Krönika: Låt Alexis vara Alexis

Alexis Sanchez har haft en succéartad säsong hittills. Med 14 mål och åtta assist har han varit direkt inblandad i 22 av Arsenals 48 gjorda mål i ligan. Att både hans och Özils kontrakt går ut nästa sommar har nog ingen missat och oron som hela tiden byggs på av den hittills uteblivna förlängningen är påtaglig. De senaste matcherna har Sanchez visat upp ett beteende och kroppsspråk som gjort att vissa supportrar bytt ut sin oro mot frustration och ibland ilska. Kastade handskar, ilskna gester mot lagkamrater, utbrott vid slutsignaler och nu senast ett tydligt missnöje över att blivit utbytt i segern mot Swansea. Kan man dra några paralleller kring detta?

Håll isär delarna
Ska man ta den här diskussionen är det för mig viktigt att man håller isär vissa komponenter. Personligen ser jag ingen direkt koppling mellan Sanchez kontraktssituation och hans kroppsspråk de senaste matcherna, däremot kan jag förstå hur tacksamt det är för både fans och journalister att plussa ihop de båda. Med den rådande kontraktssituationen är det väldigt enkelt att kasta bensin på brasan, granska honom mer i detalj och dra egna slutsatser av summan. Men jag är av en annan åsikt. Jag inbillar mig i alla fall att Sanchez entusiastiska och brinnande kroppsspråk är ungefär som det brukar vara med skillnaden att man nu väger det emot att han har ett utgående kontrakt. Det kanske är ett naivt synsätt men jag vill minnas att den gode Alexis alltid varit väldigt tydlig med att visa besvikelse när han exempelvis byts ut, om än inte lika markerande som i helgen. Han har alltid varit en person som bär känslorna utanför tröjan.

Incidenter var för sig
Jag tror inte någon Arsenal-supporter kan ifrågasätta att Sanchez är en lagspelare utav rang. De som hävdar något annat är ute på väldigt tunn is. Den arbetsinsats och energi han lägger in varje match är rent utav sällsynt för kategorin världsspelare. Dock har det under säsongen varit en del incidenter, i brist på andra ord, i samband med Sanchez som vissa väljer att tolka som tecken på att han kanske inte är så nöjd i Arsenal. Jag tänkte försöka bena ut dem var för sig:

1. Hetsiga gester mot lagspelare: Det här är något som vissa hävdar har intensifierat den senaste månaden. Om det stämmer eller inte kan jag inte svara på. Jag är av uppfattningen att Sanchez aldrig dragit sig för att visa känslor och ställa krav på sina medspelare och att det snarare dras fram i ljuset baserat på lägesbilder i den aktuella matchen och inget annat. Presterar vi dåligt i en match eller är inne i en dålig trend syns det tydligare då han inte vill något hellre än att vinna i varje läge. 

2. Frustration vid slutsignal: Något som uppmärksammades främst i samband med 3-3 matchen mot Bournemouth. Det är egentligen en icke-fråga för mig. Precis som många supportrar, men kanske motsatt från vissa lagspelare, kände Sanchez här hur två poäng slarvades bort snarare än att en poäng lyckades vinna i sluttampen. Frustrationen över den bedrövliga insats som bäddade för 0-3-underläge kunde inte vägas upp av en comeback till kryss.

3. Tydlig markering mot att bli utbytt: Händelsen som är färskast i minnet. Sanchez uppenbara missnöje och deppande efter att ha tagits av planen i 4-0-segern mot Swansea. Här tycker jag, likt många andra, att han gick lite over the top. Han ville spela vidare och göra mål kan jag verkligen uppskatta men nog kunde han skött det lite snyggare, främst då det så uppenbarligen retar gallfebern på vissa fans.
Vad kan man dra för slutsatser av det här? Att Alexis Sanchez är en vinnarskalle skulle jag säga. Att vinnarskalle ofta går hand i hand med tjurskalle är allmänt känt så vill vissa använda den rubriken är det väl fine och egentligen oviktigt. Det viktiga är att han är en person som spelar fotboll till 100 %, sätter höga krav på sig själv och sina medspelare och som till varje pris vill vinna.

Laget och jaget
Som jag nämnde tidigare håller jag Sanchez som en stor lagspelare, men han är även en individualist som drivs av bra insatser och att göra mål. Matchen mot Swansea såg Wenger som avgjord och ett utmärkt läge att vila sin stjärna. Sanchez ser samma match som avgjord men också som ett ypperligt tillfälle att sätta dit några kassar till mot ett avslaget motståndarlag. Det är lätt att måla upp Sanchez som småaktig i det läget och kanske kritisera honom för att inte se till helheten. Och visst, reaktionen var lite väl tydlig och något han inte bör upprepa, men jag kan ändå inte låta bli uppskatta den drivkraften som ligger till grund för reaktionen.

Jag har personligen aldrig haft något större problem med känsloyttringar så länge man presterar på planen. Så länge Zlatan bär oss i playoffet mot Danmark är jag helt okej med att han pekar och ställer krav på sina medspelare, så länge Ronaldo gör 40-50 baljor per år tror jag att man som Real Madrid-supporter kan leva med att han tjurar lite över en missad passning. Så länge Alexis Sanchez fortsätter prestera får man räkna med lite uppgivenhet, tjurighet och munhugg, så länge det inte går till överdrift.

Viktigast av allt tror jag är att det inte påverkar laget nämnvärt heller. Jag tror att det lätt som supporter att måla upp sådana situationer som problem och osämja men att det sällan är fallet. Det ska vara högt i tak och man ska ställa krav på varandra och jag tror snarare det är något som uppskattas. Sanchez spelar fotboll med passion och känslor och han tar aldrig med sig det utanför planen. Hade han varit ute och svingat i pressen och tjurat över lagkamrater, om att bli utbytt och lagets prestation vore det en helt annan femma. Då är det legitimt att ta till frasen ”ingen är större än laget”, men så är inte fallet här.

Avslutningsvis vill jag bara yttra min förhoppning om att vi snart får se Sanchez längst fram i banan igen. Jag är en stor beundrare av Olivier Giroud och ser honom som en väldigt viktig del av det här laget, men min bestämda åsikt är att vi spelat vår bästa fotboll denna säsong med en mer rörlig anfallsformation med Sanchez som spets. Att Giroud gjort några viktiga mål de senaste matcherna är inte ett argument emot det föregående. Det handlar snarare om att han har egenskaper som lämpar sig bra när man kört fast i spelet, ett vapen som utnyttjas bäst från avbytarbänken.