Krönika: Inte bara laget som visar likheter med tidigare säsonger

Inom kristendomen pratas det ofta om att den nya människan går en kamp mot den gamla. I Bibeln syftar det på kampen mellan den människa man var innan man blev troende och den man försöker vara efter. Den gamla människan är vårt gamla sinnelag och den nya vårt nya sinnelag. Jag undrar om inte många Arsenalsupportrar går igenom något liknande just nu - kampen mellan den supporter man var under Wengers sista säsonger och den man sa sig bli, och vara, den här säsongen.

Eller så är det kanske bara jag, men jag tror inte det. Jag kommer på mig själv att hela tiden reagera och agera så som jag har gjort framförallt förra säsongen. Dra samma slutsatser, bli lika frustrerad och irriterad. Det är som att jag ibland glömmer vilken situation Arsenal är i just nu, en situation jag själv har önskat och efterfrågat, för att istället agera som att vi är i samma situation som förra säsongen, och säsongen innan dess och innan dess.

Men det är inte samma sak som när vi tidigare förlorade matcher. Det är omöjligt för oss att redan nu veta vad förändringarna som pågår i Arsenal kommer innebära. Vi vet inte om det kommer bli bättre, men vi kan heller inte säga att det inte kommer bli bättre. Den reaktion som jag ser hos många Arsenalsupportrar, redan efter första matchen mot City och kanske än mer efter gårdagens match, påminner mycket om de reaktioner som kom efter liknande förluster under tidigare säsonger. Jag undrar om inte de slutsatser vi drar nu egentligen kommer från den supporter jag/ni var under en väldigt frustrerande tid i vårt supporterskap? Det är i sådana fall inte rättvist mot det som pågår i Arsenal idag. Ändå så uttrycks det så på många håll och av många supportrar - har alla dessa supportrar redan glömt vad det var de efterfrågade och deras roll, som supportrar, i att deras önskan resulterar i något bra?

Vi supportrar har också en roll att spela i de förändringar som så många av oss har önskat. De förändringar som är nödvändiga för Arsenal är inte bara förändringar på fotbollsplanen, utan även utanför fotbollsplanen. Vi har väl inte redan glömt hur stämningen runt klubben var under Wengers sista säsonger? En stämning som vi supportrar bidrog till i allra högsta grad. Jag påstår inte att det är så illa nu, inte ens nära, men det har gått väldigt fort för många Arsenalsupportrar att gå från att bidra till den positiva stämningen som fanns runt klubben under försäsongen till att åter agera som de gjorde under förra säsongen.

Vi har en möjlighet att bidra till den förändring vi har efterfrågat. Jag är rätt övertygad om att det var något som så gott som alla supportrar var villiga att bidra till så sent som för tio dagar sedan. Många verkar redan ha glömt det. Det handlar inte om att inte påpeka eller uttrycka sina funderingar och sin oro, det handlar om hur man gör det. Precis som det alltid har gjort. Och nu finns det faktiskt än mer anledning att verkligen tänka sig för, nämligen för att bidra till en positiv förändring - även utanför själva fotbollsplanen.

Är den reaktion som kommer från många supportrar redan efter två matcher en berättigad reaktion eller en reaktions om kommer av bara farten,gammal vana, för det är så vi är vana att reagera, så vi har reagerat i flera säsonger? Förändringar, något nytt, som så många av oss har önskat, behöver även ske inom supporterskaran. Vad är det klyschan säger - antingen är man en del av lösningen eller så är man en del av problemet. Vi trodde oss veta vad lösningen på våra problem var - en ny huvudtränare - men var vi lika villiga att själva förändra vårt sätt att agera? Det går inte ihop att kräva förändring, säga att man är beredd att ge förändringen tid, att man kommer stötta Emery och laget på lång sikt, och sen agera på samma sätt som man har agerat de senaste säsongerna redan efter två matcher.

Vi har spelat två matcher. Det är 36 matcher kvar i ligan. Kommer ni ihåg vad många av oss önskade, de risker vi var villiga att ta, det vi sa att vi skulle göra för att underlätta arbetet som Emery och laget håller på med? Fortsätt att komma ihåg. Påminn er själva och varandra.