Krönika: Ivan den förskräcklige?

Anställningen av Raul Sanllehi för snart två år sedan passerade relativt obemärkt förbi när den skedde. Få hade ens hört hans namn innan dess, och få anade omfattningen på den omstrukturering av Arsenal som därmed hade inletts. Kort därefter värvades Sven Mislintat som hade ett rykte om sig att vara en superscout som kunde hitta spelare som ingen annan hade upptäckt, och detta fick avsevärt mer uppmärksamhet.

I samma veva anställdes också, om än något mer i bakgrunden, Huss Fahmy som ansvarig för förhandlingar för att ersätta Dick Law som haft positionen tidigare. Fahmy inledde, efter bara några veckor på jobbet, med en rivstart med att ro i land två komplicerade affärer som landade i att vi värvade Pierre-Emerick Aubmeyang och bytte Alexis Sanchez mot Henrik Mkhitaryan. Här var det tydligen något på gång, och sedan kom den riktigt stora händelsen: Arsene Wenger lämnade sin post.

Resten är historia, som det heter. De två senaste somrarna har klubben överlag gjort ganska bra värvningar, och även om det har funnits rester från förr så ser felen sakta men säkert ut att rättas till och hade vi fått in en riktigt bra mittback redo att kliva in omedelbart den här sommaren hade fönstret utifrån förutsättningarna varit i stort sett så bra man någonsin hade kunnat önska sig inom rimliga gränser. På sociala medier och forum är supportrar glada samtidigt som man gärna lägger in en passus om att äntligen är den gamla regimen och framför allt Ivan Gazidis borta. Gazidis har kallats alla möjliga saker och anklagas för att bara kunna snacka men aldrig leverera och det framställs som att vi äntligen är på väg ut ur tio år av enbart mörker, elände och allmänna fiaskon. Men stämmer det, och var Gazidis så oduglig som många vill göra gällande?

På den sistnämnda frågan vill jag absolut svara “nej”.

Jodå, de senaste säsongerna är tveklöst resultatet av en misslyckande från ledningshåll. Men den struktur som vi nu ser i klubben med Raul Sanllehi som högsta fotbollsansvarig och Edu som Director of Football med uppgift att jobba nära Unai Emery är i grund och botten Ivan Gazidis verk. Det var han som anställde alla som nu sitter i ledande operativa positioner förutom Edu. Det var ingen hemlighet överhuvudtaget att Arsene Wenger motsatte sig att ha en Director of Football (han sade det själv rätt ut många gånger) och även om det aldrig har bekräftats så sades det att relationen mellan Wenger och Gazidis var ytterst ansträngd mot slutet just därför att Gazidis ville utveckla klubben vidare men Wenger, som hade Stan Kroenkes fulla stöd, motsatte sig detta. Och då blev det som Wenger sade.

Stan drog sig emellertid tillbaka en aning och nu är det hans son Josh som driver Arsenal för familjen Kroenkes räkning. Ivan Gazidis fick fritt spelrum och kunde sätta igång jobbet med att förändra klubben - ja, han blev helt enkelt den “catalyst for change” som han hade blivit så hånad för att ha sagt. Att han aldrig menade det som något slags slagord var en annan femma - det var bara en fras han nämnde i stunden på ett möte med supporterrepresentanter - men i många avseenden blev det sant. Man kan absolut kritisera det faktum att han drog till Milan när han äntligen fick sin vilja igenom och tycka att han tog den enkla vägen ut, men det förändrar inte det faktum att han i allra högsta grad bidrog till att börja vända utvecklingen i klubben åt rätt håll.

Och allt var inte mörker och elände under Gazidis tidigare år heller. Tre FA-cuper och värvningarna av Özil och Alexis Sanchez finns definitivt på pluskontot. Vi har precis gått igenom en sommar där vi har gjort flera värvningar som i alla fall på förhand ser riktigt bra ut, men glöm då inte att det gjorde vi faktiskt förra sommaren också och då var Gazidis i allra högsta grad fortfarande kvar i klubben. Utvecklingen vände inte den 25 juli den här sommaren när Saliba och Ceballos presenterades, grunden till det började läggas nästan två år innan dess under Ivan Gazidis kommando.

Jag skulle vilja påstå att det stora, stora misstaget gjordes sommaren 2015 när vi efter två raka FA-cuper och två somrar med synnerliga högprofilvärvningar (för glöm inte att när de gjordes så ansågs både Özil och Sanchez som i princip omöjliga värvningar för Arsenal) så värvades inte en enda utespelare utan bara Petr Cech. Vi hade den sommaren ett gyllene tillfälle att bygga ett lag för att vinna ligan, men det hände absolut ingenting på hela sommaren. Visst kan man säga att det var otur att Santi Cazorla skadades tidigt på säsongen och blev borta nästan ett år men samtidigt var hans problem med hälen inte okända vid det laget. Vi hade behövt ha någon form av backup för honom, och vi hade också behövt en backup för Olivier Giroud. Varför vi inte värvade någonting alls då förstod jag inte då och jag förstår det inte nu heller.

Alexis-sommaren 2017 då när det spekulerades i stora bud från Manchester United och Manchester City? Jo, i efterhand var det ett misstag. Bedömningen klubben gjorde var att det var mer värt att behålla honom så att han kunde ta laget tillbaka till CL än att sälja honom, men det slog ju som vi alla nu vet rätt så rejält fel. Där handlar det också mer om att det är lätt att veta hur man ska göra med facit i hand - hade inte Alexis tagit mer eller mindre totalt slut som spelare över en sommar så kanske han hade varit nog för att ta oss tillbaka till topp fyra. Det får vi aldrig veta. Minns också hur reaktion blev 2012 när klubben sålde Robin van Persie till Manchester United där han lyfte laget till ett ligaguld, kan vi då verkligen klandra Gazidis mfl för att man där och då med det man visste i det läget gjorde bedömningen att det var bättre att behålla Alexis än att släppa honom till en direkt konkurrent i tabellen? Jag kan i alla fall inte det.

Jag säger inte att Gazidis var utan fel, absolut inte. Vi har halkat efter en del på den kommersiella sidan gentemot våra konkurrenter i toppen av ligan och det låg på hans bord, för att ta ett exempel. Det gjordes en del märkliga värvningar som andades panik (Lucaz Perez, till exempel) och några spelare fick lite för höga löner så att vi inte blev av med dem. Alla beslut blev inte rätt, men överlag anser jag alltså det är lika fel att säga att allt var eländigt och att Gazidis var oduglig som att säga att han aldrig gjorde något fel. Han var enligt mitt sätt att se på saken en helt okej VD men inte så mycket mer. Allting måste inte vara antingen himmel eller helvete.

Hur som helst är vi nu där vi är och den nya säsongen av Premier League står för dörren och när du läser det här så har det till och med redan dragit igång. För egen del vill jag nu se framåt mot det som komma skall, vi har en oviss säsong framför oss där det förvisso ser ut som om Liverpool och Manchester City kommer att slåss om titeln men där bakom finns vi, Tottenham, Chelsea och Manchester United där alla lagen har sina möjligheter och utmaningar. Men vi har i alla fall gjort en bra sommar och klubben ser ut att ha fått ny energi och ny fart, så dags nu för Unai Emery och spelarna att omsätta det i vunna fotbollsmatcher.

Come on, Arsenal!