Krönika: Paniken

Det här är värre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig när Emery tog över, trots alla varningssignaler som fanns där förra säsongen och i inledningen av den här säsongen kunde jag inte föreställa mig att tio omgångar in i ligasäsongen skulle jag känna såhär starkt att något är ordentligt fel. Och att den enda lösningen är att Emery byts ut. Det här med att byta tränare mitt under säsongen brukar ju sägas vara något andra klubbar gör, inte Arsenal. Vem bryr sig - det är mycket som Arsenal inte brukar göra som vi får stå ut med just nu.

Det är med Emery min panik börjar - och slutar. Konsekvenserna av att den klubb man känner så mycket för har börjat tappa sin identitet, på relativt kort tid, kan bli enormt stora. Panikkänslorna finns där eftersom jag genuint är rädd för att Arsenals ledning kommer låta Emery fortsätta hålla på med vad det nu är han håller på med resten av säsongen. Även om de låter honom hålla på endast en match till är det en match för mycket. Vi är alltså bara i oktober - det är sju månader kvar av den här säsongen. Den skada det här kan ställa till med gör mig rädd. Det finns vissa saker som kanske går att hantera. Vi missar topp 4 - igen - vi vinner ingenting - igen - och vi åker på ytterligare några förnedrande poängtapp - igen. Allt det hör kanske till det här med att vara supporter - det går rakt åt skogen och kan så göra under en längre tid. Men konsekvensen av att vi tappat vår identitet känns på ett djupare plan. Jag började hålla på Arsenal under Wengers första år i klubben och blev besatt i början av 2000-talet, när jag syftar på identitet är det den identitet som Wenger byggde upp i klubben. Några andra kanske tänker längre tillbaka och känner inte lika starkt för det som pågår i klubben just nu. Jag önskar jag kände som ni.

Vi är så otroligt tråkiga att se på, vi har ingen aning om hur vi ska spela, eller så är det så här Emery vill att vi ska spela och då blir det hela än mer svårförståligt. Laguttagning efter laguttagning, i framförallt ligamatcherna, är en gåta. Emery envisas med att laget ska spela upp bollen genom så många passningar som möjligt, helst så nära vårt straffomårde som möjligt. Något som inte fungerar för det här laget men som vi ändå ska fortsätta med. För att inte tala om vad som händer när något lag - vilket lag som helst - bara pressar oss lite. Vad än Emerys plan är då så fungerar den inte.

Vi har ett defensivt mittfält där en 20-åring får bära för stort ansvar och detta för att hans lagkamrat bredvid sig inte håller på den här nivån (har Xhaka någonsin mött en passning?). I övrigt verkar Emery inte veta vilka han vill spela på mittfältet. Det enda han vet är att han inte vill spela Özil, svårt att bygga upp ett mittfält utifrån en spelare man inte vill ska spela. Vi har en rätt fantastisk anfallsuppsättning men som på grund av Emerys ovilja, eller oförmåga, att ge dem det rätta stödet inte får ut så mycket som de borde.

Vi har spelat tio ligamatcher och antalet minuter där vi faktiskt spelat bra är inte svårräknade. Det är ett lag som framförallt har otroligt svårt att skapa någon form av varaktig tryck, vi kan ha bollen långa sekvenser men skapar i princip ingenting. Självklart blixtrar det till ibland men då nästan alltid tack vare individuella prestationer. Som lag har de inte presterat så bra som vi kan kräva med tanke på den trupp som Emery har till sin förfogan. Där har vi ytterligare en anledning till min panik - att se en trupp som enligt mig har potential att verkligen lyckas bli coachade på det här sättet, att se den talang som finns där inte tas tillvara på. Vilka konsekvenser kommer det få? Känner spelarna någon form av uppgivenhet redan? Att de är förvirrade råder det inga tvivel om. Vilka kommer känna sig sugna på att förlänga sina kontrakt? Kommer den här truppen få en chans till tillsammans, eller är det endast den här säsongen som gäller? Panik!

Jag vill så gärna se den här truppen med en tränare som har en tydlig spelidé, inte endast baserat på vad tränaren vill men även utifrån de spelare som finns tillgängliga . En tränare som representerar det Arsenal jag känner, som tror på en offensiv och attraktiv fotboll, som inte är rädd för att iaf försöka. Försvara kan vi uppenbarligen inte göra oavsett vem som står vid sidlinjen, då kan vi lika gärna försöka spela på ett sätt så att vi iaf ger oss själva chansen att göra fler mål än vi släpper in. Tyvärr verkar inte Emery vilja det. Kanske har Emery en väldigt tydlig plan och det är den vi ser nu, men för mig ser det mer ut som ett lag som inte har någon aning om någonting. Typ. Oavsett vad Emery gör eller inte gör så önskar jag mig endast en enda förändring just nu - att någon annan än Unai Emery ska ansvara för det här laget resten av säsongen.

VAR alltså, jag tänkte att nu kommer det bli någon form av rättvisa, och subjektiv som jag är tänkte jag att det skulle gynna oss för vi blir ju bortdömda lite oftare än andra. Så fel jag hade. Vi blir lika bortdömda nu som förut.

Åsså till Granit Xhaka. Jag kan inte, oavsett vilka förklaringar (ursäkter) folk kommer med, acceptera att det är okej att bua våra egna spelare. Aldrig. Aldrig. Och Aldrig. Om det inte rör sig om något lagbrott eller nå liknande, men jag tror ni förstår vad jag menar. Även det här är Emerys ansvar, han har envisat med att spela en spelare som uppenbarligen inte har det som krävs. Konsekvensen av det är en supporterskara som vänt sig mot Xhaka, detta har bubblat under ytan länge och exploderade igår på Emirates. Jag lider med oss supportrar just nu men jag lider även med Xhaka. Aldrig okej. Misstänker det här kan leda till viss diskussion här nedan, kom ihåg att visa respekt.

Avslutningsvis, tänk att det ska vara så svårt för oss supportrar att vara enade. Wenger in vs Wenger out. Emery in vs Emery out. Okej att bua åt Xhaka vs inte okej att bua åt Xhaka. Det är alltid något. Även om splittringarna inom supporterskaran är en konsekvens av det som händer på och vid sidan av planen vill jag ändå tro på den romantiska idéen att en enad supporterskara, speciellt i motgång, är något som i slutändan leder till något positivt. Vi supportrar har också en del förbättringsarbete att göra.