Idag är vi tillbaka igen

Längtan tills mitt älskade Arsenal tar på sig sitt nya PUMA-ställ och stolta äntrar planen.
Längtan efter att se vår Szczesny småflina när han orädd hör laguppställningarna.
Längtan efter att se Arteta med högt huvud och framskjuten bringa bära kaptensbindeln och leda laget in på planen.
Längan efter att se Wenger, denna fransman som väcker så mycket känslor, stå med sin vita skjorta och rätta till den vinröda slipsen!

Att allt detta sker mitt i den så underbara, obehagliga, spännande, galna och framförallt beroendeframkallande silly season-perioden, gör det så mycket mer känslosamt! Det är nu säsongen börjar på allvar. Eller kan det vara så att lagen inte klarar av att på riktigt starta upp säsongen innan den 1 september? Kan det vara så att många spelare vaknar upp på morgonen den 1 september och inser att det kanske inte kommer att bli så många matcher från start? Eller för den delen tvärtom, att spelare pustar ut och känner ett lugn? Ett lugn att transferfönstret är stängt och igenbommat, åtminstone ett tag framöver.

Giroud och Jenkinson för att nämna några exempel. Den andra lämnade ganska omedelbart efter att både Debuchy och Chambers skrivit på för Gunners, och på så sätt självklart minskat Carls speltid. Oliver Giroud, vår spjutspets som gjorde en mycket bra säsong i fjol, hur känner han sig när det ryktats länge om Edison Cavani, Mario Balotelli och för den delen Karim Benzema? Jag tror att han är professionell ut i fingerspetsarna, men jag tror inte han känner sig speciellt harmonisk de kommande 20 dagarna. För om Cavani, Balotelli, Benzema eller någon annan renodlad striker köps in, ja då blir det jobbigt för Giroud. Och det vet han så väl. Jag älskar silly-season, men anser att transferfönstret borde stängas den 31 juli. Då är trupperna klara och vi-känslan kan på allvar ta fart innan både Community Shield, Champions League och Premier League drar igång. Det skulle gynna och skapa harmoni hos våra spelare.

För att återgå till Arsene Wenger, mannen med den vinröda slipsen. Mannen som ibland, eller ganska ofta gnäller. Mannen som med sina två knutna nävar reser sig från bänken och framtvingar ett leende. Mannen som de senaste åren haft det riktigt jobbigt. Jag undrar om det finns en manager i Europa som har det lika tufft som honom? Varenda människa som vet att en fotboll är rund har åsikter om hur han borde sköta sitt lag. Ingen, förutom vi supportrar som älskar vårt Arsenal, borde kritisera honom för det han gör! Egentligen borde inte vi supportrar heller göra det, men på nåt sätt är det vår rätt och kanske skyldighet att göra det. Jag har alltid var en stor beundrare av Arsene Wenger, bortsett från en kortare period runt 2011, då det var riktigt tungt att ha Arsenal i sitt hjärta. Det han har presterat resultatmässigt de senaste 17 åren är makalöst! Visst var det många år utan en titel, men han tog oss till Champions League varje år.

Varje år i 17 år!

Dessutom har han gjort det utan att göra vansinniga 750-miljonersköp á la James Rodriguez. Vår spinkiga fransman i kostym har utöver detta gjort Arsenal till ett av Europas i särklass vackrast spelande fotbollslag! Även om det är tungt för våra fotbollshjärtan att inse fakta, väldigt tungt för den delen, så måste vi alla inse att Wenger inte bara är manager. Wenger är precis lika mycket entreprenör. Han har så mycket mer krav på sig än att bara vinna fotbollsmatcher. Visst, vinner han alla matcher så behöver han inte prestera mer, men eftersom man inte vinner alla matcher och inte vinner ligan varje år, så måste man prestera nåt annat. Och det har han gjort genom att ta vårt lag till Champions League varje år och på så sätt säkrat ekonomin. Och eftersom han säkrat ekonomin så har han möjliggjort byggandet av Emirates Stadium. Han har även möjliggjort köpen av Mesut Özil och Alexis Sanchez. Jag tror att Arsene Wenger är så mycket viktigare för Arsenal än vad någon tror. Jag tror att om Wenger skulle lämna klubben, då skulle klubben falla ordentligt. Med en rejäl jäkla duns skulle klubben falla och slå sig så hårt, att det skulle krävas åtskilliga operationer för att läka de skadorna fallet orsakade.

Idag inleder vi ligan med match hemma mot Crystal Palace. Ett soligt London, med ett fullsatt Emirates och spelsugna Gooners, ska och kommer resultera i tre säkra poäng. Jag tror mycket på den kommande säsongen. Det känns som vi har hittat en harmoni som vi inte haft sedan glansdagarna i mitten av 2000-talet. Vi har ett mycket bra lag i varje lagdel, och Wenger verkar stärka upp truppen än mer för att vi inte ska hamna i den prekära situationen två-tre skador kan göra på våra nyckelspelare. Det enda jag egentligen oroar mig för, vilket jag gör varje år, är den spelstil Wenger föredrar. En ensam striker med offensiva mittfältare strax bakom. Det är egentligen en uppställning som tilltalar mig mycket, men avsaknaden av avslut från mittfältarna, har enligt mig varit avgörande för våra resultat. Spelare som Özil och Cazorla måste ta många fler avslut! Punkt slut! Vi har länge velat passa oss in straffområdet och spela in målen, vilket i och för sig är otroligt snyggt, men inte tillräckligt kvantitativt. Det behövs mycket mer skott och avslut. I annat fall förespråkar jag ett tvåmanna-anfall. Bara tänk tanken att Ramsey inte gjort den fantastiska säsongen han gjorde. Tänk tanken att han istället gjort en medelsäsong. Då hade hans målskörd minskat drastiskt, och vi hade inte slutat topp fyra.

Säsongen 2014/2015 kommer att bli en fantastisk säsong för oss! Jag tror för första gången på många år att vi kommer att vinna ligan.
Jag tror på det av följande anledningar:
- Bredare trupp.
- Alexis Sanchez.
- Otrolig harmoni.
- Arsene Wenger verkar otroligt motiverad.
- Özils första år i England är avklarat. I år exploderar han.

Jag tänkte avsluta denna, min första krönika, med att hylla Arsenal Sweden. Det engagemang och det arbete styrelsen och övriga aktiva gör är beundransvärt! Det är en ära att få tillhöra denna supporterklubb! Denna supporterklubb som lever, andas och brinner för det vackraste som finns … Arsenal!