Arsenal föll i första finalen

Den engelska ligacupen, den som idag går under namnet Carabao Cup, har genom åren genomgått många namnbyten. Den har bland annat varit känd som The Milk Cup, Coca-Cola Cup, Worthington Cup, Carling Cup och så vidare. Oavsett vad den har kallats så är detta den turnering där Arsenal har varit minst framgångsrikt. Med 13 ligatitlar och lika många FA-cuptitlar är de två ligacuptitlarna från 1987 och 1993 inte så mycket att skryta över - men låt oss hoppas att vi kan foga ett nytt årtal till den korta listan efter matchen mot Manchester City.

Ligacupen, som drogs igång säsongen 1960-61 som ett svar på det ökande intresset bland den engelska publiken för de europeiska cuperna, är som bekant rankad som den minst viktiga av de tre engelska fotbollsturneringarna som spelas under en säsong. Lag från de fyra högsta divisionerna får delta och den klubb som har varit mest framgångsrik är Liverpool med åtta titlar.

För Arsenals del dröjde det till den åttonde upplagan av ligacupen tills det att man nådde final för första gången. Det var en klubb som var svältfödd på finaler, för det hade gått 16 år sedan Bertie Mees lag senast hade spelat en final på Wembley. Arsenal var ett mittenlag som ställdes mot ett Leeds på uppgång. Yorkshire-klubben hade året innan spelat final i Mässcupen (The Inter-Cities Fairs Cup, föregångare till Uefa-cupen och Europa League) och hade klubblegendaren Billy Bremner, den hårdföre skotske mittfältaren som idag står staty utanför Elland Road, som lagkapten och världsmästaren Jack Charlton i backlinjen. The Gunners var således knappast favorit att vinna matchen.

Detta var den tredje ligacupfinalen som spelades på Wembley och den blåstes igång lördagen den 2 mars klockan 15.00 inför en fullsatt nationalarena. Det blev en match som enligt rapporterna inte alls levde upp till förväntningarna som fanns på de två klassiska lagen, utan det var snarare kamp och grinigt spel som präglade de 90 minuterna.

Leeds gjorde 1-0 i den 20:e minuten, men målet var kontroversiellt. United fick en hörna som slogs in framför mål och när Arsenals målvakt Jim Furnell skulle boxa bort bollen hoppade en Leedsspelare in honom med armbågen först (jag antar att han “ville det mer” än Bellerin...förlåt Furnell) och en Arsenalkeepern ur balans fick inte bort bollen bättre än att vänsterbacken Lee Cooper fick möjlighet att skjuta på volley. Med målvakten omkulltacklad var det relativt enkelt för Cooper att dundra in 1-0 från sju-åtta meter - Leeds enda riktiga målchans i matchen.

Arsenal hade svårt att skapa farliga chanser mot ett väl samlat Leeds, och när skotten väl gick förbi backlinjen stod Gary Sparke i målet i vägen. Leeds höll undan och vann klubbens första titel på 33 år, och lade också grunden för vad som skulle bli en av dess mest framgångsrika perioder någonsin med ett par ligatitlar under den kommande femårsperioden. För Arsenals del var det en bitter förlust, men det skulle inte dröja länge förrän klubben var tillbaka på Wembley. Mer om det i nästa kapitel om Arsenals ligacupfinaler.