Krönika: Ja! Nej! Kanske! Fan…

Jag behöver knappast förklara eller motivera min frustration för er läsare. Jag vet att ni säkert upplever samma känsla. Den där olustiga känslan av att en ballong, fylld med förhoppningar, sakta dör ut av ett nålstick av materialet Verklighet. Vi började den här transfersommaren bra. Granit Xhaka plockades in tidigt och genast kände man ”Yes, vi är ute i god tid i år”.

Ett ödesdigert misstag?
Värvningen av Xhaka följdes upp av de förvånande uppgifterna att Arsenal ställt in siktet och budat på Jamie Vardy. Inte den spelare jag någonsin trott att Arsenal skulle gå efter. Ingen logisk värvning på något sätt, men lite spännande ändå. Målen, farten och spelarens hunger ställdes mot hans tveksamma personlighet och karaktär. Här får man faktiskt ge Arsenal att man var ute i god tid och identifierade ett transfermål för anfallsuppsättningen. Men det var också här man gjorde ett tidigt misstag som följt oss hela sommaren. Jag kan såklart bara spekulera i ämnet, men min bestämda åsikt är att vi var naiva i Vardy-dealen. Jag tror att man bestämde sig tidigt för att satsa på Vardy, en bevisad målskytt med relativt låg utköpsklausul, men inte för sekund räknade man med att han skulle kunna nobba oss. Så fort Vardy var identifierad checkade man av anfallsfrågan lite för tidigt. Tillräckligt med backup-alternativ verkar inte ha funnits vilket sommarens segdragna panikjakt efter en ny anfallare vittnar om.

Knappt om tid
Det som började lovande har således skiftat till en panikartad känsla. Vips så är vi inne i augusti och ligapremiären mot Liverpool är 1,5 vecka bort. Bristen på förstärkningar blir extra kännbar med tanke på sommarens EM-slutspel som bidragit till att flera av nyckelsspelare har semester och inte kommer vara redo att spela första omgången. Jag vill först tilläga att jag tycker det är helt rätt beslut att ge den rätta ledigheten, vi får inte stressa tillbaka spelare som Sanchez, Özil, Giroud och Ramsey med risken att bränna ut dem för tidigt på säsongen. Det har vi lärt oss tidigare säsonger. Med Mertesackers skada ser mittförsvaret plötsligt oroväckande tunt ut. Det ryktas en hel del om Mustafi från Valencia. Vore en kanonvärvning men vem vågar hoppas på något?
En annan spelare det ryktas mycket om, i år igen, är Lyons Lacazette. Ganska dålig koll på honom om jag ska vara ärlig men känslan är att om Arsenal verkligen varit sugna på honom hade man plockat in honom tidigare. Nu kan det mycket väl vara så att ”han får duga”. Med Welbecks skada och Girouds semester står vi i princip utan forwards till premiären, nej jag räknar inte Walcott. Arsenal ständiga transfermål Julian Draxler tända en lampa av hopp som sedan snabbt släcktes av Wolfsburg inom 24 timmar. Jag kan ändå uppskatta att de inte drar ut på lidandet…

Kontinuitet vs injektion
I grund och botten beundrar jag Wengers inställning till transfersummor. Precis som stora delar av omvärlden verkar han se vansinnet i de priser som kastas runt mellan spelare, klubbar och agenter. Jag tror inte problemet är att han inte är villig att spendera pengar, utan snarare att hans bild av spelarvärde inte längre stämmer överens med marknadens. Att Wenger är en principstark herre är ingen nyhet, och det kan jag ändå respektera. Men hoppas att han och ledningen lättar på spärrarna och ser allvaret i dagens spelarsituation. En del av mig känner ett lugn inför fortsättningen av transferfönstret. Jag tänker att ”det kommer hända saker, för det MÅSTE göra det”. Den andra delen tänker bara att vi är Arsenal, kort och gott.

Man ska inte alltid lägga för stor vikt vid transfers betydelse, i alla fall inte när man jämför sig med andra klubbar. Många av våra konkurrenter har laddat bössorna rejält plockat in namn efter namn. Det är helt klart lite oroväckande jämfört med vår situation. Med det sagt betyder det inte att vi är chanslösa i år. Det vi har som en del andra förväntade toppklubbar saknar är kontinuitet och en väl inkört spelsystem vilket inte ska underskattas. Lägg där till att det är många nya managers på de andra posterna som ska sätta sina lag. Nu är inte det ett argument för att vi kommer köra över City och United tack vare vår bekantskap med sättet vi spelar på, utan det är bara en parameter man inte ska glömma bort.

Med vad gäller vår situation just nu tycker jag inte att tryggheten i vårt spel väger så tungt att transfers ska bortses ifrån. Vi är i stort behov av förstärkningar. Dels för att fylla upp vissa lagdelar som uppenbarligen är alldeles för tunna i dagsläget, men även för att få in den injektion och positivism som ett nyförvärv kan ge. Vi har så klart spelare som i praktiken kan fylla upp på våra kanter, men det skulle sända en viktig signal att plocka in en Mahrez. Även om vi kanske kan överleva med Walcott på topp (tveksamt) tills Giroud är tillbaka så sänder det signaler och ett statement om vi signar upp en striker, något jag tycker vi borde gjort även om Welbeck var frisk.

Men vår vana trogen får vi helt enkelt sitta lugnt i båten och invänta vad som händer, eller vad som inte händer. Premiär blir det nästa helg alldeles oavsett och det ska bli fantastisk roligt, precis som vanligt! Arsenal we love you.

PS. Saker jag inte vill läsa i veckan:
- Arsenal are considering…
- Arsenal are looking to…
- Arsenal may launch a bid…