Krönika: Jag försöker förstå Arsenal

I tidiga tonåren när jag hade fått mitt hjärtat krossat av min första förälskelse, introducerades jag av min far till ett citat från den iranska poeten Khayyam som lyder:
"Ingen förstår sig på förälskelsens hemlighet, den som tror sig har förstått hemligheten har bara blivit galen".

Idag försöker jag förstå mig på min andra förälskelse i livet, nämligen Arsenal FC och jag tror att jag håller på att bli just galen!
Med risk att bli tjatig med allt som händer runt omkring Arsenal just nu tänkte jag strunta i Unai Emery och hans laguttagningar, spelidé och taktik. Utan försöka förstå mig på varför vi gör vår sämsta start på över 37 år eller varför vår målskillnad ligger på minus ett? För även om man bara vill förenkla och lägga all skuld på Emery så är det tyvärr inte så enkelt.

Kollapsen enligt mig kom redan förra säsongen efter matchen mot Napoli borta. När Ramsey gjorde sin sista match pga skada just mot Napoli, spelade vi fem ligamatcher utan just honom med i laget. Tre förluster, ett kryss och en vinst på de fem sista matcherna. Just då reflekterade jag inte så mycket på hans frånvaro i laget, men jag kan inte längre blunda för avsaknaden han har lämnat på mittfältet.

Mittfältet har klart försämrats efter att Ramsey lämnade och tycka vad man vill om Granit Xhaka, så var just Ramsey den enda spelaren som kunde komplettera honom på mittfältet. Guendouzi i all ära, men han varken kan eller bör förväntas att fylla tomrummet som Ramsey lämnat efter sig pga brist på erfarenhet och hans unga ålder. Vi har inte längre bara problem med försvarsspelet, utan vi är inte ens kapabla till att skapa målchanser heller. Senaste matchen mot Leicester kom sista skottet mot deras mål i 53:e minuten.

Det finns ingen balans på mittfältet varken framåt eller bakåt. Jag misstänker att Emery försöker just ersätta Ramsey när han spelar Torreira i en mer offensiv position, vilket mer eller mindre har havererat. Tror självklart inte på att allt har med Ramsey att göra, men ingen kan väl i dagsläget säga att de inte saknar Rambo och hans löpningar in i straffområdet, löpningar på mittfältet som öppnade upp för anfallarna eller hans bollsäkerhet som tillät laget att ha mer bollinnehav.

Nu finns det inga ursäkter kvar, med Bellerin, Holding, Tierney och Chambers tillbaka i laget är Leno målvakten som tvingats till flest räddningar i ligan. Försvarsspelet har aldrig varit sämre, visst Emery har stor del i det hela och ingen annan vill se honom lämna klubben lika mycket som jag, men att han fortfarande är kvar i klubben är inte hans fel.

Styrelsen gick ut efter Leicester-matchen och ställde sig 100% bakom Unai Emery. De mer eller mindre sade att det är supportrarnas fel och förtroendet för Unai Emery kvarstår.

Med spelare som kastar lagkaptensbindeln på plan och vår nya kapten som skickar ut en "fuck you"-emoji till alla som inte håller med honom går vi närmare mot en kollaps än vi tidigare har varit.

Allt det här är brist på ledarskap från styrelsen och Unai Emery.

Senaste ryktet är att Emery ska få sex matcher till på sig att förbättra laget, men enligt mig så är det redan försent. Inte ens de i styrelsen kan vara så blinda att de inte ser att Emery inte är rätt man för jobbet. Arsenal fortsätter att agera som en klubb utan ambitioner och ju mer jag försöker förstå mig på varför, galnare blir jag.

Men någonstans djupt inne i mig ekar orden kärlek, galenskap och Arsenal. Just alla känslor som situationen väcker inom mig, kanske har jag just hittat kärleken och Arsenal är hemligheten.