenal.
En annan aspekt att ta hänsyn till – som även den talade för Chelsea – var kanterna.

Långtidsskadan på Bacary Sagna och den på fransmannens ersättare sett till de senaste matcherna, Carl Jenkinson, fick Arsene Wenger att ställa upp med Johan Djourou och André Santos som höger- respektive vänsterback. Detta alltså mot Chelseas målfarliga ytterduo Mata och Sturridge. Mittbacken Djourou är långt ifrån optimalt alternativ att bromsa Chelseas vänsterkant, Mata och Cole, med. Och när den anfallsglade och något defensivt late vänsterbacken André Santos tog platsen till vänster, där han skulle få jobba mot rappe och målfarlige Sturridge och konditionsmonstret tillika unibrow:et Bosingwa, så kändes det verkligen som att Chelsea hade ett övertag på Arsenal.

Hoppet såg därför ut att stå till offensiven, där formtoppade Robin van Persie och Gervinho samt snuskigt snabbe Theo Walcott definitivt skulle få chanser. Coles och Bosingwas skygglappespel har nämligen en förmåga att lämna de båda med ett hemjobb i hästväg att göra, när spelet vänder åt andra hållet.
Ashley Coles förmåga att hamna högt upp i banan fick vi se nästan direkt på avspark.
Den långlöpande (alternativt pengaälskande, beroende på vilka glasögon man har på sig) vänsterbacken vinner duellen med Djourou, letar sig ner till sidlinjen och inspelet till Torres är perfekt. Enda problemet? Att en Arsenal-spelare hade uppfattat situationen i tid, tagit rygg på den prestationsblandande tillika dyrköpta anfallaren, och följaktligen kommit emellan och fått ut bollen till en hörna som innebär att Arsenal kan kontra.
Aaron Ramsey får fatt i bollen efter ett inkast, tar sig ner till kortsidan och in i straffomårdet. Cech går ut för att avstyra walesarens svängom, men lyckas inte bättre än att mittfältaren trär en passning förbi honom. Dessvärre för Ramseys och Arsenals del så är det bara Ashley Cole som är i närheten av den bortre delen av straffområdet där bollen hamnar, och så är det Chelseas tur igen.

Vänsterbacken letar sig återigen upp till en vänsterytterposition och inspelet är bara en fin Mertesacker-aktion ifrån att nå Matas fötter i utsökt skottläge strax innanför straffområdet.
Tre stycken skållheta målchanser – allt inom loppet av ett par, tre minuter. Snacka om korsdragsfotboll!
Och som att det inte vore nog: bara minuten senare kommer Chelsea i ett tre mot noll-läge! Sturridge tar dock både en och två touch innan han sätter inspelet mot straffpunkten där Torres kommer störtande, och bollen hamnar i armarna på Szczesny.

Efter Chelseas superchans så lugnar sig spelet en aning, och hemmalaget börjar trilla boll lite mer istället för att sätta den där långa raka bollen bakom Arsenals högt stående backlinje – detta leder emellertid inte till någon direkt vila för Arsenal-spelarna. Chelsea trycker fortsatt in mycket folk sista tredjedelen och håller de rödvita backarna sysselsatta.
I den tionde minuten tilldöms Chelsea matchens första frispark efter att Arteta delat ut en knuff i ryggen på Lampard. Den målfarlige mittfältaren tar själv hand om frisparken – och skjuter den inte bättre än att den tar i muren där Ramsey fångar upp bollen och sätter Walcott i spel. Arsenals nummer 14 står för en prestation av allra bästa märke när han lättar bollen över en hemåtlöpande Ashley Cole, och sätter fart i djupled. Från sin position på högerkanten slår han sedan ett mycket, mycket fint inspel mot Gervinho som egentligen bara har att sätta höger yttersida alternativt vänsterfoten till för att förpassa bollen i mål, men ivorianen väljer ingetdera, och avslutet med höger bredsida smiter utanför.

