Ingen lyckad repris på Parken

Arsenal tog genvägen via Champions League till Uefa-cupen den här säsongen. I en grupp som, förutom Arsenal, bestod av Barcelona, Fiorentina och AIK slutade The Gunners trea och hamnade därmed i skyddsnätet som Uefacupens tredje runda innebär för lagen som hamnade snäppet under avancemang till CL-slutspel.

Arsenal gjorde processen kort med Nantes och vann sammanlagt med 6-3, innan Deportivo la Coruña avfärdades med samma siffror. Det var i hemmamötet med spanjorerna som Kanu gjorde sin berömda fint där han skrämde målvakten att slänga sig bort från bollen innan han kunde promenera in med den i mål.

I kvartsfinalen lottades Arsenal mot Werder Bremen, och det är framförallt Ray Parlours hattrick i returmötet på Weserstadion som minnesvärt. Thierry Henry kryddade tillställningen i Bremen med ett mål - hans sjätte av totalt sju mål i Uefacupen under våren, och det är knappast överdrivet att Henrys framgångar i den här turneringen blev en katalysator för hans målskytte i Arsenal. Resten av hans Arsenalkarriär blev - som bekant - ganska lyckad.

Nästa utmaning för Arsenal blev Lens i semifinalen. I den första matchen på Highbury gjorde Dennis Bergkamp 1-0 bakom Guillaume Warmuz - han som representerade Arsenal utan att spela en enda minut under våren 2003 - redan i matchens andra minut. Resultatet stod sig matchen ut och gav Arsenal ett bra utgångsläge inför returen.

När lagen möttes på Stade Félix-Bollaert i Lens två veckor senare gjorde Henry det viktiga bortamålet strax före halvtid - och därmed var matchen i praktiken avgjord. Lens kvitterade visserligen genom Nouma med knappt 20 minuter kvar, men Arsenal var aldrig riktigt illa ute. Kanu satte spiken i kistan i slutet av matchen och fastställde slutresultatet till totalt 3-1.

Finalen i Köpenhamn föregicks av stora oroligheter på Rådhusplatsen i centrala Köpenhamn. När Arsenals finalmotståndare Galatasaray mötte Leeds i sin semifinal i Istanbul hade två Leedssupportrar blivit knivskurna till döds så det rådde starkt fientlig stämning mellan de tillresta engelsmännen - varav en del sympatiserade med andra klubbar än Arsenal enligt vissa rapporter - och turkarna.

Kravallerna ledde till att minst fyra personer knivskars och ytterligare ett femtontal personer skadades. Ett antal Arsenalsupportrar stängdes av från att gå på fotboll på grund av deras del i upploppen. Flera Arsenalfans, varav flera som visade sig ha varit oskyldiga till att ha deltagit aktivt i bråken, hängdes ut av Daily Mirror med namn och bild och en konsekvens av det blev att några av dem förlorade jobben. Arsenalsupportern Piers Morgan, som var chefredaktör för tabloiden då, har senare bett om ursäkt för beslutet att publicera uppgifterna.

Det fanns oro för att oroligheterna skulle fortplanta sig in på arenan under matchen, men den kunde spelas som planerat. Matchen präglades av såväl tufft spel som många målchanser. Galatsaray hade ett par avslut i virket och Arsenal hotade Taffarel i turkarnas mål ett flertal gånger. Efter 90 minuter var det dock fortfarande mållöst.

Bara några minuter in på förlängningen rök Tony Adams ihop med Gheorghe Hagi, vilket ledde till att den rumänske storstjärnan visades ut samtidigt som Arsenalkaptenen varnades. Trots en man mer lyckades Arsenal inte utnyttja övertaget utan matchen gick till straffar.

Arsene Wenger bytte in Davor Suker när det återstod fem minuter av förlängningen, med tydligt syfte att han skulle ta en av straffarna. Sedan Ergün Penbe hade öppnat målskyttet för turkarna var det kroatens tur, men hans straff gick i stolpen och ut. Hakan Sükür nätade därefter innan Parlour satte Arsenals andra straff. Galatasaray satte press på Arsenal när Ümit Davala gjorde 3-1 och den pressen minskade knappast när Patrick Vieira sköt Londonlagets tredje straff i ribban. Gheorghe Popescu kunde nu avgöra matchen och så blev också fallet när han med kraft skickade in 4-1 bakom Seaman. Galatasaray blev mästare och Arsenal fick snopet vända hem till London utan trofén.