Krönika: Den defensiva mittfältaren

Hur många gånger har vi inte hört orden ”Det Arsenal verkligen behöver är en defensiv mittfältare” och ”Jag förstår inte hur de kan värva ännu en offensiv spelare när det är defensiven som är så svag”.
Inte ens när vi signade Özil kunde man släppa snacket om en defensiv mittfältare och Wenger har dragit på sig kritik från diverse ”experter” för att inte prioritera defensiven på det sättet som han borde.
Många pratar fortfarande drömskt om den gamla typen av mittfältare som smäller på och är där för att skydda både de offensiva spelarna och backlinjen. Man pratar om att Arsenal behöver en ”ny Vieira” och vissa menar på att man gjorde ett misstag när man lät Song gå till Barcelona.

Det här med Arsenals behov av en defensiv mittfältare är någonting som har sagts så många gånger att det blivit till en sanning som ingen längre ifrågasätter. Det pratas om det på tidningarnas sportsidor, i bloggar och på Twitter, bland både journalister, proffstyckare och vanliga supportrar.
Därför var det ganska uppfriskande att lyssna på podcasten Football Weekly i början av veckan då Barney Ronay la fram ett resonemang kring just den defensiva mittfältaren och Arsenals påstådda behov av en sådan.
Han lyfte fram just det som jag har gått och funderat på en längre tid – om inte det här pratet om vikten av en defensiv mittfältare har blivit alldeles för uppstorat.

Arsenal, under Wenger, är inte ett defensivt lag. Det råder ingen tvekan om vilken typ av fotboll som Arsene vill spela. Det är den snabba och offensiva spelstilen som ligger honom allra varmast om hjärtat och det är just därför som den defensiva aspekten inte alltid är prioriterad.
Özils ankomst betyder att det kreativa ansvaret inte längre enbart ligger hos Cazorla utan det finns nu ytterligare en spelare som kan ta ett offensivt ansvar (och det är inte heller vilken spelare som helst).
Att värva en defensiv spelare till mittfältet hade varit ett sätt att stärka upp en del av sitt spel som i dagsläget är svagt. Man hade alltså jobbat mot att få laget mer balanserat och minimera riskerna när ett helt lag annars trycker på framåt.

I stället värvade man Özil. En spelare som knappast kan anklagas för att vara defensiv och i och med det har man inte så mycket balanserat upp laget som att ytterligare förstärka den del av spelet som redan är starkt.
Ska man vara krass kan man säga att det egentligen inte gör någonting om vi släpper in fem mål per match – inte så länge vi gör minst sex.
Nu funkar det inte riktigt så (och det är nog jag, ni och allas våra hjärtan tacksamma för – det är svängigt nog som det är att se Arsenal spela fotboll) men måste man hela tiden tänka praktiskt och se till sina svagheter? Kan man inte i stället spela på sina styrkor och helt enkelt fortsätta förstärka det som man redan är bra på?

Nu har vi inte en kreativ mittfältare som kan göra det oväntade och det omöjliga. Nu har vi två.
Den klassiska defensiva mittfältaren som folk drömskt pratar om finns egentligen inte längre. Det är en annan typ av spelare som växer fram nu, en spelartyp som är mer ”all-round” och som tar både ett offensivt och ett defensivt ansvar.
Det är viktigt att ha en spelare som kan försvara de lite mer offensiva krafterna och som kan leda mittfältet. En spelare som både driver mittfältet framåt men som samtidigt har ett tänk i sig att inte lämna försvaret skyddslöst när resten av laget attackerar.

Någonting som jag tycker är konstigt när snacket kring Arsenals bristande defensiv har ältats under sommaren är att man pratar så lite om Flaminis återkomst.
Jag har hört invändningen att han inte är en ”riktig” defensiv mittfältare, men frågan är vad man lägger för värderingar i den rollen.
I mina ögon är Flamini väldigt nära att vara precis vad vi behöver. Vi har fått in en lite äldre spelare som ändå har några år kvar på sin karriär. En spelare som känner klubben, ligan och tränaren. En spelare som har erfarenhet både av Premier League och av Champions League.

Vi har en spelare som tar det defensiva ansvaret och som driver på laget när det behövs. Inte minst i matchen mot sp*rs visade han att han menar allvar. Han är inte rädd för att peka, skrika och elda på sina medspelare när det behövs.
Så vitt jag kan se är det största problemet med Flamini att han inte kostade några pengar. Det gör att han på något vis inte riktigt räknas som en värvning.
Nej, jag tror att snacket om att Arsenal behöver värva en defensiv mittfältare är en myt. Det är ett resonemang som inte längre håller.
Just nu har vi ett av de mest spännande mittfälten i ligan. Vi kanske inte har en Vieira som mejar ned allting som står i hans väg, som är huvudet längre än alla andra och som inte tvekar när det gäller att ta bort en motspelare.
Men vi har något helt annat.
Och jag vet nog trots allt vad jag föredrar. Vad föredrar du?