Krönika: Guldfavoriten ska koras

Det finns de som hävdar att kontinuiteten Arsenal visade från den första januari till och med den sista matchen mot Newcastle i maj i praktiken hade gett oss titeln om man bortser från den första delen av säsongen. Bakom antagandet finns statistik som visar att Arsenal under den här tidsperioden tog flest poäng av alla lag i hela Premier League. Jag menar att det är något trångsynt att tänka på det sättet. Poängmässigt var vi naturligtvis ett topplag och många ser vårformen som en signal för att Arsenal nu är redo att vinna ligan. Sådana växlar vill jag inte dra i. Poängen med en säsong är att den börjar i augusti, inte i januari, och att man därför tar statistiken ur sitt sammanhang när man enbart använder vårens resultatrad som bevismaterial för sin tes.

Istället för att dela upp säsongen i en bra och en dålig halva, så borde man titta på vad som, sett ur hela säsongens perspektiv, gjorde att vi inte utmanade topplagen. Då blir anledningen tydlig. På sex matcher mot Chelsea, Man Utd och Man City plockade Arsenal sammanlagt 2 poäng. Av 18 möjliga. I sluttabellen låg Gunners fjorton poäng efter Man Utd, fem poäng efter Man City, och två poäng efter Chelsea.

Det finns förvisso exempel på lag som vunnit ligan utan att vara särskilt dominanta i matcherna mot sina konkurrenter. Man Utd gjorde det exempelvis säsongen 06/07. Arsenal är dessutom jämna i sin prestation och skickliga på att hantera lag på den nedre halvan av tabellen. Men jag vill ändå påstå att klubben måste skörda fler poäng än man normalt gör mot de tre huvudsakliga titelkandidaterna: Man Utd, Man City och Chelsea. Dels finns det psykologiska och dels rent poängmässiga aspekter. Att vinna mot ett lag inom samma poängzon av tabellen innebär inte enbart 3 poäng: det innebär också att man dränerar de tre poängen från motståndaren. Därav begreppet "6-poängsmatch". Om Arsenal exempelvis hade vunnit en av matcherna mot Chelsea förra säsongen, så hade vi slutat 4 poäng före London-konkurrenten istället för 2 poäng efter, som fallet blev. 

Det är precis en sådan match ”6-poängsmatch” Arsenal spelar under lördagen mot Man City. Gunners har imponerat mot Tottenham och Liverpool i ligan, men icke att förglömma är att vi faktiskt var favoriter i de matcherna. På lördag är det med helt oförutsägbara förutsättningar Arsenal ställs mot ett lag som är i princip jämlikt kvalitetsmässigt. Det är en den typen av match som klubben tidigare förlorat titlarna i. De stora lagen har de senaste åren vetat precis hur de ska stoppa vårt passningsorienterade spel och vi har saknat motmedicin mot de låga, kompakta försvarsspelen samtidigt som vårt eget sätt att försvara varit under all kritik. Nu ska Arsenal testas i en ny titelmatch och det vore en minst sagt mäktig psykologisk boost för laget att, i det här skedet av säsongen, visa att man nu är kvalitetsmässigt jämbördiga med sina tidigare övermän.

Man City blir ingen lätt nöt att knäcka. Shejk Mansours bygge börjar framstå som Arsenals starkaste utmanare i titelstriden och har börjat sålla bort mycket av gruset som fanns i maskineriet under säsongsinledningen. Pellegrini har fått tillbaka viktiga pjäser som Vincent Kompany och David Silva samtidigt som bottennappen reducerats den senaste månaden. Miljardbygget har dessutom fler vilodagar i ryggen och kommer från en triumf mot Bayern München i Champions League. Om de tillåts demonstrera sin styrka och vinner under lördagen så får samtliga av höstens resta frågetecken anses vara uträtade. Då går Man City med stor sannolikhet in i januari med en känsla av att ha presterat på en godkänd nivå under den första halvan av säsongen.

Vid förlust för Arsenal försvinner alltså glappet ner till ligatvåan samtidigt som december ska avslutas med tuffa matcher mot Chelsea, West Ham och Newcastle. Matchen blir än viktigare av att laget redan har förlorat mot Man Utd och Chelsea under hösten. Att äntra den andra halvan av säsongen med Man City och Chelsea flåsande i nacken och med vetskapen om att man i tur och ordning vikit ner sig i matcherna mot Man Utd, Man City och Chelsea vore en långt ifrån behaglig förarsits att försätta sig i. Dessutom har Arsenal endast mött ett av lagen på den övre halvan av tabellen på bortaplan – och förlorat. Det är viktigt att komma ihåg att ligaledningen delvis är en produkt av spelschemats konstruktion eftersom vi dels spelat de stora matcherna på hemmaplan och dels ännu inte mött de två främsta utmanarna om titeln: Chelsea och Man City.

Lördagens drabbning blir säsongens kanske tydligaste vägskälsmatch. En seger för Man City skulle gröta ihop topplagen och ingjuta interna såväl som externa tvivel om Arsenals kapacitet samtidigt som Pellegrinis lag skulle hamna i ett psykologiskt förarsäte och spinna vidare på det momentum som byggts upp inom klubben de senaste veckorna. En vinst för Arsenal skulle däremot gjuta tro och hopp inom laget och dessutom skapa ett glapp ner till tabelltvåan. Vid vinst har Arsenal klarat det sista och jobbigaste provet den här säsongen. Vid vinst blir vi guldfavoriter på allvar.