Foto: Bildbyrån
Liam Bradys Arsenal förlorade mot Valencia i Cupvinnarcupfinalen 1980.
Bitter finalförlust efter straffdrama
För ett par veckor sedan fick Arsenal äntligen revansch på Valencia. Dels för förlusterna i CL för snart 20 år sedan - men framförallt för finalförlusten i Cupvinnarcupen 1980.
Fakta
Arsenal-Valencia 4-5 e. str. (0-0 efter 120 minuter)
Turnering: Cupvinnarcupen
Plats: Heyselstadion, Bryssel
Datum: 14 maj, 1980
Arsenals straffskyttar:
Brady (miss), Stapleton (mål), Sunderland (mål), Talbot (mål), Hollins (mål), Rix (miss)
Manager: Terry Neill
Arsenals laguppställning:
1. Jennings
2. Rice (Kapten)
3. Nelson
4. Talbot
5. O’Leary
6. Young
7. Brady
8. Sunderland
9. Stapleton
10. Price (Ut 105)
11. Rix
Avbytare:
12. Hollins (In 105)
Arsenals seger mot Valencia i semifinalen i säsongens upplaga av Europa League bröt en dyster svit av förluster mot Valencia i europacupsammanhang - spanjorerna hade tidigare besegrat The Gunners vid tre tillfällen. Två gånger i Champions League i början av 2000-talet då John Carew avgjorde på Mestalla två gånger på tre år, men den trista förlustraden tog sin början i Cupvinnarcupfinalen 1980.
Terry Neills Arsenal hade på vägen till finalen besegrat Fenerbahçe och Magdeburg innan Sven-Göran Erikssons IFK Göteborg väntade i kvartsfinal. Torbjörn Nilsson öppnade oväntat målskyttet för Blåvitt i första matchen på Highbury innan Arsenal vände med besked. Alan Sunderland - matchhjälten från FA-cupfinalen 1979 mot Manchester United - kvitterade bara minuten efter Nilssons mål, innan David Price ökade på till 2-1. Innan halvleken var över gjorde Sunderland 3-1. I andra halvlek fullbordade Arsenal utklassningen till 5-1 genom Liam Brady och Willy Young. Returen på ett, vad jag har hört, smällkallt Nya Ullevi i mars slutade mållöst.
I semifinalen ställdes Arsenal mot Juventus, tränat av Giovanni Trapattoni. Det blev två dramatiska matcher där Londonlaget gjorde mål i slutet av båda. I den första matchen på Highbury gjorde Juve 0-1 på straff genom Cabrini. Efter att Marco Tardelli tilldelats rött kort kunde Arsenal kvittera sedan Frank Stapleton hade tvingat fram ett självmål av Bettega. I returen på Stadio Comunale i Turin avgjorde Arsenal i den 88:e minuten genom inhoppande 18-åring Paul Vaessen som nickade in bollen bakom Dino Zoff.
Finalen spelades på Heyselstadion i Bryssel och Valencia stod alltså för motståndet. I en händelsefattig match kunde det av nordirländare och irländare präglade Arsenal stå emot Valencias offensiv som leddes av skyttekungen från VM -78, argentinaren Mario Kempes. Matchen gick till straffar där just Kempes inledde straffläggningen - och fick se sin elvametare räddad av Pat Jennings i Arsenalkassen. Brady, utan benskydd och med nedhasade strumpor, missade därefter Arsenals första straff.
Efter de inledande missarna följdes lagen åt. Arsenals Stapleton, Sunderland, Talbot och Hollins gjorde mål. Även Valencia satte sina straffar, även om laget hade flyt med ribba in och en boll som smet precis under Jennings. Det blev en sjätte straffomgång där Arias satte press på Arsenal genom att göra mål. Graham Rix hade fått förtroendet, men hans straff räddades av Pereira i målet - Rix hade precis som Brady kastat av sig benskydden.
En snopen och bitter förlust för Arsenal, som bara fyra dagar tidigare även hade förlorat FA-cupfinalen mot West Ham.