Att Chelseas raka spel avtagit passar Arsenal och i synnerhet Theo Walcott som den berömda handen i den berömda handsken. Kort efter att han spelat fram Gervinho till matchens klaraste chans är han nämligen framme igen, den här gången med ett inspel ur stillastående position, som når Robin van Persie på bortre stolpen. Holländarens volley smiter dock en bit ovanför Cechs ribba, även det i kanonläge.
Lite mer skärpa framför mål hos någon av Gervinho och Robin van Persie vid deras respektive chanser, och Arsenal hade haft en kanonstart på matchen, trots att man varit nära både 1 och 2-0 i baken i inledningen av matchen.

Skärpa framför mål skulle vi dock få se på prov på bara ett par minuter senare när Lampard lurat bort Mertesacker med en smart löpning och sedan nickar in 1-0 på Matas klassinlägg.
Efter målet tappar matchen något i tempo och bortsett från i den 28:e minuten när Sturridge missar ett friläge efter att Arsenals backlinje återigen misslyckas med att ställa offside så lyser chanserna med sin frånvaro. Men trots att det inte skapas några direkta chanser så har Arsenal tagit över matchen mer och mer sett till bollinnehav, och knappa 10 minuter före paus så får bortalaget så äntligen utdelning.
Då hittar nämligen Aaron Ramsey Gervinho mellan Chelseas mittbackar och ivorianens passning tvärs över till Robin van Persie gör att holländaren enkelt kan raka in kvitteringen i öppet mål.

Målet ger naturligtvis Arsenal en rejäl portion självförtroende och samtidigt som man numera har större delen av bollinnehavet så har Koscielnys ansvarstagande (fallande och envisa löpande) gjort att Arsenal-försvaret inte framstår fullt lika mycket som en svängdörr som det gjorde tidigare. Framåt så oroar man samtidigt Chelsea och känslan är att man är på väg att taöver matchen på riktigt.
Men då, i den 45:e matchminuten, händer det som absolut inte får hända i det här läget av matchen, för ett lag av den här digniteten, som inlett säsongen på det här viset: En Lampard-hörna stöts i mål av John Terry i kamp med Per Mertesacker och Arsenals fina avslutningen på den första halvleken är slagen i spillror.
Trodde jag, ja.

Den andra halvleken hinner nämligen knappt gå igång förrän Arsenal skapat två klara målchanser, dessvärre är varken Ramseys eller RvPs avslut tillräckligt bra för att hota Cech ur de vinklar som chanserna uppstått ur.
Dryga minuten senare får André Santos ett kanonläge till kvittering när han av någon märklig anledning lyckats löpa sig fri med Cech. Brassens avslut är inte speciellt bra det heller – men den här gången spelar det ingen roll. Cech når inte dit, bollen är i nät, Santos har gjort sitt första Premier League-mål, och Arsenal har kvitterat igen! 2-2!

2-2-målet blir startskottet för en märklig utveckling av matchbilden. Det börjar med att Szczesny kommer ut helt fel på en lång stickare som Ashley Cole gör allt för att hinna upp. Den polske målvakten är på den engelska vänsterbacken, och Szczesny får tacka högre makter att han kommer undan med ett gult kort. Lampards frispark är bra, men polacken styr ut bollen till en resultatlös hörna.
I den 55 minuten så tar sedan Theo Walcott initiativ centralt i banan, och faller efter en knuff från Mikel. Chelsea-spelarna verkar vara säkra på att domaren ska blåsa frispark, men då pipan inte ljuder så reser sig Walcott raskt upp, tar bollen och smiter förbi Ivanovic och Terry med en härlig tvåfotare. Avslutet går sedan i ultrarapid förbi Chelseas tjeckiske burväktare, och sitter stenhårt intill den första stolpen. Arsenal har vänt! 3-2!

