Krönika: I december bygger högmodet bo

Att Arsenal är inblandat i titelstriden kommer, för en majoritet av fansen, vara ett faktum så länge klubben fortsätter klamra sig fast vid förstaplatsen i Premier League. Från detta kan man dra slutsatsen att ordet "titelstrid" kan definieras på två olika sätt. Dels kan man tolka det som att så länge ett lag befinner sig i toppen av ligan så är det, oberoende av sin potential och antalet matcher som spelats, inblandat i titelstriden. Det är en minst sagt flummig tolkning eftersom man då också kan argumentera för att exempelvis Southampton kan vinna ligan.

Vad man bör göra är istället att titta på lagets faktiska material och jämföra det med konkurrenternas samt att se hur spelschemat är konstruerat. Många gör också på det här sättet men vad jag däremot upplever att få fans gör är att också reflektera över vilka omständigheter eller faktorer som gör att konkurrenterna tar färre poäng än normalt. Vi måste med andra ord ta hänsyn till att samtliga av titelkandidaterna, förutom Arsenal, genomgick stora förändringar under sommaren och att kortsiktigt dåliga resultat ofta är en konsekvens av just förändringen.

Chelsea befinner sig i den första fasen av en process där Mourinhos spelidé ska återinföras. Detta efter flera års experimenterande med spelfilosofier som varit anpassade efter tränaren och Abramovich vilja snarare än spelarmaterialet. Man Utd, å sin sida, håller samtidigt på att etablera en trygghet och vinnarmentalitet under Moyes efter att man förlorat delar av sin identitet i och med tappet av Sir Alex Ferguson. Arsenal surfar däremot vidare på en våg som började flyta fram redan under mars, med en kontinuitet i laget som byggts över tid. Kanonerna från norra London är det enda topplaget vars ordinarie backuppsättning är glasklar och som har en tränare som förstår sitt lag och ett lag som förstår sin tränare. Det kan inte sägas vara annat än en produkt av långvarig kontinuitet.

Med det sagt tror jag vi står inför en av de mest oförutsägbara titelstriderna i Premier Leagues historia. Med tiden kommer konkurrenterna att kliva ur träsket som alltid uppstår ur förändringens kölvatten. Icke att förglömma är också att Arsenals högsta formpik under hela säsongen förmodligen är nu. Man City, Chelsea, Man Utd och även Tottenham väntar fortfarande på att få komma in i en period då det mesta flyter som det ska.

Vill man vara komparativ så är Arsenals försäljning av Fabregas och förlust mot Man Utd med 8-2 under hösten 2011 jämförbart med Tottenhams försäljning av Bale och förlust mot Man City med 6-0 för några veckor sedan. 2011/2012 ryckte vi, efter en mycket jobbig omställningsperiod efter

förlusten av Fabregas, upp oss och åt upp konkurrenternas försprång. Kan Man Utd, Tottenham och de övriga göra likadant med vårt nuvarande försprång? Förmodligen kan de det. Det illustrerar hur meningslöst det är att debattera utgången av titelstriden med andra supportergrupper i början av december.

Överdriven ödmjukhet blir ofta synonymt med feghet och på samma sätt blir ett överdrivet självförtroende i det här fallet synonymt med högmod. Så mitt budskap lyder: Keep calm and support Arsenal. Högmod är något som Tottenham brukar falla på. Vi kan visa att vi är störst i London även på supporterplanet.