Rätt spelare för rätt spelsätt?

Gårdagens poängtapp mot nykomlingarna Leicester kändes som en förlust, även om man i ärlighetens namn får säga att 1 pinne vardera var rättvist. Det är fortfarande tidigt på säsongen men nu har ändå tre ligamatcher och två playoff-matcher i CL spelats och Arsenals spel har inte kickat igång alls. Jag tycker det är ett mönster som går tillbaka ett par säsonger nu, där spelet gång på gång låser sig med undantag för ett par höjdpunkter varje år. Det har fått mig att fundera på Wengers sätt att A) värva in rätt typ av spelare och/eller B) hans oförmåga att anpassa spelsystem och filosofie.

Missförstå mig inte nu, jag är en stor beundrare och försvarare av Arsene Wenger och jag gillar i grund och botten hans envishet att köra sitt race oavsett vad någon tycker och tänker.  Men frågan om värvningar och spelfilosofi måste ändå ställas och det är intressant att analysera de största namnen som kommit in de senaste åren.

Arsenals tidigare rekordhållare för transfersummor var ryssen Andrej Arsjavin. Efter att ha charmat en hel fotbollsvärld under fotbolls-EM 2008 öppnade Arsenal plånboken och plockade in Arsjavin under efterföljande januarifönster. Transfersumman sägs ha hamnat på runt 15 miljoner pund. En storstjärna som inte gjorde något vidare avtryck även om han hade matcher där man såg hans bländande förmåga. Vissa pekar på att han blev använd fel då han blev utpetat på vänsterkanten direkt och inte fick sin nummer-10 roll bakom anfallaren. Själv är jag inte helt övertygad om att var en spelare startar matchen spelar så väsentligt stor roll, särskilt inte i ett rörligt Arsenal. Däremot kan man ifrågasätt användningen av Arshavin angående spelsystem och stil. Det jag såg av Arsjavin i Zenit och inte minst i Ryssland var en sylvass omställningsspelare som väntar ut motståndarnas misstag för att sedan straffa dem i kontringar. Så såg det ut när Zenit vann Europa Cupen (Europa League) 2008, så såg det ut när han på egen hand kontrade sönder Holland i kvartsfinalen i EM 08 och så såg det ut när han hade sin underbara fyramålsmatch mot Liverpool 2009. Snabb bollstöld följt av ett väggspel eller kvickt avslut. Pang. I ett possessionspel som Arsenal ofta hamnar i där man istället ska lirka upp försvar blev en spelare som Arsjavin ofta osynlig och i ärlighetens namn berövad sina kvalitéer.

En annat stort namn som värvats in på senare år är min personliga favorit (åtminstone tidigare) Lukas Podolski. En spelare som rent statistiskt gjort det bra sen han kom till Arsenal. Även han placerades direkt ute på vänsterflanken och inte heller det har jag några problem med, där kan/kunde han absolut spela. Men vad kännetecknar Podolski som spelare? Fart, kraft, snabba avslut. Han visade det i Köln och i tyska landslaget under VM 06 och EM 08. Ligga rätt i positionen, vänta ut läget och sedan hugga. Ett misstag och sedan snabb erövring av boll för att komma runt på kanten för att slå inlägg eller leta sig till snabbt läge för att avlossa sin kanon till vänsterfot. Podolski är en spelare som gör sig bäst i kontringsspel och i ett mer direkt anfallsspel med raka bollar mot mål. Det räcker att se honom en match för att konstatera att han inte besitter de fotbollsegenskaper som är bäst lämpade för ett bollrullande, nednötande tålamodsspel.

Det var en blick tillbaka och ser vi till Arsenal idag har vi två somrar i rad förändrat och utökat vårt sätt att spendera transfersummor. Förra året med Mesut Özil (42,5 miljoner pund) och i år med Alexis Sanchez (runt 35 miljoner pund). Här kanske man inte ska ta fram någon motorsåg då Özils första höst i Premier League var helt magisk och Alexis Sanchez start här i augusti ändå sett lovande ut. Med risk för att låta tjatig vill jag ändå hävda att även de här två herrarna är spelare som bäst lämpar sig för ett omställningsspel. Det man först måste poängtera är så klart att såväl Özil som Sanchez är spelare i den absoluta världstoppen vilket innebär att de kan och kommer fungera bra i nästan alla spelsätt. Deras fotbollskvalitéer är helt enkelt så pass höga och de är alldeles för bra för att helt försvinna på grund av ett spelsätt. Vad som däremot oroar mig en del är huruvida vi just nu spelar på ett sätt som ger utrymme för Özil och Sanchez är maximera deras potential?

Det går att hävda att ett spelgeni som Mesut Özil bör passa utmärkt i ett possessionspel då han ser passningar som få andra. Och visst, han funkar där vilket vi såg i inledningen av förra säsongen men han har visat i Real Madrid och Tyskland att han är som allra vassast i matcher där han centralt får vända upp, ha planen framför sig med en framåtstörtande trio framför sig. Özil behöver snabba och djupledslöpande yttrar för att funka som bäst. Han kan mycket väl lirka upp trånga försvar med instick i den form Arsenal spelar nu, men ge han bollen vid mittplan i ett kontringsläge med Ronaldo & Bale (Sanchez & Walcott för oss?) på kanterna så får man se magi. 

Alexis Sanchez då? Killen som gjorde 19 ligamål i possessionsspelets Mecka, Barcelona så sent som i fjol, skulle han inte passa i det spelet?  Samma sak här som med Özil, Sanchez är så pass bra som spelare att han behärskar det spelet utmärkt. Ser man till honom som individuell spelare dock lämpar han sig allra bäst där han får starta sina löpningar tidigt, få bollen snabbt slagen till sig där han med sin kraft och fart kan utmana sin försvarare.  Det positiva med Sanchez som gör att han nästan garanterar sig själv som en bra värvning är att man alltid får 110 procent av honom i alla lägen i alla matcher. En komplimang som jag tyvärr inte kan fördela vidare till nyligen nämnde Özil (hade Szczesny fler löpmeter än honom mot Leicester?).

Jag vet inte riktigt om det finns något bra svar på de här tankarna jag har. I grund och botten älskar jag ju Arsenal sätt att spela fotboll och det var av den anledningen jag förälskade mig i klubben som liten grabb. Men faktum är att vi just nu kanske inte har de rätta spelarna för att få ut max av det spelsättet och då får man inte vara främmande till att justera och anpassa vissa saker efter spelarnas egenskaper, inte minst då så mycket pengar investerats i dem. Framåt september/oktober finns det ändå möjlighet att få till ett mer direkt och rakt passningsspel anser jag. Det hade varit intressant att se en bollvinnande vattenbärare centralt på mitten, med en box-to-box spelande Aaron Ramsey och en Mesut Özil med tid framför sig. Fokusera på fart på kanterna med Theo Walcott till höger och Alexis Sanchez till vänster ihop med en nyinköpt striker, en riktig nummer nio. Då tror jag att våra nyckelspelares potential kan fyllas på allra bästa sätt.

Det finns så klart en anledning bakom att Wenger tränar Arsenal och jag sitter med åsikter och tankar bakom en datorskärm men det känns som att en förändring, stor som liten, är behövligt i Arsenal efter landslagsuppehållet. Så länge vi börjar vinna matcher är jag glad. COYG!