Medlemmar: 8232 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Francis Coquelin visade sig vara en suverän intern lösning - när han väl fick chansen.

DM-positionen - extern eller intern lösning?

mån 14 sep 2015 kl 13:17

Mattias Håman funderar kring hur Arsenal och Arsene Wenger ska lösa den defensiva mittfältsfrågan.

Inte ett transferfönster utan att den defensiva mittfältspositionen kommer på tal i Arsenal-lägret. Jag har försökt sammanfatta vad som kan tyckas vara en komplicerad situation sett ur flera olika perspektiv. Det som bör tas hänsyn till i den här diskussionen är hur transfermarknaden ser ut/har sett ut med tanke på vilka spelare som i praktiken varit tillgängliga, Arsenals egna förmågor underifrån i akademin som skulle kunna bidra samt vilken kvalité som efterfrågas här och nu i dagens Arsenal. Säsongen är igång, transferfönstret stängt - men diskussionen om den defensiva mittfältspositionen är alltjämt aktuell sett till ett bredd- och kvalitetsperspektiv. Sett till en historisk tillbakablick hur Wenger tidigare har agerat, så finns anledning att tro att svaret skulle kunna finnas i de egna leden.

Arsenals och Wengers synsätt på transfermarknaden har visat sig vara att endast spendera pengar på spelare som direkt märkbart kan göra laget bättre. Att klubben i slutändan aldrig värvade en anfallare kan jag förstå med tanke på marknadens tunna utbud och faktumet att det inte händer så mycket i de stora klubbarna. När dessa inte agerar för att förstärka sina trupper så öppnas det heller inga möjligheter för andra klubbar att ta deras ”rester”, som till skillnad från ordvalet kan innebära mycket kvalité. Martin Palmér beskriver hela transfersituationen i mitt tycke väldigt bra i ett av sina blogginlägg, som jag rekommenderar.

För att återgå till huvudrubriken så är jag kluven till Arsenals defensiva mittfältsposition. I grunden tycker jag att klubben ska värva spelare som gör laget bättre, vilket uppenbarligen stämmer överens med synen Arsenal som klubb har med hela transfersituationen. Däremot kan frågan ställas om kvalitén bakom Francis Coquelin är tillräckligt bra. Är Mikel Arteta spelaren som kan erbjuda liknande kvalitéer? Är Flamini överhuvudtaget längre att räkna med?

Att endast värva spelare som är bättre än de redan befintliga skulle i det här fallet ha inneburit att knyta till sig någon som går före Coquelin i rangordningen, vilket Arsenal egentligen inte är i behov av med tanke på hur bra fransmannen har varit och sett till vilken nytta han gör för hela balansen i laget. Däremot kan vi fråga oss om det inte funnits någon jämbördig tillgänglig mittfältare att värva? Eller kanske har Wenger aldrig varit på jakt efter en mittfältare med tanke på interna lösningar som han på sikt ser i sin egen akademi? Ser vi till en historisk tillbakablick så finns det anledningar till att mer tro på det andra scenariot där den egna akademin i slutändan kan visa sig få en huvudroll.

Uppenbarligen har inte Wenger varit säker på att den defensiva mittfältare många ropat efter skulle rekryteras externt i det föregående transferfönstret. En teori skulle kunna vara att han på ett sätt vill eliminera konkurrensen för att hitta tydliga roller åt sina spelare för en välmående balans i laget. I dagsläget så är Coquelin förstavalet, Arteta backup och Flamini det tredje alternativet. Personligen tror jag att Wenger vill bygga sitt lag genom att erbjuda de här tydliga rollerna för sina spelare.

Arsenal har efterlyst värvningar som inneburit bättre kvalité, men jag ställer mig samtidigt frågande till alternativen som finns bakom Coquelin som läget ser ut idag. Jag tror att Arsenal skulle må bra av att ha en bättre ersättare än Arteta och Flamini på både kort och lång sikt. Det är viktigt att ersättarna håller bra nivå, för Coquelin kommer inte kunna spela alla matcher. Detta är vad som på sätt och vis gör den här situationen komplicerad.

Ett alternativ till hela situationen skulle kunna vara att ha värvat någon som istället står i linje med Coquelin rent kvalitetsmässigt, om det inte är som så att den här kvalitén finns i de egna leden. Det skulle möjligtvis inte spetsa till lagets kvalité på det sättet som jag efterlyser ovan, men det skulle med all säkerhet kunna leda till att Arsenal fått ett bättre alternativ om/när ovan nämnda faktiskt inte kan spela. Det skulle också kunna leda till en annan konkurrenssituation, vilket är en del av livet i en storklubb.

Men så var det just det där med den egna akademin.
För kanske har Wenger en intern lösning på hela situationen, precis som i fallet med Coquelin när han väl fick chansen. Planerar han att på sikt ge förra säsongens yngling till nytillskott Krystian Bielik en ärlig chans att visa vad han går för i just den rollen på mittfältet? I så fall skulle det kunna vara anledningen till att ingen defensiv mittfältare värvades in under sommarfönstret. Bielik har till skillnad mot fransmannen såklart inte tillhört klubben under en lång tid och är oerfaren i sammanhanget, men så länge spelaren är bra nog oavsett ålder, så får unga spelare chansen under Wengers ledning.

Den här potentiella interna lösningen har visat sig fungera förut och har faktiskt varit vanligt förekommande med Wenger i rodret, för situationen såg likadan ut när Flamini en gång i tiden fick sitt genombrott. Detsamma gällde Alex Song. I fallet med Bielik så skulle lösningen kunna ses som långsiktig med tanke på spelarens ålder. Den unga polacken skulle kunna fungera likt en outsider i sammanhanget och steg för steg skolas in i Arsenals spelsystem. Det var i januari han värvades av Wenger som inte var sen med att kommentera den spännande värvningen.

”Jag har värvat honom nu i januari med målet att använda honom nästa säsong. Han är en kille på 17 år så han kommer behöva tid för att anpassa sig.”

Om sedan Bielik kan generera de omedelbara prestationer som klubben är i behov av när Coquelin av någon anledning inte kan spela återstår att se på sikt under säsongen. Vad vi sammanfattningsvis fått erfara sedan tidigare är att Wenger har en plan för sina spelare. Han vill att de ska känna sig behövda för att få ut maximalt av deras prestationer. Exemplen på de här spelarna som tagit steget från råämnen till färdiga produkter har varit många genom åren, egentligen oavsett position på planen.

Som läget ser ut idag så finns det ingen anledning att tro att situationen inte skulle kunna vara samma med Krystian Bielik.