Efter att Arsenal har tagit ledningen för första gången i matchen så börjar Chelsea se mer och mer skakat ut ju längre matchen lider. Bortsett från fasta situationer så hotar man inte bortalaget mer än att Szczesny tappar bollen efter någon hörna. Men, matchen hinner naturligtvis inte lida längre än till knappa 10 minuter innan full tid utan att den jobbiga säsongsinledningen – och att den trots den senaste tidens positiva resultat – har satt sina spår. André Santos sätter ett helgalet uppspel rakt i gapet på inhopparen Raul Meireles, som spelar bollen i sidled till Juan Mata. Alex Song försöker rädda upp situationen med en stark rusch med tillhörande glidtackling, men han är halvsekunden för sen – och spanjorens avslut borrar sig in bakom en chanslös Szczesny. Inte speciellt välförtjänt, sett till hur den andra halvleken utvecklat sig, men ett ursnyggt mål från en spelare i storform. Han bara klipper till.

I detta läge är Chelsea alltså fortsatt obesegrat på hemmaplan, samtidigt som Arsenal får fortsätta vänta på sin första bortaseger. Klockan tickar på och jag själv satt åtminstone mest och väntade på att Wengers beslut att ta ut Gervinho till förmån för Rosicky, för att försöka hålla 3-2-ledningen, skulle betala sig åt andra hållet.
Men, då, bara minuter från slutet så händer det: karman slår till.
Ashley Cole sätter en snål passning mot det egna målet, John Terry, som är närmast situationen, skyndar dit för att reda upp det hela – men han halkar! Robin van Persie fångar upp resterna från Terrys olyckliga försök till ingripande och ensam med Petr Cech går allt på autopilot för den flygande holländaren, han rundar målvakten och rullar in 4-3 till Arsenal! En aktion så kylig att mina tankar vandrar till en annan holländare med nummer tio på ryggen.

Det hela var dock inte slut där. I den 91:a minuten avväpnar Arsenal Chelsea tidigt på egen planhalva och ställer om. Arteta driver bollen framåt och släpper den till den till synes tröttkörd van Persie. Väl med bollen visar dock holländaren inga som helst trötthetssympton, och när alla (åtminstone referat-skrivare ni känner och Petr Cech) väntar sig att han ska vika in och söka det bortre hörnet, så smäller han bara till. Cech får en hand på bollen, men avslutet är för skruvat och – framför allt – för hårt. 5-3!

Chelsea är ett slaget lag, Robin van Persie gör tre nya viktiga mål och fortsätter att bära sitt lag på sina smutsiga axlar (if you catch my drift). Men framför allt: Arsenal har tagit sin första bortseger säsongen 2011/2012 och har växlat upp. Det ska bli intressant, men, framför allt, galet roligt att se var den här säsongen slutar någonstans.

MATCHFAKTA

Chelsea-Arsenal 3-5 (2-1)
Målen: 1-0 (14) Lampard, 1-1 (36) van Persie, 2-1 (45) Terry, 2-2 (49) Santos, 2-3 (55) Walcott, 3-3 (80) Mata, 3-4 (85) van Persie, 3-5 (90) van Persie
Varningar Arsenal: Wojciech Szczesny, Alex Song, Robin van Persie Chelsea: Branislav Ivanovic, Jose Raul Meireles
Utvisningar Arsenal: - Chelsea: -
Domare: Andre Marriner
Publik:41 801

ARSENAL

Szczesny
Djourou (76), Mertesacker, Koscielny, Santos
Arteta, Ramsey, Song
Walcott (79), van Persie, Gervinho (88),
Avbytare
Fabianski, Jenkinson (76), Vermaelen (88), Frimpong, Rosicky (79), Arsjavin, Park

CHELSEA

Cech
Bosingwa, Ivanovic, Terry, Cole
Obi Mikel (76), Lampard, Ramires (73), Mata
Sturridge (62), Torres
Avbytare
Blackman, Bertrand, Romeu, David Luiz, Meireles (76), Malouda (62), Lukaku (73)

VIKTOR BLOM