Spelarvärden i olika perspektiv

Arsenal har överraskat många så här långt på transferfönstret genom att ha bekräftat och presenterat fyra nytillskott. Allra senast i raden är Calum Chambers som hämtades från ett under sommaren sönderplockat Southampton där flera av klubbens tongivande spelare bytt klubb. Det är positivt ska sägas att Arsenal tagit lärdom från tidigare transferfönster och numera agerar i ett tidigare skede för att göra truppen mer sammansvetsad och samspelt . Frågan är bara om Arsenals senaste värvning visar sig vara ekonomiskt försvarbar i det långa loppet med tanke på spelarens prislapp i relation till kvalitén?

Genom att jämföra Calum Chambers med värvningen av Mesut Özil ett år tillbaka i tiden går det att se tydliga skillnader på de här spelarnas värden i olika perspektiv, nutid och framtid.
Sista dagen på transferfönstret året 2011 anses som ett av de mest intensiva i Arsenals historia. Det var dagen när inte mindre än fem spelare anslöt under pressade omständigheter. Spolar vi fram tiden till nutid är situationen i klubben en helt annan. Vi är på väg in i augusti och Arsenal har redan knutit till sig fyra nya spelare till A-truppen. Det är ett tecken på att klubbledningen tagit lärdom av tidigare års utdragna affärer och istället agerat snabbt för att avsluta dessa innan andra konkurrenter fått chansen att blanda sig i förhandlingarna. 2011 gick ramsorna bland fansen i stil med spend some f*cking money. Orden var främst riktade mot Arsenals VD, Ivan Gazidis, samt managern Arsène Wenger. Fyra säsonger senare är det helt nya ramsor som skanderas.

I samband med att Calum Chambers presenterades som Arsenals senaste nyförvärv hade en supporter uttryckt sig ironiskt och roligt på Twitter.
"Don´t spend so much money. #Wenger out".

Vad personen förmodligen försökte förmedla var att situationen numera i Arsenal är helt omvänd när det kommer till att rekrytera spelare. Det finns tydliga kontraster gentemot exemplet enligt ovan från 2011. Nu finns det, motsägelsefullt kan tyckas, nästan supportrar som vill att Wenger ska vara mer sparsam med pengarna och spendera dem på rätt spelare och den kvalité som behövs - för att spendera pengar för spenderandets skull har flera gånger visat sig vara ett feldrag från fotbollsklubbar. Ett exempel är Tottenham Hotspurs agerande i samband med Gareth Bale- försäljningen förra sommaren. Att rekrytera för många spelare under en kort tidsperiod skapar förmodligen bara förvirring i en klubb. Prioritet borde i mitt tycke vara på kvalitet framför kvantitet i samband med rekryteringsprocessen av fotbollsspelare.

Många supportrar till Arsenal är inte vana vid att det brukar se ut så här på värvningsfronten denna tid på året. Genom att jämföra Mesut Özil och det senaste nyförvärvet Calum Chambers kan vi se skillnaderna mellan de olika värvningarna. Jag vill dock vara tydlig med att mitt mål inte är att jämföra dessa två spelare med varandra rent kvalitetsmässigt. För det första så har de helt olika utgångspositioner och för det andra så befinner de sig i helt olika skeden av sina karriärer. Jag tycker helt enkelt att Özil och Chambers är två bra exempel på det jag nu vill resonera lite mer kring.

Mesut Özil hämtades från Real Madrid för 42,5 miljoner pund. De senaste fem säsongerna hade han bidragit med fler målgivande passningar än någon annan spelare i den europeiska toppfotbollen. Mesut var Arsenals dyraste spelare genom tiderna och sågs som en spelare av allra högsta klass. Spelare som Cristiano Ronaldo och Sergio Ramos uttryckte en offentlig besvikelse över klubbens inställning att göra sig av med en av lagets nyckelspelare. Vid tidpunkten Arsenal värvade den tyske superstjärnan betalade klubben ett pris för vad han var värd vid det här tillfället. De flesta är förmodligen överens om att hans marknadsvärde vid inköpet gick hand i hand med den faktiska prislappen.

Det är här jämförelsen med Calum Chambers kommer in i bilden.
Engelsmannen beskrivs som en supertalang med förutsättningar goda att bli en av Englands framtida storspelare. Under den föregående säsongen stod han för några briljanta insatser - bland annat i Southamptons hemmamöte mot Arsenal på St Mary´s.
Wenger har uttryckt sin glädje över värvningen av Chambers och menar precis som många andra att han har goda kvalitéer, är mångsidig och har en ljus framtid i Arsenal samt det engelska landslaget.
Men det var just det där med spelarvärden i olika perspektiv.

En färdigutvecklad och glänsande Mesut Özil i relation till en supertalang och eventuell framtida stjärna i form av Calum Chambers.
I fallet med Chambers så har Arsenal tagit beslutet att spendera pengar på vad han eventuellt kan bli värd i framtiden som spelare, inte vad han är värd idag. Det ryktas att prislappen kan komma att landa på 16 miljoner pund, där bonusar med mera är inräknat. Summan i sig är inte skyhög på något sätt, men känslan är att prislappen är något stor med tanke på att det handlar om en 19 årig spelare som inte tagit de sista stegen innan han kan anses vara färdig i sin utveckling.

Det kan vara så att den här krönikan ger intrycket av att jag ifrågasätter värvningen och Arsenals agerande i det här fallet. På sätt och vis gör jag det, bland annat för att Chambers prislapp är högre än prislappen på det förmodade förstavalet på högerbackpositionen, Mathieu Debuchy. Fransmannens övergång sägs nämligen ha varit ett par miljoner pund lägre. Samtidigt tycker jag att värvningen av Chambers är spännande på många sätt. Om han utvecklas och blir den spelaren han har förutsättningar att bli så får den här affären anses som väl investerade pengar i slutändan. Arsenal får i sådana fall tillgång till en spelare som kan användas på flera olika positioner såsom högerback, mittback samt mittfältare.

Är det något Wenger verkligen uppskattar så är det just mångsidiga spelare som ger laget fler och bättre möjligheter. Chambers framstår uppenbarligen som en sådan nyttig och användbar spelare. Personligen står jag alltid bakom klubbens spelare; fallet med Calum Chambers är naturligtvis inget undantag. Jag både tror och hoppas att Wenger vet vad han kan få ut av värvningen och utvecklar Chambers till en spelare som kan bli tongivande i Arsenal och det engelska landslaget. Men det är viktigt att ha med sig att det alltid finns en risk med att värva spelare med potential som ännu inte tagit de sista stegen i utvecklingen.

Den intressanta frågan i det här sammanhanget är därför om Calum Chambers inom några år utvecklas till den stora spelaren många hyser förhoppningar om?
Jag både tror och hoppas att svaret är ja på frågan, för Wenger har visat tidigare att han kan vara en mästare på att utveckla och förvandla råämnen till färdiga produkter av högsta klass.
Om svaret dessvärre skulle vara nej på frågan har Wenger betalat ett pris för en framtida förmåga som i slutändan inte visade sig vara det marknadsmässiga.