Krönika: Angenäma problem för Wenger

Med mindre än två veckor kvar till ligapremiären är det en ovanligt positiv känsla i Arsenal-kretsarna. Försäsongen har sett bra ut, om man nu kan dra några växlar från det, truppen känns bredare än på många år och många tror att Arsenal äntligen kan ta det där sista steget i år. Att ta ut en startelva i upptakten av den här säsongen är en uppgift jag gladeligen lämnar över åt den kära Wenger. Han saknar nämligen inte alternativ.

Det är lite komiskt. Arsenals enda värvning i sommar är Petr Čech. Lägg där till att Alexis Sanchéz, vår kanske mest givna spelare, missar inledningen på säsongen. Trots det känns det oerhört svårt att plocka ut en elva inför ligastarten, därför känns Community Shield på söndag ovanligt het eftersom vi förmodligen kommer få se ett smakprov på hur Wengers tankebanor går. Jag brukar vara ganska allergisk mot att tala om ”angenäma problem” och frågor som Vem ska spela var och hur man får in alla. Sådant brukar alltid lösa sig. Det är många matcher som ska spelas och nu talar vi ändå om Arsenal, så spelare lär falla bort längst vägen.

Målvaktsposten samt backlinjen tycker jag känns ganska klar. Man kan ställa sig frågan om vem som plockar högerbacksplatsen, men jag har svårt att se Wenger plocka bort Bellerin efter hans fjolårssäsong. Han och Debuchy kommer säkerligen få mycket speltid båda två men jag håller Bellerin som förstahandsvalet när vi går in i säsongen. När man ser till mittfältet blir det desto klurigare. Här är det väldigt många som vill ha en startplats. Coquelins otroliga genombrott förra säsongen visade Wenger vad vi tidigare saknat på mitten, han bör sitta säkert. Sedan har vi Cazorla, hur kan man peta en spelare som honom? Det kan man inte om man frågar mig. Hans spelfördelning i kombination med hans roll vid fasta situationer gör honom bergfast i elvan. Sedan Özil fått en permanent plats centralt i banan har han visat sig vara det absolut bästa alternativet där. Det känns också tydligt att Wenger vill bygga laget kring Özil så det är nog den spelare som kan känna sig allra lugnast.

Sedan blir det knepigare. Vi har en Aaron Ramsey som jag vet vissa supportrar stör sig mycket på men som jag själv är väldigt förtjust i. Visst kan han vara slarvig i passningsspelet då och då, men hans roll som box-to-box löpande/slitvarg/målskytt gör honom unik i vårt lagbygge och det är en spelartyp som jag verkligen tycker behövs och som för övrigt saknas bland många klubbar ute i Europa. Det är också tydligt att Ramsey är en stor favorit hos Wenger då han alltid försöker bända in honom i laguttagningen på något sätt. Oxlade-Chamberlain har sett ruskigt vass ut på försäsongen och jag kan inte låta bli att känna att the Ox just nu i karriären står och puttrar, väntar på att explodera och rikligt med speltid är det enda som hindrar honom från att blomma ut totalt.

En liknelse går att göra med Jack Wilshere. Får han bara hålla sig frisk behöver han speltid för att växa ut till spelaren vi alla väntar på och som vi vet han har inom sig. Walcott vet vi fungerar till höger, han har även visat sig duglig till vänster men vill själv spela striker, då i konkurrens med Olivier Giroud. När Sanchez väl ansluter till laget kommer han så klart ha en given plats i elvan. Givetvis är det så att möjligheterna inte kommer vara så här många under hela säsongen utan skador kommer komma, avstängningar och formdippar. Men det är ändå härligt just nu att stå inför en säsong med svårigheter att ta ut en elva. Den breda trupp vi nu förfogar över ger oss en möjlighet till att rotera mer och det är precis vad jag tror och hoppas Wenger kommer göra.

I toppmatcher mot tungt motstånd tror jag att vi de flesta lägen kommer se en liknande elva som var kärnan under förra säsongen, bortsett från Čech. En backlinje med Bellerin, BFG, Koscielny, Monreal. Cazorla och Coq sittande. Ramsey till höger, Özil i mitten och Sanchez till vänster med Giroud på topp.

Det positiva är att vi förhoppningsvis kommer kunna avlasta våra viktigaste spelare oftare, inte minst på hemmaplan mot på pappret svagare motstånd när vi väntas föra matcherna. Då kommer en Gabriel eller en Chambers kunna spela i mitten, vi kan få se ett sittande mittfält med Ramsey och Cazorla, en Walcott på topp och så vidare. Nu spekulerar och gissar jag bara men känslan är i alla fall att vi går in i den här säsongen med bättre förutsättningar att vila spelare men även att anpassa startelvor efter motstånd. Överlag föredrar jag till exempel Giroud som spets före Walcott men det kommer finnas matcher där Walcotts fart och djupledsspel lämpar sig bättre. Jag är också väldigt förtjust i att ha en defensiv sköld i form av Coquelin i alla lägen, jag tycker verkligen det är vitalt i dagens fotboll. Men jag inser också i vi i vissa matcher kanske kommer att lita till ett mer offensivt lagt sittande mittfält.

På tal om konkurrens kommer jag på mig själv nu mitt i skrivande att jag inte ens nämnt Arteta eller Flamini… Både två känns som avlastningsspelare i år och inte några som kommer spela avgörande roller i viktiga matcher.

Nej, jag vet inte hur ni känner men jag börjar bli otroligt taggad inför att ligasäsongen ska dra igång. Det känns som vi har något riktigt spännande på gång och jag är väldigt spänd på att se hur långt det kan räcka i år. Pessimisten inom mig säger att ligatiteln nog blir tuff att ta men optimisten inom mig säger att vi i alla fall kommer försöka göra livet surt för Chelsea, United och City. Den 9 augusti är det dags för premiär hemma mot West Ham.
Jag tror Arsenal ställer upp enligt följande:
Cech
Bellerin, Mertesacker, Koscielny, Monreal
Coquelin, Cazorla
Ramsey, Özil, Walcott
Giroud

Ett litet slutord bara angående kommande transfers. Jag tror inte Wenger kommer plocka in någon om inte spelaren i fråga kan gå in direkt och förstärka laget. Vi kan mycket väl vara klara på transfermarknaden. Jag tror det krävs en Özil/Sanchez-öppning för att Wenger ska agera och jag håller i sådana fall med honom. Ska vi förstärka är det med spets, bredd har vi redan gott om.