Krönika: Hur attraktiva är Arsenal just nu?

Jag hade en riktigt dålig känsla inför lördagens match. Vi har haft otroligt svårt för Manchester United de senaste åren, och det faktum att de på förhand såg rejält försvagade ut gjorde bara en förlust kändes än mer självklar. Tyvärr var min magkänsla rätt och tyvärr känns det ungefär lika hopplöst och uppgivet som det gjort under större delar av säsongen. Arsenal började starkt, tryckte på, skapade (läs brände) lägen och var i förarsätet precis som det sett ut vid liknande toppmatcher de senaste fem åren. Det finns inget som gör mig lika frustrerad som att höra ”Vi förtjänade mer”, ”Vi var bättre än dem”, ”Det här var orättvist”, ”Det fanns mycket positivt att ta med sig”. Självklart är jag stor nog att kunna se ljusglimtar i förluster och plocka ut saker som man kan bygga vidare på, men inte i det här läget. Inte när det ALLTID ser ut såhär. Jag bryr mig inte ett smack om vi spelar bra mot City, United och Chelsea. Jag är ointresserad av att vi minsann kryssat borta mot Bayern München när det var som bäst och att vi faktiskt slog oslagbara Barcelona en gång hemma på Emirates. För mig handlar det om att vinna matcher, ta poäng eller ta sig vidare i utslagsmatcher. Att värdera insatser bortom vinster känns bara hånande och irrelevant. 

Jag är medveten om att den här pessimismen kan vara tråkig att läsa men det må vara, för det är ju pessimistisk och tom jag känner mig denna säsongen. Vi är så nära men ändå så långt borta. Klart det går att hävda att vi ur ett ”rättvist” perspektiv borde tagit minst en poäng i lördags och kanske även en seger. Men vad är rättvisa egentligen inom lagsport? Med ett fåtal undantag där man kan bli bortdömda totalt av domare tycker jag annars att det alltid är rättvist när ett lag vinner. Fotboll handlar om att göra mål, och gör man flest mål så har man vunnit, rättvist. Det går omöjligt tala om orättvisa eller otur när Jack Wilshere helt obegripligt bränner ett friläge sex meters håll. Det är bara dåligt. Vi kunde och borde ha stängt igen den där matchen efter 15-20 minuter.

Alla Arsenalsupporters är väl medvetna om det prekära läget vi befinner oss i nu. Ligatiteln är körd, det blir nog ett tidigt uttåg längre fram i CL och det vi får hoppas på är FA-cupen och topp fyra. Desperate times call for desperate measures brukar man ju säga och frågan är om våra desperate measures kommer ske i januarifönster. De flesta är överens om att ännu en mittback måste komma in eftersom situationen i backlinjen är ohållbar och har känts så redan innan säsongen började. Där håller jag med till fullo. Sedan vill jag även se en defensiv mittfältare. Det är en position som vi saknat sedan Patrick Vieira lämnade laget och det har byggts upp en mystisk känsla med åren om att en hjälte ska värvas in på DMC och lösa våra problem. I år tycker jag det är mer tydligt än någonsin att just en defensiv mittfältare är det som saknas mest.

Sättet som vi i år spelat försvarsspel (eller avsaknaden av försvarsspel) har gång på gång straffat oss och det kan låta naivt men jag tror en riktigt bra defensiv mittfältare, en vattenbärare som länkar samman försvaret och mittfältet skulle lösa oändligt många knutar. Det här en åsikt jag känner för topplag överlag ute i Europa men det är extra noterbart hos Arsenal. Problemet är den stora avsaknaden av den här typen av spelare i världsfotbollen. Det finns få av dem, och de lag som lyckats värva in eller fått fram en DMC vill av självklara skäl inte släppa spelaren då de förstår vikten av honom. Tänk er en Daniele De Rossi i gammal storform... 

De spelare i den defensiva mittfältsrollen som attraherar mig som tänkbar värvning i dagens Fotbollseuropa är Javi Martinez i Bayern, Luiz Gustavo i Wolfsburg, Jon Obi Mikel i Chelsea (Ja faktiskt!), Lars Bender i Leverkusen. Rent ekonomiskt tror jag samtliga fyra är möjliga värvningar för Arsenal, tyvärr är jag rädd för att vi inte är särskilt attraktiva för spelarna. Mikel nöter väldigt mycket bänk i Chelsea och känns väldigt långt ifrån en startplats. Men Mourinho skulle så klart se faran i att släppa Mikel till Arsenal och förstärka oss så den kan inte se ske. Javi Martinez är skadad och kan få det tufft att ta tillbaka sin startplats efter att Xabi Alonso gjort det så fruktansvärt bra i Bayern. Trots det kan jag inte att Martinez skulle vara sugen på en flytt... Luiz Gustavo? Kanske, men Wolfsburg går bra i Bundesliga och i dagsläget vore det ett nedbyte för honom att gå till Arsenal. Den som förmodligen känns mest rimlig och som det snackats om i några är Lars Bender. Han fyller alla kriterier jag vill ha hos en DMC, vi har många tyskar i laget och han har tidigare öppnat för en flytt till Arsenal. Det skulle kosta oss en hel del men för mig vore det värt varenda krona. Ett sista alternativ som nämns är William Carvalho i Sporting men jag ska ärligt säga att jag knappt sett killen spela och kan därför inte uttrycka några känslor eller tankar kring det. Det jag vet är att han spelar DMC.

”You had me att hello” är ett känt filmcitat från filmen Jerry Maguire. Lite så känner jag om William Carvalho. Jag vet egentligen ingenting om honom men jag känner spontant ”You had me att DMC...”