Krönika: Njut, Arsenalsupportrar

Jag hamnade i en diskussion igår med en Unitedsupporter. Enligt honom är Arsenalfans den supportergrupp som tar på sig offerkoftan oftast, att vi är besatta av att bevisa att universum är emot oss. Det som fick honom att reagera var några tweets från mig gällande fokuset på frisparken och offsiden som ledde upp till det första målet. Jag påpekade att jag inte kan komma ihåg att någon diskuterade den felaktiga frispark som ledde fram till Citys straff i förra omgången. Jag tror inte Arsenalfans är värre än andra supportrar gällande offermentaliteten. Däremot tror jag supportergrupper gärna vill tilldela andra supportergrupper olika egenskaper och påstår man något nog många gånger blir det etablerat som en sanning. Oavsett om det är sant eller inte. Det Unitedsupporten sa till mig som jag däremot vill fokusera på i den här krönikan är det här med att bara njuta av en seger och inte fokusera på allt annat runt omkring.

Det finns så mycket att vara nöjd med efter gårdagens match. Det största glädjeämnet är laget. Igår fick vi se våra spelare prestera på den nivå vi vet att de kan – vi var riktigt bra! Kanske borde jag nu, likt många experter och journalister, försöka analysera varför vi inte kan spela på den nivån oftare men det tänker jag inte göra. För ni kommer väl ihåg, idag handlar det om att njuta och vara nöjd. Igår var det elva spelare som brydde sig, som visste vad den här matchen betyder för oss supportrar, för klubben och inte minst för Arsene Wenger. Spelarna har garanterat tillsammans diskuterat hur viktiga de här matcherna mot Spurs är men jag tror även var och en individuellt bestämde sig att ge det där lilla extra igår.

Och som de spelade. Vi kunde försvara! Spurs offensiva trio, som jag trodde skulle ha lekstuga med både vårt mittfält och försvar, fick aldrig möjligheten att etablera något spel. Det berodde mer på hur bra vi var än att Spurs underpresterade. Och Arsenals trio där framme - helt magiska. Lacazettes löpningar, Özils bollkontroll och Alexis beslutsamhet – vilken kombination! Men det är helheten som var vår största styrka igår. Som ett lag rörde vi oss på plan. Som ett lag gav spelarna varandra understöd. Som ett lag försvarade vi oss. Som ett laga pressade vi. Som ett lag anföll vi. Som ett lag stod spelarna upp för varandra. Som ett lag i 90 minuter, en hel match. Så underbart att se.

Vi ska också passa på att njuta av att vi fick med oss några domslut. Det har vi förtjänat. Jag vet ärligt talat inte om sånt här jämnar ut sig. Antagligen kommer vi lättare ihåg det som går emot oss än det som går vår väg och därför upplever vi (detta är inte en egenskap som bara Arsenalsupportrar har, oavsett vad andra supportergrupper påstår) det som att Arsenal är mer utsatta än andra. Oavsett om det är sant eller inte är det ganska roligt när man vinner på de sättet. Det hela blir extra roligt när det är mot Spurs. Njut. Vad glada. För ingen kan påstå att vi inte förtjänade att vinna, det gjorde vi av den enkla anledningen att vi var det bästa laget.

Förstår ni vad den här vinsten innebär? Den här veckan som kommer kan vi gå runt och må bra. Vi behöver inte undvika tidningar, byta kanal när ligahighlights visas på tv, låta bli att lyssna på podcasts eller låta bli att läsa bloggar. Tvärtom tänker jag den här veckan läsa allt, lyssna på allt och se på allt. Jag tänker se om matchen flera gånger, jag tänker suga ur så mycket glädje jag bara kan från gårdagens match. För det är såna har matcher, såna här insatser, som gör mödan värd. Än mer nu när vi inte är på den nivån vi önskar.

Vilken vecka hörni, Sverige tog sig till VM och Arsenal vann mot Tottenham. Ibland är fotbollslivet fantastiskt. Jag finner extra njutning av att i 90 minuter var Arsenal bättre än världens just nu bästa lag. Eller vad det nu är de själva, journalister, experter och andra supportrar till andra lag har tyckt varit så viktigt att påpeka för framförallt Arsenalsupportrar under så lång tid nu. Den enda logiska slutsatsen från det måste vara att Arsenal nu är världens bästa lag. Vilket såklart inte är sant, men inte heller finns det någon sanning i snacket om maktskifte i norra London. Kan alla de där människorna låtsas som att det ligger någon sanning i det påståendet så tänker jag för ett litet tag låtsas som att vårt lag är det bästa laget i världen. Eller så nöjer jag mig med att igår var Arsenal ett av världens bästa lag. 

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag verkligen unnar Arsene Wenger det här. Gammal var äldst igår, och det med marginal. 
Och en sak till, stämningen på Emirates! Vi kan ju om vi vill. Likt spelarna behöver hålla den här nivån oftare behöver även supportrarna på Emirates hålla samma nivå som igår oftare.

Ha en fantastik vecka!