Smith hjälte: One-nil to The Arsenal

Det har gått 25 år sedan Arsenals senaste europatitel, så det är inte konstigt att den här tidiga majkvällen i den danska huvudstaden har nått mytologiska proportioner i Arsenalkretsar. Det var en match som The Gunners-spelarna tog sig an som en given underdog i avstängde skyttekungen Ian Wrights frånvaro och som i efterhand har blivit en av de viktigaste symbolerna för managern George Grahams epok i klubben.

Arsenals resa till Parken och finalen inleddes lämpligt nog också i Danmark. Efter 2-1 i första matchen mot Odense räckte 1-1 på Highbury för avancemang. I nästa runda avfärdades Standard Liege efter konstens alla regler. 3-0 på Highbury följdes upp med en i det närmaste osannolik 7-0-seger i Belgien. Kvartsfinalen mot Torino blev betydligt jämnare - Tony Adams avgjorde i returen i London när det sammanlagda resultat blev 1-0 till Arsenal.

I semifinalen ställdes Londonlaget mot PSG. Den första matchen på Parc des Princes i Paris slutade 1-1 sedan Ian Wright gett Arsenal ledningen i den första halvleken då han skarvade in Paul Davis frispark. I den andra halvleken nickade David Ginola, mindre hårfager på den här tiden jämfört med när han senare kom att spela i Tottenham och Newcastle, in en hörna bakom David Seaman. Det skulle bli det sista av de tre mål Arsenal släppte in under turneringen den säsongen.

När lagen möttes på Highbury två veckor senare tog Arsenal tidigt ledningen sedan Kevin Campbell nickade in Lee Dixons inlägg redan i den sjunde minuten. Arsenal höll nollan matchen ut, efter viss PSG-anstormning i slutet. Wright drog dessvärre på sig ett gult kort i matchen, vilken betydde att anfallsstjärnan blev avstängd i finalen.

Redan tidigare under turneringen hade ramsan “One nil to The Arsenal” sjungits av Arsenalfansen, men det var i finalen den verkligen fick fäste. Under hösten 1993 hade Pet Shop Boys haft en hit med sin cover på Village Peoples låt “Go west” och den var den som fick tonsätta den nya Arsenalramsan.

Parma, som bland annat slog ut Degerfors i sin väg till finalen, var klara favoriter inför matchen. Klubben, med offensiva stjärnor som Asprilla, Brolin och Zola, var regerande cupvinnarcupmästare och inledde också starkast med ett par tidig chanser som Brolin var nära att utnyttja. Arsenal, som inte bara saknade Wright utan även skadade duon Martin Keown och John “Faxe” Jensen, stod emot bra och fick i den 20:e minuten utdelning genom Alan Smith. Parmbacken Minotti försökte rensa med hjälp av en cykelspark, men bollen gick till Smith som tog emot den och sedan på halvvolley skickade in 1-0 via stolpen.

Under resten av matchen gjorde Zola och hans offensiva kollegor allt de kunde för att ta sig förbi The Famous Four i Arsenals backlinje. De lyckades nästan aldrig, och när de väl kom förbi stod David Seaman i vägen. Parma hade visserligen en boll inne i mål i andra halvlek, men då hade domaren redan blåst för offside. Närmare än så kom aldrig italienarna och Arsenal tog hem titeln till norra London.