Krönika: Äntligen lite ovisshet

Klockan 17.00 söndagen den 12 augusti 2018 kommer jag vara med om något jag aldrig har upplevt som Arsenalsupporter - en tävlingsmatch utan Arsene Wenger. I våras, efter känslostormen som Wengers avsked innebar, upprepade jag flera gånger att jag inte var redo för det här. Jag hade velat att Wenger skulle tacka för sig rätt länge men när det väl skedde så var det ändå som att jag inte kunde hantera det, som att jag ångrade mig samtidigt som jag inte gjorde det. Så känns det inte längre, allt har landat - jag är redo nu.

Vilken säsong vi har framför oss! Ja, jag vågar skriva ett utropstecken, det kan man nämligen skriva när man för första gången på länge inte har någon aning om hur den här säsongen kommer se ut. Under flera säsonger har Arsenal varit förutsägbara, innan ens första matchen på säsongen hade spelats visste många av oss vilket mönster laget skulle följa, vi hade sett det så många gånger förut. Men så är inte känslan inför den här säsongen, vi vet egentligen ingenting, för vi har inget att utgå ifrån, ingen empiri att luta oss tillbaka mot - så underbart.

Även om vi står inför mycket nytt så finns det ett gammalt orosmoln som fortfarande gnager inom mig - kommer vi ha ett fungerande försvarsspel den här säsongen? Jag är övertygad om att vi kommer göra mål, en hel del dessutom tror jag. Vi kommer självklart också släppa in mål, men än så länge är jag tyvärr även övertygad om att vi kommer släppa in en hel del mål. Frågan är om vi kommer lyckas göra fler mål än vi släpper in? Om vårt försvarsspel inte har förbättrats kommer det bli svårt för vårt anfall att kompensera för våra brister där bak. Men vi vet ju inte, kanske kommer vi få se ett fungerande försvarsspel, nu är det inte Arsene Wenger som försöker bygga upp det, utan Unai Emery. Så skönt att inte veta, att inte redan nu ha gett upp för att man vet att samma misstag som tidigare säsonger kommer upprepas. Det kan mycket väl bli så att vi får se samma misstag igen, men det kan också bli så att Emery fixat till det, eller så får vi se helt nya misstag. Vi vet inte - visst känns det spännande?

Att inte veta hur säsongen kommer se ut gör det även svårare att tippa men jag ska ändå försöka. Jag tror inte på något mirakel, vi kommer inte utmana om ligatiteln, titeln kommer antagligen stå mellan City och Liverpool. (Må City vinna i såna fall, orkar inte med någon riktig Liverpoolframgång.) Men bakom City och Liverpool tror jag vi har lika bra chans som de övriga så kallade “topp-6 lagen” att sluta på en Champions League-plats. Och det bör även vara ett realistiskt mål för den här säsongen. Jag vet inte om det är hjärnan eller hjärtat som tror det är möjligt men det spelar egentligen ingen roll. Även om det inte har någon betydelse för någon annan än oss och Tottenhamsupportrar så borde ett annat mål vara att återställa ordningen i Norra London. Som en bonus. Jag tycker inte det är orealistiskt heller.

Det här med att inte veta vad som väntar oss gör att jag ser fram emot den här säsongen på ett sätt jag inte sett fram emot en säsong på bra länge. Det här kommer bli spännande, vi kommer komma ihåg den här säsongen. För många av oss för att det är den första säsongen utan en viss fransman vid sidlinjen, för alla av oss är den här säsongen den första säsongen på en ny era, ett nytt kapitel i Arsenals historia. Låt oss hoppas att det är början på något bra - något riktigt bra!