Krönika: There’s only one Arsene Wenger

När det började trilla in meddelanden och pushnotiser på fredagen förstod jag genast att något stort hade hänt. Det var helt rätt - större än så här blir det inte. Jag ska inte säga att jag blev förvånad över min egen reaktion för jag visste naturligtvis att det skulle bli känslosamt den dagen Arsene Wenger skulle lämna Arsenal. Ändå kommer beskedet som en chock. Jag var inte förberedd alls.

Jag har länge hävdat att det bästa för Arsenal vore att byta manager och det står jag fast vid. Men det är inte det jag tänker på idag. Spekulationer om hans efterträdare får också vänta.

För den här fredagen tillhör Wenger. Det är en person som jag högaktar och alltid har respekterat. Hans insatser för Arsenal är så stora att det är svårt att greppa. Han har förändrat klubben i grunden. Detta är saker som alla känner till och det har slagits fast hundratals gånger, men det gör inte prestationen sämre. Fransmannens bidrag till The Gunners utveckling och historia gör honom tvivelsutan till en av de största i klubbens historia - kanske rentav störst av alla.

Det kommer ta ett tag att landa i den här nyheten. Det är orimligt att tänka på att Wenger bara har - förhoppningsvis - åtta matcher kvar på Arsenals bänk. Han har ju funnits jämt! Hur ska man kunna ta in det? Den sista pusselbiten från det Arsenal jag en gång började följa kommer försvinna om en månad. Det känns i hjärtat.

Nu hoppas jag att alla Arsenalfans sluter upp helhjärtat runt laget och dess manager sedan två decennier. Ingen förtjänar att få ett bra slut mer än Wenger och det tror jag att alla supportrar skriver under på.

There’s only one Arsene Wenger.

Merci beaucoup.