Krönika: Han blir bara en parantes

Jag minns under friiidrotts-VM 1995 när trestegshopparen Jonathan Edwards blev förste person i världen att klara av ett hopp över 18 meter. Han gjorde något historiskt och blev inskriven i historieböckerna med guldskrift. Det var en genuint imponerande bedrift.

Däremot har jag inget minne av killen som tog sats och hoppade direkt efter Edwards. Han blev en parentes i den tävlingen.

I framtiden är jag ganska säker på att vi kommer se på Unai Emerys tid i Arsenal på samma sätt som den där stackaren som följde Edwards. Spanjoren kommer att bli en parentes i klubbens historia och kommer sannolikt bara bli ihågkommen som han som efterträdde mannen som hade tagit klubben till en ny nivå - Arsene Wenger.

Det har konstaterats i tid och otid att Wengers ersättare alltid skulle få det tufft. En 22-årig epok och all kultur som har satt sig i väggarna är ingenting man förändrar på några månader eller ens ett år. Det har Emery fått erfara.

Under hans debutsäsong såg det trots allt ganska bra ut emellanåt och känslan under hösten var att klubben hade fått en nytändning. Sedan kom raset under de avslutande månaderna av säsongen när klubben gav bort en CL-plats och fullständigt kapitulerade i Europa League-finalen var det många som började tvivla. Sedan dess har Emery inte fått spelarna dit han vill och resultaten har varit underkända. Frankfurtmatchen på torsdagskvällen blev kronan på verket.

Få kan argumentera för att Emery skulle ha fått förlängt förtroende i den situation som nu råder och ännu färre kan vara missnöjda med The Kroenkes och Raul Sanllehis beslut. Däremot finns det mycket att diskutera om hur den sportsliga ledningen har skött jobbet den senaste tiden. De flesta bedömare var överens om att Emery inte skulle lyckas vända den negativa trenden så tidigt som för flera veckor sedan, men ändå tog det så här lång tid för ledningen att fatta det enda rimliga beslutet. Det finns mer att säga om det - men det finns tid att analysera det ytterligare under de kommande veckorna.

På ett personligt plan är det svårt att inte känna med Emery. Han har rimligtvis lagt ner sin själ i att försöka vända trenden för Arsenal, men ingenting han har gjort har lyckats. Det har inte varit kul att se hans pressade uppenbarelse framför bänken och på något sätt kanske han till och med tycker det är skönt att slippa det allt tyngre trycket att leverera. Jag känner ingen bitterhet mot honom - jag är säker på att han har gjort sitt bästa, men i Arsenal fungerade det inte tillräckligt bra för honom.

Nu tar supporterfavoriten Freddie Ljungberg över tillfälligt. Han har ingen lätt uppgift att vända på trenden, även om det till hans fördel knappast kan gå så mycket sämre än vad det gör just nu. Jag hoppas att svensken kan få spelarna att samlas och få supportrarna att känna hopp igen. Vi kan bara önska hallänningen lycka till i väntan på klubbens ordinarie ersättare.

Att ersätta Wenger blev så svårt som vi hade trott. Unai Emery lyckades inte, och det finns inga garantier att näste man gör det heller. Däremot har klubben tagit rätt steg nu. Den nye huvudtränaren, vem det nu blir, förtjänar en rimlig chans att sätta sin prägel på spelet och truppen, men fungerar inte heller det är det bara att fortsätta leta. Till slut kommer rätt man vara på rätt plats - och då kommer Arsenal komma tillbaka till toppen.