Ingen revansch på Newcastle

I maj 1952 kom äntligen möjligheten att ta revansch på den snöpliga förlusten mot Newcastle 1932 då skatorna från norr återigen stod för motståndet. Det här var bara andra gången som FA Cupfinalen hölls i maj, lördagen den tredje maj för att vara exakt. Det var Newcastles elfte final och den andra på raken, samtidigt som Arsenal spelade sin andra final på tre år, den sjätte totalt.

Arsenal klev in i turneringen i den tredje omgången då de ställdes mot Norwich City, vilka de enkelt besegrade med övertygande 5-0. De fortsatte på det inslagna spåret genom att göra proceduren kort med Barnsley i omgången efter (4-0) och Leyton Orient (3-0) efter det.

I kvartsfinalen ställdes Arsenal mot Luton, en match som de vann 3-2. Därefter var det Chelsea som stod för motståndet i semifinalen. Efter att den första matchen, som precis som två år tidigare spelades på White Hart Lane, slutade 1-1 vann Arsenal returmatchen (även den på White Hart Lane) med 3-0.

Arsenal drogs med skador på flera nyckelspelare (känns det igen?) och var tvungna att stressa för att få dem spelklara till finalen mot Newcastle. Tyvärr hjälpte det inte att chansa då det inte tog mer än 35 minuter innan Walley Barnes fick kliva av skadad då han vridit knät. Det hade kanske inte varit något större problem, om det inte vore för att byten under matchens gång inte var tillåtet på den tiden.

Vi har ju lärt oss att en olycka sällan kommer ensam, och så var även fallet 1952. Barnes skada var bara början, och Arsenalsupportrarna fick se Holton, Roper och Daniel alla tre lämna planen med olika skador, vilket innebar att Arsenal fick avsluta matchen med bara sju spelare på planen.

Arsenal kämpade dock för att hålla sig kvar i matchen och frustrationen från Newcastlesupportrarna blev mer och mer tydlig. Trots ett klart övertag i målchanser, för att inte säga spelare på planen, ville det sig inte för de svartvita. Men i den 84:e minuten fick Arsenal dessvärre se sig besegrade när George Robledo rullade in 1-0 till Newcastle.

Än en gång fick alltså Arsenal se sig slagna av Newcastle i en FA-cupfinal på ett minst sagt snopet sätt. Mycket kan man säga om den moderna fotbollen, men det här med att tillåta byten i matcherna får vi väl ändå säga har utvecklat spelet till det bättre. Man kan fråga sig huruvida debatten kring byten under matchens gång på den tiden var lika infekterad som den om videogranskning är nu?