Krönika: Allt är inte nattsvart

Jag hade precis skrivit klart en krönika om hur det inte bara är Arsenal som är förutsägbara utan även jag i mitt supporterskap. Om hur det inte bara är Arsenal som följer samma mönster varje säsong utan även mitt humör. När jag läste igenom den insåg jag att det inte är det vi behöver just nu. Eller i alla fall inte det jag behöver.

Det är inte så att jag lever i förnekelse. Det är inte lätt att vara Arsenalsupportrar dessa dagar. November ser ut att bli precis som vanligt. Igen. Vi har spelat bort oss själva från att utmana om ligan innan ens en tredjedel av säsongen är färdigspelad. Inget igen eller som vanligt med det, i vanliga fall brukar det ske lite senare under säsongen. Vi ville ju ha förändring och bryta gamla mönster…….. Det var det här jag inte skulle göra i den här krönikan. I den här krönikan ska jag försöka ge mig på att skriva om vad som är positivt med Arsenal och med att vara Arsenalsupporter. Varför göra det lätt för sig?

Arsenal Sweden
Nu tänker ni att jag måste ta med Arsenal Sweden men det måste jag inte alls det. Jag tar med Arsenal Sweden för det är något positivt för oss supportrar just nu. Det är i sådana här tider, när saker och ting inte går så bra som så många av oss är bortskämda med, som supporterföreningar ska ge energi. Det är inte det enklaste jobbet, speciellt inte när laget presterar som de gör just nu, men det finns människor i föreningen som arbetar hårt för alla medlemmars skull. Det är också viktigt att vi medlemmar inser att det är vi som utgör den här föreningen – bidra! Gå på matchträffar, åk på medlemsresor, träffa nya vänner, diskutera, bli medlem om du inte redan är det, sprid och dela med er av den gemenskap som är Arsenal Sweden.

Laurent Koscielny
Vill bara nämna honom. Vilken spelare han är! Jag gillar honom.

Fyra poäng efter
Nu tänker ni att jag inte kan räkan men det kan jag, i alla fall så här enkel matematik. Det är betydligt mer än fyra poäng till City, men de lagen som är närmast City är närmare Arsenal än de är City. Det vi får fokusera på nu är att det bara är fyra poäng upp till andraplatsen. Kanske beror det på att alla andra topplag, förutom City, är lika dåliga som vi är men anledningarna känns mindre viktiga. Det är dessa lag vi ska slåss mot för att nå en Champions League-plats. Det är två poäng som skiljer oss från en fjärdeplats, två poäng och 27 omgångar. Det är helt klart görbart. 

Supporterlivet
I med och motgång finns det delar av supporterlivet som alltid ger i alla fall mig energi. De delar där jag får träffa och kommunicera med människor jag aldrig hade lärt känna om det inte vore för Arsenal. Även nu när det känns tungt så finns det personer jag ringer som jag aldrig hade ringt om det inte vore för Arsenal. Personer jag pratar med på sociala medier jag aldrig hade kommit i kontakt med om det inte vore för Arsenal. En del av dessa personer anser jag nu vara nära vänner, sådana jag umgås med även när Arsenal inte spelar. Det har jag Arsenal att tacka för, kanske än mer nu när det går tungt. Dessa människor gör det värt det när kanske inte alltid laget gör det.

Obesegrade i Europa
Hur länge har vi inte drömt om att vara obesegrade i Europaspelet? Okej, det är inte Champions League så det räknas inte riktigt men samtidigt kan vi bara hantera det vi har här och nu. I Europa League har laget vunnit alla matcher utom en där det blev oavgjort. Detta utan att spela våra bästa spelare. Om vi inte kan se positivt på det är nog inte problemet laget och klubben utan oss supportrar.

Kvar i ligacupen
Det är en hel del lag som inte är kvar i ligacupen. Tänk på det. Och det är roligare att vara kvar än att inte vara kvar. Om jag ska vara ärlig var den senaste ligacupmatchen mot Norwich en av de roligare matcherna på bra länge. Det var länge sen vi fick se en ung och okänd spelare komma in och avgöra på det sättet som Nketiah gjorde i den matchen. Jag log framför tvn. Och lite gladare blir jag även nu när jag tänker på det.

Min mamma
Nu tror ni att det är en felskrivning från min sida men det är det inte. Min mamma fick mig nämligen att inse något här om dagen. I söndags när hon ville prata om sånt hon tycker är viktigt ville jag bara gnälla över Arsenal. Hon, totalt ointresserad av all sport, säger då; ”Va synd att du valde att hålla på Arsenal, kan du inte byta lag?”. Jag misstänker vi är flera som har tänkt den tanken. När min mamma sa så insåg jag att jag faktiskt inte vill byta lag. Tänk på alternativen. Liverpool? Manchester United? Chelsea? Manchester City? Det är de alternativen vi har om vi vill hålla på lag som eventuellt är bättre än oss. Nej, tacka vet jag Arsenal. (Det är med flit jag inte nämner Spurs.)

Eddie Nketiah
Måste nämna honom som en separat punkt. Det förtjänar han.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av något Arsenal Swedens ordförande, Axel Asplund, sa till mig en gång. Han sa, när jag i min svaghet ifrågasatte mitt supporterskap, att han minsann tänker stå ut med de sämre perioderna för han vill vara med, vara kvar som engagerad supporter, när det vänder. Det vill jag också. Ni kommer ihåg känslan när vi vann FA-cupen 2014 efter så många säsonger utan någon titel? Föreställ er hur mycket mer det kommer kännas när vi vinner ligan igen. Det kommer vara värt allt!