Krönika: En ny början

Stämmer det verkligen att en av världens bästa mittfältare tog klivet, 24 år gammal med en hel karriär framför sig, att flytta från Real Madrid till norra London och Arsenal?
Men jo, det stämmer. Jag själv spenderade Deadline Day med feberfrossa och när jag vaknade till efter en två timmar lång tupplur vid 14-snåret på måndag eftermiddag var jag nästan säker på att det bara var en feberdröm.
Men det var det inte. Även om affären drog ut på tiden och vi fick vänta ända till 23.30, en halvtimme innan fönstret stängde, innan vi fick det officiellt bekräftat på Arsenal.com.

Den oförställda glädjen bland Arsenalsupportrar spred sig som en löpeld över sociala medier. Det var härligt att se. Det var länge sedan som vi upplevde en liknande värvning och med risk för att låta dramatisk så har vi för evigt förändrat sättet vi förhåller oss till övergångar.
Många krönikor och bloggar har under de senaste dagarna behandlat övergången av Özil från Real Madrid till oss, men med risk för att trötta ut er tänkte jag ändå ge er mina tankar kring övergången och vad den betyder – egentligen.

Vi lämnar fotbollsaspekten helt utanför den här gången. Att det kommer påverka sättet vi spelar fotboll tror jag vi är tämligen överens om, och att vi utom tvekan har förstärkt laget kan alla nog också hålla med om.
Många har pratat om att Arsene Wenger, som tidigare varit den sista utposten i en allt mer galen fotbollsvärld med fokus på pengar, nu har frångått sina ideal. Självklart är det ett stort steg för professorn att spendera så otroligt mycket pengar på en enda spelare men jag tycker ändå att det är en väldig skillnad mot lag som Chelsea och Manchester City.

Som Arsenalfans har vi i flera år fått höra att vi, på grund av arenaflytten, inte har möjlighet att tävla på samma villkor som de andra toppklubbarna. Speciellt om man ser på de klubbar som har miljardärer som gärna pumpar in pengar och som går med enorma förluster år efter år.
Inför den här sommaren var dock vår position en annan. Gazidis antydde det redan i början av sommaren när han pratade om att vi har möjligheten att finansiellt tävla med de största i Europa. Värvningen av Özil har bekräftat detta.

Det råder inga tvivel om att Arsene gärna letar efter en bra deal och helst inte betalar mer för spelare än vad han tycker att de är värda. Jag beundrar det i honom. Jag tror inte heller att han skulle ha spenderat över 40 miljoner pund på Özil om han inte kunnat rättfärdiga det för sig själv.
I slutändan spenderar vi i alla fall våra egna pengar och jag tror att det är viktigt för Arsene. Jag tror att han ser en stolthet i att Arsenal tagit sig igenom flytten från Highbury till Emirates Stadium. Han har hela tiden haft en plan, och nu äntligen har han återigen möjlighet att börja bygga ett lag.

Man ska inte underskatta betydelsen av en värvning som Özil. Förutom att han själv är ett fantastiskt tillskott så betyder det mycket för de spelarna som vi redan har. Att de får se att ett stort namn som Özil väljer att komma till Arsenal istället för att stanna kvar i bekvämligheten hos Real Madrid bekräftar att också de har gjort rätt val.
De kan, istället för att se spelare lämna klubben på jakt efter titlar och mer pengar, nu se en spelare som väljer att komma till Arsenal för att han tror på det klubben står för. Och råder det något tvivel om ifall Wenger fortfarande är respekterad i fotbollsvärlden så har Özil tydligt och klart deklarerat att det är fransmannen som är anledningen till varför han valde just Arsenal.

Tvivlar man på storheten i Özils övergång så är det bara att titta på hur tongångarna går i Madrid just nu. De har precis gjort klart med världens genom tiderna dyraste spelare (vilket i sig är idioti) – men ändå går spelare efter spelare istället ut och beklagar sig över förlusten av Özil snarare än hyllar ankomsten av Bale.
Jag tror (och hoppas) att sommaren 2013 är något av en vändpunkt för oss. Vi har visat att vi har kapacitet att betala transfersummor och löner på samma nivå som de flesta andra toppklubbarna i Europa.

Och dessutom har vi någonting som ingen annan klubb i världen har: Vi har Wenger. Vi har en tränare som känner klubben utan och innan. En tränare som har en plan, en spelidé och en vision för sitt lag. En tränare som kan försäkra världsnamn om att det är just i Arsenal de hör hemma – vilka andra lag som än ger sig in i tävlingen. Vi har en kontinuitet som är få lag förunnat och vi har en stabil grund att stå på.
Vi har en hel säsong framför oss. Och vet ni? Jag tror det kan bli en riktigt rolig en!