Krönika: Ett lagbygge med Mesut Özil i centrum

Arsene Wenger har inlett det här transferfönstret med att tacka nej till erbjudandet om att köpa tillbaka Cesc Fabregas, för att sedan värva Barcelonas Alexis Sanchez och slutligen, om ryktena stämmer, försöka knyta till sig Real Madrids Sami Khedira. Det är tre pusselbitar som går att härleda till en och samma person. Är det här några tecken på att Wenger försöker få ut maximalt av Mesut Özil nästa säsong genom sitt agerande på transfermarknaden?

Det var i samband med att Özil skrev på för Arsenal förra sommaren som han tillkännagav den direkta anledningen till att han valde att lämna Real Madrid för Arsenal. Han pratade om minskat förtroende från Carlo Ancelotti i Real Madrid och att han inte längre kände samma uppskattning som tidigare. Att han under säsongsinledningen blev utflyttad på en kant gjorde inte saken bättre.
När Wenger hörde av sig och berättade om sina planer med honom i nummer 10-rollen behövde han ingen längre betänketid för att fatta det beslut som skulle ta honom från den kungliga huvudstaden till London.
- Jag har stödet från Wenger. Det var därför jag skrev på för Arsenal.

Mesut trivs uppenbarligen som allra bäst när han upplever förtroende från sin manager. Han vill spela match efter match – och när han väl blir utbytt utan att få fullfölja samtliga 90 minuter ser han oftast besviken och nedstämd ut. Mesut Özil framstår för mig som en känslosam person som också är något ojämn i sina prestationer på planen. Han kan blanda topprestationer med att falla bort ur matchbilden emellanåt, men som i sina bästa stunder uppträder som en av världens bästa spelfördelare. Han har en alldeles speciell förmåga att spela fram lagkamrater som befinner sig i bättre positioner än honom själv. När de flesta förväntar sig en första passning hittar han istället ofta inte bara en andra utan en tredje lösning som ingen kunnat förutspå i samma situation. I VM Finalen gjorde han i mitt tycke en riktigt bra match i det stora hela. Det var i ett speciellt skede som han levererade en sådan där magnifik passning som ingen kunde förutspå. Situationen jag tänker på ägde rum i förlängningen.

Han fick en djupledsboll till höger utanför Argentinas straffområde, skar in i banan, kroppsfintade till höger, gick till vänster för att slutligen servera Toni Kroos i ett utmärkt skottläge strax utanför straffområdet. Passningen skar igenom flera spelare som passivt fick agera åskådare innan Kroos avlossade sitt skott. Tyvärr, för Özils och Tysklands del, resulterade inte framspelningen i ett mål den här gången. Men hur som helst; det är den här typen av sekvenser som jag tycker gör honom till den speciella spelaren han är. Hans tekniska färdigheter är väldigt goda såklart, men för mig är inte den egenskapen hans största styrka som spelare, utan istället är det spelförståelsen och avigheten som utmärker honom. Framspelningen till Kroos är ett bra exempel på hans goda spelförståelse.

Förra säsongen i Arsenal blev det emellanåt uppenbart att han saknade vissa spelartyper runt omkring sig som han tidigare haft i Real Madrid. När Walcott skadade sig tidigt i januari fanns där inte längre någon hypersnabb djupledslöpande ytter/anfallare som kunde erbjuda djupledslöpningar på samma sätt som exempelvis Cristiano Ronaldo och Karim Benzema erbjöd under sejouren i Real Madrid. Det har även emellanåt på sätt och vis saknats en bollvinnare som kunnat hjälpa tysken i det fysiska spelet på Arsenals mittfält.

För att få ut maximalt av honom behöver han assistans av lagkamrater i form av löpningar och fysisk närvaro. Just orden löpningar och fysik är två nyckelord i det här sammanhanget. Ska vi döma av Arsène Wengers agerande så här långt under transferfönstret tyder mycket på att han försöker bygga laget kring Özil för att försöka få ut så mycket som möjligt från hans register.  

Att Wenger avstod från möjligheten att värva tillbaka Cesc Fabregas från Barcelona skulle kunna bero på att han tror mycket på Özil och istället vill prioritera att förstärka andra positioner. En sådan position är ytterpositionen/anfallspositionen i och med värvningen av Alexis Sanchez. Chilenaren är den typen av spelare som Özil med all säkerhet uppskattar med tanke på löpvilligheten i djupled samt kvalitén i avslutningarna.

Sedan en tid tillbaka har Özils tidigare lagkamrat och goda vän, Sami Khedira, ryktats vara på väg till Arsenal. Även om jag på sätt och vis är kluven till om Khedira verkligen är den defensiva mittfältaren Arsenal behöver, så skulle han förmodligen kunna erbjuda laget fysisk närvaro på mittfältet och ett utmärkt tvåvägsspel. Jag står dock fast vid min åsikt att Khedira inte är den bästa lösningen på den defensiva mittfältspositionen. Om vi dock ser till vilken spelare Sami Khedira faktiskt är så tycker jag att han är en kvalitetsspelare som jag tror hade kunnat göra stor nytta i Arsenal med sin löpkapacitet och styrka i närkampsspelet. Özil skulle förmodligen må bra av att få sällskap av en sådan spelare på mittfältet som erbjuder Arsenal de här egenskaperna.

Situationen med Mesut Özil idag påminner en hel del om hur läget såg ut med Cesc Fabregas under hans sista tid i klubben. På samma sätt försökte Wenger bygga laget kring spanjoren och tanken var att spelet skulle gå genom Cesc på mittfältet. Nu tyder mycket på att fransmannen försöker göra samma sak med Mesut Özil. Jag gillar att han försöker att få ut så mycket som möjligt från Özil genom att förstärka andra närliggande positioner. Har man som tränare tillgång till en spelare med paralleller till en Ferrari på bilspråk så ska man också försöka använda spelaren som en Ferrari.

Samtidigt vill jag att Wenger ser till hela lagets bästa, vilket jag också tror att han gör i det stora hela. Det fanns nämligen perioder förra säsongen som Özil inte spelade på sin högsta nivå. Det är som spelare svårt att alltid vara på topp och när spelet väl inte fungerar för någon enskild spelare är det viktigt att hitta andra alternativ som komplement. Därför tror jag det är betydelsefullt att kunna spela på andra sätt och inte bara förlita sig på en spelare. Idag finns flera lösningar på den offensiva mittfältspositionen; Cazorla och Rosicky för att ta två exempel.

Jag vill sammanfatta den här krönikan genom att titta tillbaka på inledningen, där jag nämnde värvningen av Alexis Sanchez och det påstådda intresset för Sami Khedira. För jag tror att om rätt spelare köps in under sommaren så tyder mycket på att Arsenal som lag och Özil som individ går en rolig säsong till mötes. Alexis Sanchez är en bra start på vad som skulle kunna bli en rolig sommar.

Det skulle såklart glädja Wenger och alla supportrar att nästa säsong se Mesut Özil på spelhumör. När formen är den rätta har tysken goda förutsättningar att leverera högklassiga prestationer för Arsenals räkning. Men då behöver också Mesut sin frihet på planen, assistansen från lagkamraterna och uppskattningen från managern.

Den berömda Ferrarin ska även fortsättningsvis användas som just en Ferrari.