Krönika: Frågorna hopar sig

Egentligen borde jag nog inte försöka mig på att skriva en krönika efter gårdagens förnedring, är fortfarande för känslosam känner jag men kanske blir det hela mer ärligt då. I detta nu har jag egentligen bara en hel del frågor:

Vilket system ska vi spela?
Varför får inte Lacazette starta fler matcher?
Vad är det som pågår med Özil?
Hur kommer det sig att vårt försvar ser lika dåligt ut nu som under Wenger?
Vad hände med alla kreativa spelare som vi brukade ha?
När kommer Lacazette få spela en hel ligamatch?
Hur är relationen mellan Emery och några av våra stjärnspelare?
Hur är relationen inom laget nu när det inte flyter på som det gjort tidigare?
Har vi gått från det ena extrema (Wenger) till det andra (Emery)?
Hur kan vår supporterskara vara så lätt att splittra i två läger?
Har Emery några tankar med sina byten eller är de förändringar för förändringars skull?
Varför kan vi inte prestera i första halvlek?

Jag skulle nog kunna komma på några till men jag tror poängen når fram ändå - borde det inte vara färre frågor och fler svar efter en halv säsong med Emery? Jag vill svara “ja” med ett utropstecken efteråt på den frågan, men jag tror “nej” med ett frågetecken är mer korrekt. Kommer ni ihåg vad så mång av oss sa inför säsongen? Det kan sammanfattas med ett ord som nämndes överallt i Arsenalvärlden - tålamod. Det är nu vi måste påminna oss själva om det.

Jag gick in i den här säsongen med inställningen att det här är en mellansäsong, det är lättare sagt än gjort att ha den inställningen. Jag måste påminna mig själv om det hela tiden, lite mer ofta nu den senaste månaden än tidigare under säsongen. Men jag har lovat mig själv att Emery ska få på sig den här säsongen - minst. Jag kräver inga enorma framsteg redan nu utan det är okej att testa, göra fel, göra om, göra rätt, göra fel igen osv. Det är det jag försöker hålla fast vid såhär dagen efter säsongens största förlust. Hoppas ni också kan komma ihåg de förutsättningar som vi gick med och påminner er själva om det enorma arbete som krävs för förändring efter så många år av samma sak.

Självklart ska man ha förhoppningar, det har jag fortfarande, även om de känns långt borta just nu. Jag hoppas fortfarande att vi lyckas sluta topp-4 och att vi kanske tom lyckas sluta före Tottenham, även om topp 4 är viktigare än att sluta före Tottenham, det ser jag mer som en bonus. Men förhoppningar på ett lag som går genom det Arsenal går igenom den här säsongen kan inte jämföras med förhoppningar (förväntningar) som vi kan ha nästa säsong. Det här är en mellansäsong - nästa säsong är det dags att börja leverera, Emery. Om vi sitter här dagen innan nyårsafton nästa säsong och frågorna är lika många som nu finns det anledning att börja funder på om Emery är rätt man för Arsenal. Tills dess är det bara att upprepa “tålamod” om och om igen.

Jag måste ju säga något om gårdagens match men det jag vill säga passar sig inte riktigt att uttrycka i ord här. Vi var inte bra, vi var rent av dåliga, men fyra av Liverpools mål bjuder vi på - vi fick Liverpool att se ut som ett mästarlag igår. Det är inte acceptabelt. Men vi får skylla oss själva. Tills vi lär oss att försvara, eller köper spelare som kan försvara, så kommer det nog se ut så här. Vår räddning många gånger den här säsongen har varit ett fungerande anfallsspel. Det verkar tyvärr försvunnit den senaste månaden. Även där hackar det lite väl mycket nu. Det var verkligen inte Michael Olivers fel att vi förlorade igår men han gjorde kanske den svåraste uppgiften i engelsk fotboll just nu, att möta Liverpool på Anfield, betydligt svårare. Svårare för oss alltså, lättare för Liverpool.

Men kom ihåg - tålamod. Det är svaret på alla frågor ovan, inte direkta svar på frågorna men med tålamod kommer förhoppningsvis flera frågetecken försvinna. Och Emery. Ja, han är fortfarande svaret, han måste vara det. Men som sagt, ser det ut så här om ett år, då kan vi börja dra slutsatser. Men nu är vi där vi är och det har bara gått en halv säsong, mycket kan fortfarande hända.

En av frågorna ovan, den om att  gå från det ena extrema till det andra, hoppas jag kunna utveckla mer i en podcast som kommer ut nästa vecka där jag och Malin Hägg hoppas kunna fokusera på en seger mot Fulham. Lyssna på den och alla andra poddar från Arsenal Sweden.

Och hörni, låt oss inte redan nu splittras över Emery, eller för den delen Özil, det har varit nog splittrat bland Arsenalsupportrarna de senaste säsongerna, vi behöver inte än mer av det.

Avslutningsvis vill jag önska er alla ett Gott Nytt År! Hoppas 2019 blir året då vi börjar se resultatet av vårt tålamod. Personligen hoppas jag 2019 blir året då jag lär mig att ha tålamod.