Krönika: Bubblor av glädje

För två veckor sedan spelade Arsenal hemma mot Borussia Dortmund. Det stod länge 1-1 i den andra halvleken och vi tryckte på gaspedalen, Wenger och spelarna ville vinna och stärka vår fina form. Men det blev tvärtom och ett stort smolk i bägaren när Robert Lewandowski avgjorde under de sista tio minuterna. Många var vi som gnällde på hur laget då agerade och att vi satte oss i ett mycket prekärt läge i gruppen då Napoli vann och det kändes som vi satte oss rejält i gungning för ett avancemang.

Nu två veckor senare är det annat ljud i skällan och jag tror knappt att det har hänt. Det var dags för returmöte mot Dortmund och vi var inte piskade att vinna men vi var tvungna att ta poäng och allra helst vinna på Signal Iduna Park där något engelskt lag aldrig någonsin tidigare vunnit. Men såna trender är till för att brytas och det gjorde vi ikväll. Vårt kära rödvita lag var stundtals lika utspelade som Dortmund var på Emirates, de ägde spelet och flyttade bollen på ett ruskigt bra sätt och borde ha gjort ett eller annat mål speciellt under första kvarten i andra halvleken. Visst, de hade ingen extremt bra chans men de ägde spelet och jag låg i soffan och nästan halvsov. Jag bara väntade på Dortmunds mål och såg Champions League som en alltmer avlägsen punkt den här säsongen. Men så i den 62:e minuten så slog han till som så många gånger förr, Aaron Ramsey. Att jag skulle få skriva den meningen trodde jag aldrig skulle inträffa, så sent som i somras så var han en spelare som fansen inte ville se utan var allas stora hackkyckling. Men något har hänt och Aaron Ramsey har blivit vår stora skyttekung. Jag reste mig upp som en galning från soffan och bara skrek och dansade runt av glädje.

I Arsenals egentligen enda bra anfall den här matchen slog Özil som var rätt anonym ett bra inlägg som Giroud nickade ner och där kom han Ramsey och nickade vidare bollen i mål. Fantastiskt vackert och det var walesarens elfte mål den här säsongen och han har gjort dem på tre månader. Tidigare hade han gjort sex mål på två säsonger. Snacka om utveckling på killen och vi höll sedan matchen ut med ett fantastiskt försvarsspel speciellt ifrån Per Mertesacker och Laurent Koscielny och det är dags att hylla dem. De uppträder som ett av de mest stabila mittbacksparen i världen och tysken står alltid rätt och fransmannen kämpa och sliter mot alla och ta bort dem som ett vilddjur.
Sen ska vi inte glömma ytterbackarna där Kieran Gibbs enligt mitt färgade tycke kanske, men han är topp tre bästa vänsterbackar i världen just nu. Han är totalt felfri och har en offensiv som är en riktig fröjd att se. Sen Bacary Sagna är så stabil att man inte ens höjer på ögonbrynen längre. Han är säkerheten själv i alla situationer.

Vi gör ingen bra match mot Dortmund och vi vinner egentligen inte rättvist. Men vi visar styrka och det här är ett nytt Arsenal som vi ser. Det är många som har sagt det så många gånger nu att det kanske börjar bli tjatigt men det här laget kan vinna en stor titel redan i år. Det är förstås långt kvar men det finns något mer i år och en styrka som vi inte har sett tidigare. Speciellt på den mentala biten så är det skillnad, spelarna viker inte ner sig utan kämpar för varje blodsdroppe varje sekund av varje match. Nu leder vi gruppen på nio poäng tillsammans med Napoli som vann och Dortmund har bara sex poäng. Gör vi jobbet mot Marseille i nästa omgång så är vi i stort sett klara och helt plötsligt ser det fantastiskt bra igen efter den här bragdsegern.

Jag hade inga tankar på att skriva en krönika ikväll utan vänta tills landslagsuppehållet. Men det här gör mig så förbannat glad så det gick inte att låta bli och mina känslor efter en sån här seger är så bubblande att jag har svårt att sitta still. Njut kära Arsenal vänner för vi är fan ett av Europas bästa lag just nu om inte det bästa till och med. Vi har i alla fall den hetaste och kanske den bästa spelaren i Aaron Ramsey.