Krönika: Enough is enough, Wenger

Vi kan konstatera att vi för närvarande ligger tolv poäng bakom serieledande Chelsea, som knappast kommer tappa allt för mycket poäng som det ser ut just nu. Mourinhos mannar går som tåget och det ska mycket till om Chelsea släpper greppet om ligatiteln. Förra säsongen så fick vi fira jul som serieledare, för att sedan sluta på en fjärdeplacering i maj när säsongen summerades. Känslan var underbar så länge det roliga varade. Vi kändes så starka, men ändå inte då storförlusterna började kasseras in. Totalt krossade borta mot både Man City, Liverpool och Chelsea.
Vad hände egentligen, frågar man sig fortfarande?
Helt oacceptabelt.

Först och främst vill jag säga: Jag älskar Arsene Wenger. Jag respekterar allt han har gjort för vår vackra klubb. Han är bland det finaste som någonsin hänt oss, och han kommer alltid att vara en av de allra största i vår historia. Jag kommer alltid att respektera honom.
Det är tufft att inse och säga det, men förtroendet för Arsene Wenger finns inte längre. För mig är han slut. Det finns ingenting mer att hämta. Han är färdig.

I flera år så har Wenger haft på sig att bygga ett konkurrenskraftigt lag för att fightas om de allra största titlarna ute i fotbollseuropa. Spelare har kommit och gått, och vi har under de senaste tio åren aldrig riktigt funnit någon riktig stabilitet och strategi i laget. Wengers lagbygge har raserats gång på gång. Samir Nasri och Robin van Persie är två bra exempel, det är lätt att säga att båda lämnade för pengarna, men vad är den mest logiska sanningen? Både Manchester City och Manchester United visade sig ha högre ambitioner än Arsenal. Det syns tydligt på resultaten, kroppsspråket ifrån klubbarrna och investeringarna de senaste åren.

Nasri och RvP valde att gå till klubbarna om mån för större chans att vinna titlar. RvP själv, innan flytten till Man United, uttalade sig om att han inte var överrens hur Arsenal skulle drivas framåt. Han var inte nöjd med strategin och ambitionen klubben hade för att konkurrera på allvar. Wenger tog på sig ansvaret och lät RvP åka norrut till Manchester, och för att sedan året därpå se gamle Arsenalkaptenen lyfta Premier League bucklan för Manchester United. Sir Alex Ferguson hade nog skjutit sig själv om han gett Rooney tillstånd att till exempel gå motsatt håll till Arsenal.

Jose Mourinho vägrade knappt sälja Demba Ba till oss under januari förra året då vi letade anfallare febrilt, och Wenger låter våran bäste spelare gå till en toppkonkurrent för att sedan vinna ligan åt dom? Jag vet inte om man ska kalla det för komedi eller skräck. Bara där visar Wenger tecken på en otrolig bristning i hans sätt att leda en klubb. Han framstår inte som en vinnare, han framstår mer som en chef åt en spelarfabrik som tjänar pengar på spelarförsäljningar med motto "Köp billigt sälj dyrt". Att Nasri och RvP bara lämnade för pengar, är ett argument vi kan använda oss utav för att förtränga det hela. Cesc Fabregas lämnade för Barcelona, vilket jag anser var en naturlig väg för honom på den tiden. Men när väl chansen dök upp i somras att hämta tillbaka Fabregas, så sade en viss person ifrån...

Arsene Wenger, nobbade spanjoren som nu har gjort succé hos Chelsea och som mer eller mindre på egen hand tillsammans med Diego Costa gett en ny dimension, och som tagit Chelsea till en helt annan nivå än de resterande Premier League klubbarna. Detta är ett känsligt ämne för både mig och andra Arsenalsupportrar. Här började det brista rejält med förtroendet för Arsene Wenger. Hur i helv*** lät han detta få hända?

