Nyhetsarkiv

Ponytail Seaman is still going strong. Nu har han börjat snegla mot VM.

Den 3:e juni 2001 släpptes bomben. Sol Campbell, To**enhams lagkapten och stöttepelare, var klar för Arsenal. Klang och jubel på rätt sida om Seven Sisters Road och upplopp på fel sida.

Resan till THOF började tis 26/2 med att jag (Lelle) växlade till mig lite "pundare" i stan (Stockholm). Därefter begav jag mig till Uffe, mitt ressällskap, som då väntade på mig för att åka till Västerås. Väl på flygplatsen kalasade vi på lite flygmedicin medan vi väntade på att planet skulle komma in från Stanstead, som givetvis var försenat. Resan över gick bra men slut på Guinness, suck, det gick bra med fosters också. På Stanstead handlade vi lite öl och väntade i tio min på expressen som tog oss till liverp**l Street. Vi uppsökte närmaste pub och ringde till hotellet och sa att vi blivit försenade men att vi var på väg. Och så tog vi en pint "Londons Pride" måste vara Arsenals egna Ale och det var gott. Vi bodde på Leisure Inn i Leinster gardens och vi hade något svårt att hitta dit. Vi gick som i cirklar vid Bayswater och sa "men här har vi väl gått förut?". Till slut beslöt vi oss för att ta en bulle och den resan varade i ca tre min och så var vi framme. På hotellet bodde vi på vån -1. Rummet var helt ok och utsikten var helt makalös (IRONI, SARKASM) men det var nära till frukosten i alla fall. På onsdagen (matchday) skulle vi teama upp med Peter i Hammersmith (Chelsea område) vi var lite tidiga så jag och Uffe tittade in i en sportaffär, jag köpte loss ett par fotbollsskor ifall Wenger skulle behöva min hjälp under matchen. Puben var inte öppen ännu så det blev en sväng på McD innan Peter hörde av sig och till våran lycka så hade "The George" slagit upp portarna, eftersom Peter hade lite ont i hjärnkontoret Whisky är gott men stora mängder ger efterskalv så tog han sig ann en lager Uffe klämde i sig en Ale och jag tog en pint of the black stuff det blev en vända till innan vi drog iväg till Stamford Brook och mötte Peters kusin för att käka lunch på en mycket trevlig och gammaldags inredd pub. Jag och Uffe stod över maten men inte ölen Lizette fick dålig mat som hon klagade på dåligt uppvärmd. Vi hade alla tre matchtröjorna maskerade med långärmade tröjor för att vara på den säkra sidan, man kan aldrig vara helt säker i getto områden som dessa. Efter lunch sa vi farväl till Lizette (Peters kusin) och Peter föreslog att vi skulle besöka, ye olde cheshire cheese, som vi också hade lite svårt att hitta. Det slutade de´ me´ med en bulle i tre min, skithäftig pub på fyra vån och fyra eller fem bardiskar. Peter beställde en macka och fick tillbaka en personsökare som satte igång att vibrera när mackan var färdig. Häftigt ställe och god bitter. Efter det var det hög tid att bege sig till Avenell road. Vi hade, lite smått nödiga alla tre, hittat ner till närmsta tub och det var bara att vänta på nästa tåg som skulle ta oss till Arsenal. På perrongen tog vi beslutet att blotta våra rödvita tröjor samtidigt som tåget öppnade sina dörrar. Peter klev på, det gjorde även jag men Uffe utbrast bara "shit" också, ja sumpa "brillorna", jag och Peter hoppade av och lät tåget rulla iväg. Och där på spåret låg Uffes glasögon hela och ensamma, jag plockade upp dem och i samma veva spräckte jag mina brallor, men det är en annan historia. Vi hoppade på nästa tåg och pinade våra välfyllda blåsor med en skumpig resa upp Arsenal, långa benet före till the Gunners som var stängd! Vi öppnar 16:00 och tyskar är inte välkomna iväg till nästa pub inom synhåll jag och Uffe tömde, Peter shoppade bira efter det gick vi över till The Gunners pub och svepte några kalla. Det fanns en dator som var uppkopplad och för en pundare kunde man surfa i 20 min. Vi la i ett £ och surfade in på arsenal-sweden.com och då kom ett meddelande upp att sexsidor ej var tillåtna att se på.  