Medlemmar: 8401 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Kan Arsenal slå Chelsea den här gången?

Krönika: Dags att bryta förbannelsen

sön 22 dec 2013 kl 15:03

Samuel Abrahamsson bjuder på en krönika där han går igenom förutsättningarna inför den viktiga bataljen mot Chelsea.

Det vankas jul igen och folk tänker på allt ifrån om de köpt alla julklapparna till om de ska göra egen korv till julbordet. Jag och säkert många andra har däremot tankarna på något helt annat. 21.00 svensk tid så sätter domaren Mike Dean pipan i mun och blåser igång Londonderbyt Arsenal-Chelsea. En fight som kan av göra hela säsongen. När de europeiska ligorna tar jul och nyårs ledigt och spelarna åker hem eller iväg på semester, då steppar England upp ett snäpp med ligamatcher var tredje dag. Här är det en viktig tradition att hela familjen gå på fotboll på Boxing day och enligt mig är det helt rätt. Mellan alla köttbullar och nyårsraketer så har man inte tid för någon ledighet utan man går och grubblar över vilka mittfältare som ska spela i nästa match och hur procentsatsen ser ut för gjorda mål innanför och utanför straffområdet.

Det leder mig in till ordet statistik. Det är en viktig del av dagens fotboll och det finns statistik på allt numera, ifrån antal hörnor under en viss fem minuters period till hur många segrar ett lag har mot ett annat lag. Statistik är intressant, men jag menar att den är till för att brytas. Nu är ett sådant tillfälle där det är dags att bryta statistiken och gå in i något nytt. På måndagskväll när Arsenal tar emot Chelsea i ett stekhett London-derby är ett sånt tillfälle där det är dags för att skriva om statistiken. Jag har gått igenom alla ligamöten mellan de två Londonklubbarna sedan säsongen 2004/2005 och den är rätt skrämmande för oss med Gunners-glasögonen på.

Ni får leva med att jag kommer att blanda in lite siffror i nedanstående text, men det är intressanta siffror.

Det har blivit 18 matcher sedan 2004 och Chelsea har vunnit hälften av dessa matcher och Arsenal har endast tagit fyra segrar. Fem matcher har slutat oavgjort. Den senaste segern på hemmaplan mot Chelsea kom den 27 december 2010 (blev 3-1). Då en försenad julklapp till oss, nu vill vi istället ha en för tidig julklapp. De må vara ett dåligt facit, men det blir värre. Arséne Wenger har mött Chelseas nygamla tränare José Mourinho nio gånger genom åren. Facit där är fem vinster och fyra oavgjorda till portugisens fördel, den senaste matchen emellan tränarna var i höstas när de blå rivalerna vann med 0-2 på Emirates i Ligacupen. Vår gode fransman till tränare har alltså kammat hem noll vinster mot Mourinho. Är det då dags att bryta förbannelsen?

Jag önskar att jag hade svaret på den frågan. Förutsättningarna är inte dem bästa, vi har tre raka matcher utan en seger. Visserligen har vi mött bra motstånd, men resultaten och inställningen har varit alldeles för dåliga. Förra matchen mot City har jag redan skrivit om och den tänker jag inte beröra mer. Efter de här tre matcherna så är det nu upp till bevis om vi menar allvar med att utmana om ligatiteln i år eller inte. Förlust och vi har helt plötsligt gått från ”top of the league” ner till fjärdeplatsen, och det på bara en omgång i den rekordjämna Premier League-tabellen. Vinst däremot och vi leder ligan igen och är på den positionen som vi alla vill att vi ska ligga på.

Det kommer att bli en knallhård fight och det gäller att varje spelare ger mer än 100 procent i varje situation om vi ska vinna. Mourinho är en man som vet hur han ska besegra oss även om han inte har någon Didier Drogba den här gången som ha gjort ett antal baljor mot oss. Wenger måste hitta en metod för att bryta ner Chelsea och deras spel. De har ett ramstarkt försvar och ett mittfält som håller världsklass. En sak som kommer att bli avgörande är de fasta situationerna. John Terry, Branislav Ivanovic och Gary Cahill är sylvassa bakåt, men även framåt. Vi har många gånger fuskat på hörnor och frisparkar, mot ett lag som Chelsea så straffar det sig direkt.

Det ska vara full koncentration hela tiden och det gäller att krympa ytorna för Eden Hazard, Juan Mata, Willian.

Framåt är det precis som vanligt, spela vårt spel och göra det som spelarna är bäst på. Det är dags för Mesut Özil att kliva fram och dominera en stor match. Han har en tendens att försvinna ur dem och det har han fått höra genom hela hans karriär. Det behövs bättre prestationer än de senaste matcherna och några av spelarna måste verkligen höja sig. Det tror jag också att dem gör, det är dags att bryta den där förbannelsen. 

Att bryta den förbannelsen som varat i åtta år nu skulle få mig att känna mig som ett litet barn igen. Så nu i juletid har jag bara en önskning till dig tomten, det är en seger mot Chelsea så att jag få sitta med ett löjligt flin runt 23-tiden på måndagskvällen och kolla på Premier League-tabellen där vi står som serieledare. Om du fixar det så behöver jag inga andra julklappar utan då är jag nöjd. 

Till sist, God Jul på er alla Gonners-supportrar!