Krönika: En förlust är en förlust men

Att förlora matcher är vi vana vid, även om det framförallt är de oavgjorda resultaten som kostat oss den här säsongen, men att förlora på det här brutala sättet känns bara för mycket just nu. Kan något bara gå vår väg? Det känns som vi har gått igenom nog mycket nu. Fans till många andra klubbar kommer småle och säga något i stil med att vi är en bortskämd skara vi Arsenalfans. De har antagligen rätt men just nu spelar det mindre roll. Att förlora hemma är aldrig okej, att förlora när man leder med drygt tio minuter kvar är så gott som oacceptabelt. Jag resonerar i princip alltid så och i grunden är det min utgångspunkt, men efter de senaste tio månaderna eller så känns den här förlusten ändå lite annorlunda.

Vi började bra, vi inte bara började bra - vi spelade bra i en hel halvlek! När senast gjorde vi det och mot ett lag på Chelseas nivå? Det fanns en plan, en spelidé, som spelarna verkligen gjorde sitt bästa för att utföra. Det sitter såklart inte till 100 procent än, långt ifrån, men tendenserna var alla positiva och välförtjänt tar vi också ledningen. Även om vi slår av på takten efter ledningsmålet har vi kontroll och fortsätter spela bra. Lampard gör ett byte efter drygt 30 minuter och förändrar i och med också Chelseas formation. Ungefär där börjar Chelsea ta över. I andra halvlek såg det lite sämre ut. Jag kan inte komma ihåg många sekvenser i andra halvlek där vi hade bollen längre än 30 sekunder eller så. Trots det så skapar inte Chelsea mycket, vilket i sig är ett framsteg. Vi kan faktiskt säga att vi trots pressen från Chelsea lyckas försvara oss. Även om jag mådde illa hela andra halvlek var det ingen fara innan 1-1 målet. Då gick luften ur lite och sen kom 1-2 på ett sätt som vi släppt in mål på så många gånger den här säsongen.

När slutsignalen gick var jag helt förkrossad. Men så kul att äntligen känna saker igen. Efter så många matcher av att ha varit ganska likgiltig bubblade det av känslor igen. Det är faktiskt riktigt skönt, även om det framförallt är negativa känslor direkt efter matchen. Stackars Leno. Självklart är det dåligt av honom men att han, vår kanske bästa spelare den här säsongen, gör ett sådant misstag i det läget känns bara så orättvist. Och för att göra det hela än mer orättvist gör såklart Jorginho Chelseas mål. Han som inte ens borde vara kvar på plan. Varför kan inte ett sånt misstag från Leno bara leda till att bollen går ut över kortlinjen, det händer ju andra lag, varför ska den såklart landa hos en spelare som borde blivit utvisad? Och nog knuffar Jorginho ner Torreria för att kunna stå så ensam vid den bortre stolpen? Väldigt lite snack om det. Den känslan är ändå välkommen tillbaka, att kunna vara lika (kanske lite mer) arg på domaren som våra spelare.

Chelseas ledningsmål visar att Arteta har mycket kvar att göra men fram till 1-1-målet såg vi också att han redan har hunnit med en hel del. Att vi knappt tillåter Chelsea någon riktigt farlig målchans förrän i 83.e minuten är ett stort steg framåt. Det som är lite oroväckande är att Arteta inte gör någon taktisk ändring när det blir mer och mer uppenbart att Lampards byte i första halvlek ledde till att Chelsea tog över mer och mer. Dock spelar det såklart in att Arteta varit med laget i knappt en vecka medan Lampard haft flera månader på sig. Förhoppningsvis kommer Arteta kunna fatta sådana beslut när han känner spelarna bättre. Det måste han kunna.

Mesut Özil hörni! Tänka sig att det krävdes en Arteta för att få honom att spela bra igen. Så roligt att se. Torreria får spela på sin rätta position och vips ser allt lite bättre ut. Aubameyang! Vi är så beroende av honom framåt men som han slet bakåt idag och vilket försvarsspel han bjöd på. Mer imponerande än de flesta av våra försvarsspelare. Ungdomarna ser bättre och bättre ut för varje match. Poängen kommer att komma när Arteta fått mer tid med laget, ser det ut så här efter bara två matcher och knappt en vecka finns det ingen anledning att inte tro på det Arteta gör. Ligasäsongen är i princip över, vi kommer hamna i mellanmjölken och antagligen inte spela i Europa nästa säsong. Det kanske rent av är bra. Vårt enda hopp den här säsongen är cuperna men även det känns som en bonus. Resten av säsongen är som en försäsong för nästa säsong. Vi må ha förlorat idag men jag ser fram emot att följa den här “försäsongen”. De tendenser vi ser nu tyder på att vi faktiskt kan ha något att se fram emot - det berömda ljuset i tunneln. Långt där framme någonstans. Och vissa påstår ju att resan gör mödan värd.

Gott nytt år! 2020 vänder det.