Det var ganska lustigt men också irriterande. Vi tog upp det med Baso när vi var på supporter puben och hämtade ut våra biljetter samt fyllde på med lite bränsle Peter hade nu gått över till alkoläsk, Baso tyckte vi skulle ta upp "sex problemet" med Arsenal. Våra biljetter var inte så vi kunde sitta tillsammans men det gjorde föga. "Man är i alla fall här" som Peter sa och jag instämmer till fullo. Det känns bara löjligt om jag ska försöka beskriva matchen. Som tur är såg nog de flesta matchen på trean med Kinky och Hysén. Jag har aldrig någonsin varit så stolt över att vara gooner som jag var efter slutsignalen ons. 27/2-02.Atmosfären utanför stadion gick att ta på efter matchen och jag, Uffe och Peter dröjde oss kvar på supporter puben tills de fick mer eller mindre slänga ut oss. Glada begav vi oss till hotellet igen och passerade kalle på spången (en restaurang) för sista gången innan vi drömde oss bort tills man är här igen. Uffe skriver lite om matchen:Kommer ut från Supporter Puben köper en t-shirt "We 8 Spurs" och en mössa raglar vidare till nästa försäljare och köper två t-shirts till den ena pissar Bart Simpson på United märket och på den andra pissar Bart & Homer på Spurs " Hey we are doing the double over Spurs" Vidare in på North Bank där skiljs vi åt efter en pisspaus man går dom magiska trappstegen upp på läktaren känner snålblåsten ser lyset som förvandlar mörker till dag, börjar leta efter vilken rad jag skall sitta på hittar den och det är riktigt nära plan 7 rader från målet lite till höger på en vit stol dessutom känns som ett gott omen, Seaman är på väg mot North Bank målet men han har tydligen gått fel så han lunkar över till andra sidan. Matchen hinner knappt starta förrän Pires nätar 1-0, mitt i One nil to the Arsenal så nätar Henry 2-0 och då går det vidare med Theirry Henry sången när den lider mot sitt slut är den någon som drar igång two nil to the Arsenal men det blir dåligt gehör. Nu börjar man känna den lilla pessimisten komma fram, ja nu tappar dom väl till 2-2 och kommer tillbaks till ruta ett men icke sa nicke hatsångerna fortsätter och Igors är fram och försöker näta försvaret jobbar stabilt och Tyskarna verkar uddlösa 2-0 står sig till halvtid utan några som helst problem. Möter boysen i halvtid vi är i extas Peter slipper bli portad på Highbury hans två senaste besök har slutat i förluster detta ser inte ut att upprepas, en sväng på muggen igen och vi bestämmer oss för att mötas på Supporter Puben efter matchen. Tillbaks i stolen igen och den hinner knappt bli varm innan Vieria skickar in 3-0 bollen nu finns det inga gränser läktarna gungar av lycka sångerna avlöser varandra, det är den bästa match jag har sett på plats någonsin vi förnedrar Tysklands ligaledare, dom ser ut som ett korplag det känns helt underbart ringer farsan en sväng han sitter och tittar men han är lite trumpen han har 4-1 och 4-2 på oddset och det ser inte ut som om det ska bli några mål till Tyskarna ikväll, sångerna fortsätter. Bergkamp dominerar och det är också han som skickar in 4-0 och matchen är avgjord med råge trots att Tyskarna får ett tröstmål men då blev farsan nöjd i alla fall. Tar mig ut från arenan köper en t-shirt till och en halsduk möter upp grabbsen på puben och firar det visar sig att även Peter har satsat en slant på 4-1 närmare bestämt £4 och det ger £100 i vinst så där finns det ingen gräns på lyckan.   {gallery}arsenal_sweden/reserapporter/2002_leverkusen{/gallery}

Arsene Wenger tror inte att Patrick Vieira lämnar Arsenal. Detta trots de ihärdiga ryktena som påstår motsatsen.