Han nobbade en absolut världsklassmittfältare, framför Mikel Arteta och Mathieu Flamini. Titta på hur Chelsea mestadels använder Fabregas, det är nästan så att Mourinho skickar en tårta i ansiktet på Wenger varje gång han startar på det defensiva innermittfältet för Chelsea. Fabregas må inte vara den starkaste spelaren, men se på tusan vad mannen gör på Chelseas mittfält. Det blöder att se honom spela hos Chelsea, när jag vet att han lika gärna kunde ha spelet hos oss, om en viss person inte varit envis och hade haft rätt tänk och inställning. Hur många år har vi Arsenalsupportrar gått och tjatat om en defensiv mittfältare av yppersta världsklass? Okej, Fabregas är i grund och botten en offensiv mittfältare, men med hans fantastiska bollskicklighet och intelligens så funkar han lika bra som defensiv mittfältare, enligt mig. Killen har hjärta för Arsenal och var som serverad på bordet för att hämta hem. Men icke, sa Arsene Wenger. Jag kommer aldrig att förlåta dig efter att ha gjort en av dina allra största misstag som Arsenalmanager. Ett djupt sår lever fortfarande kvar, och det kommer inte att bli bättre när vi ser Fabregas lyfta Premier League bucklan till våren. Världsklass i idioti, Arsene Wenger.

Under tidigare år har vi varit mediokra och inte varit tillräckligt bra. Wenger har alltid kommit med en massa ursäkter och argument som låtit bra, men som alltid brast i slutändan. Arsené Wenger har blundat för våra problem. Han har varit envis, kört sitt eget race och bokstavligt talat skitit i vad andra runt om tycker. Det kan både vara en stor för/nackdel, men till viss mån en stor nackdel för tillfället. Wenger bär största ansvaret till varför denna klubb stått helt stilla i alldeles för många år.

Det var underbart att vara på plats på Wembley och uppleva vår första titel på åtta år. Det var nästan så att man fick en tår i ögat. Jag tänkte, nu kommer fan vändningen. Vi är tillbaka på allvar. Nu har vi denna titel att bygga vidare på. Men icke, ännu en gång. Det ser snarare värre ut just nu än det gjort på länge. Hade det inte varit för Alexis Sanchez så hade vi lika gärna kunnat dra ner persiennerna helt och hållet.

En riktig titel på åtta år. Inte bättre än en tredjeplacering i ligan sedan säsongen 2004/2005. Ute ur åttondelen i Champions League för fjärde året i rad fram tills nu, och som kan bli femte beroende på motstånd när vi nu troligtvis får möta en gruppetta i ny åttondel (Utgår från att vi tar oss dit). Nej, det går inte att leva på historia och gamla meriter längre.
Helt ärligt, alla Arsenal fans, är ni helt ärligt verkligen nöjda med detta?
Vi är Arsenal Football Club. Vi är inte Crawley Town, och vi är inte Tottenham Hotspur. Folk skrattar åt oss. Vart är vår fina klubb som vi älskar på väg?

Ingenting kommer någonsin att bli bättre för denna klubb så länge Arsene Wenger sitter kvar vid rodret. Jag vill inte sprida negativa spiraler eller såra någon. Min krönika är en sann bild av verkligheten. Det är bara att inse att allt har ett slut. Det har inte varit lätt att vara Arsenalsupporter alla gånger. Det är inte lätt att inse vissa brister. Wenger är 65 år gammal, han har inte en chans på världskartan att vända på steken och ta Arsenal till den absoluta toppnivån dom nästkommande åren. Inte ens om han hinner ruttna på bänken. Ge chansen till någon annan hungrig människa där ute med nya och fräscha idéer. Ge klubben ett putt i rätt riktning.

Jag vill avslutningsvis poängtera igen att jag älskar Arsene Wenger. Jag har vuxit upp med honom sen barnsben och kommer alltid att minnas honom som en legend, oavsett. Jag kommer nog att fälla en och en annan tår den dagen hans avgång blir officiell. Det låter väldigt konstigt efter att jag större delen av denna krönika uttryckt min ilska mot honom. Men det är med blandade känslor jag kommer vinka av honom, det kommer nog de flesta Arsenalsupportrar att känna. Ingen kan någonsin bli större än klubben. Men Arsene Wenger har symboliserat Arsenal på ett och annat vis. Vi skulle inte stått där vi står idag utan honom med mycket historia att titta tillbaka på.

Gör det rätta nu Wenger, gör det rätta och avgå när säsongen avslutas och summeras i maj. För fansens bästa, ditt eget bästa och klubbens bästa.