Krönika: Jag orkar inte

I slutet av förra året skrev jag en krönika som jag avslutade med “Och hörni, låt oss inte redan nu splittras över Emery, eller för den delen Özil, det har varit nog splittrat bland Arsenalsupportrarna de senaste säsongerna, vi behöver inte än mer av det.“ Det var visst för mycket att hoppas på - Team Emery eller Team Özil? Tänk om vi alla bara kunde vara Team Arsenal och hålla fokus på det istället för att dras med i vad det nu än är som pågår mellan Emery och Özil. Men de inblandade gör det inte lätt för oss supportrar, vilket gör att jag är ganska irriterad på båda två, och egentligen inte mer irriterad på den ena mer än den andra.

Jag var rätt ofta irriterad på hur Wenger särbehandlade Özil. När han saknades i truppen pga “en skada” var jag rätt övertygad om att Özil bett om han få vara ledig för att dra till Turkiet några dagar, och Wenger lät honom. Jag har inga belägg för att det faktiskt var så men det var min känsla. När Emery kom tänkte jag, bland hundratals andra tankar, att nu är det slut på särbehandlingen av Özil och det såg jag som något positivt. Jag ser det fortfarande som något positivt men undrar om det är en del av sprickan mellan Emery och Özil? Har Özil har svårt att rätta in sig i leden?

Och sen har vi Emery, svårt att dra någon annan slutsats än att det är ett misslyckande att inte lyckas inkludera en spelare med Özils kvalité i sitt lag. Jag köper inte att Özil inte är med pga taktiska skäl. Som så många redan har påpekat, bland annat Moji i en krönika här på arsenal.se tidigare i veckan, det är inte som att vi försvarar bättre utan Özil. Eller för den delen spelar bättre utan Özil. Och ingen kommer övertyga mig om att Özil är så dålig att han inte kan sitta på bänken i nästan alla världens lag, än mer så i ett lag som Arsenal. Det har hackat rätt mycket i Emerys taktik den senaste tiden, och det utan Özil.

Sen har vi det här med att det kanske inte ens har med Emery att göra, det viskas både här och där om att det är Raul Sanllehi som vill göra sig av med Özil. Det pågår någon form av maktkamp mellan Özil och Emery och/eller Sanllehi och jag har svårt att se hur någon av de inblandade kan komma ut på andra sidan som vinnare. Något säger mig att det kommer kosta en hel del att vinna den här kampen, jag tror inte ens det är värt att ta striden för någon av dom. Men det är för sent nu, det här har gått så pass långt att det kommer bli värre innan det blir bättre. Det var ju det här vi skulle slippa den här säsongen, mindre drama, en mer enad supporterskara och fullt fokus på det som sker på fotbollsplanen, eftersom den vi trodde var den största anledningen till de senaste årens negativitet runt Arsenal inte skulle vara kvar.

Wenger är borta, nya ansikten på viktiga positioner i klubben, men en fortsatt splittrad supporterskara och det blir såklart än värre av att vi just nu inte är så bra på att spela fotboll heller. Klubben skulle kunna förtydliga och radera några av alla frågetecken men det kommer inte ske. Mesut Özil använder sociala medier för att uttrycka sin kärlek till klubben när laget visar rätt så dålig form. Det är såklart väldigt uträknat av Özil och hans representanter. Jag påstår inte att Özil inte känner en hel del för Arsenal, men det är inte därför han uttrycker det just nu. Ganska fräckt gjort om ni frågar mig. Och han tar en stor risk, precis som Emery och Sanllehi gör. För just nu är det Özil, Emery och vem/vilka det än är som styr Arsenal jag inte orkar med. Vad de än säger och gör påverkar det egentligen bara mitt intryck av dom - inte mina känslor för Arsenal. Ibland undrar jag om de är medvetna om att de är mer beroende av Arsenal än vad Arsenal är av dom? Det är kanske just det vi supportrar borde förmedla - till samtliga inblandade.

Vad det nu än är, vuxna människor, kan de inte bara växa upp och lösa det? Eller komma fram till att det inte finns någon lösning, bestämma sig för ett gemensamt förhållningssätt som de använder utåt, en gemensam front, så vi slipper ett öppet krig under vad som redan är en av de mest känsliga säsongerna på väldigt länge för Arsenal? Hur svårt kan det vara egentligen?

"Och hörni, låt oss inte redan nu splittras över Emery, eller för den delen Özil, det har varit nog splittrat bland Arsenalsupportrarna de senaste säsongerna, vi behöver inte än mer av det".

Avslutningsvis vill jag bara påminna om något annat, som har mer att göra med det som faktiskt är viktigast - Arsenal och hur vi presterar på plan. Det är inte lätt just nu, vi spelar inte bra, det går upp och ner, det verkar saknas både det ena och det andra. Jag har själv varit rätt så irriterad på det mesta som har med vårt spel att göra. Därför vill jag påminna er om att det är skillnaden på förväntningar och förhoppningar. Vilka förväntningar hade ni innan säsongen? Blanda inte ihop det med era förhoppningar. Jag hoppas alltid vi ska vinna, varje match, ni också, men mina förväntningar på den här säsongen var inte stora. Det är när jag rör ihop dom två känslorna som jag blir arg och sprider negativa känslor runt mig. Jag tror inte jag är ensam om det.