Krönika: Tillsammans

Min första matchträff med Arsenal Sweden var Champions League-finalen 2006. Jag hade precis flyttat tillbaka till Sverige efter att ha bott en tid i Storbritannien. Matchen behöver vi inte säga så mycket om, det är väl fortfarande ett av våra gemensamt största trauman, men det väcktes något i mig den där kvällen på Götgatsbacken i Stockholm. 

Arsenal hade för mig länge varit ett ganska ensamt intresse. Jag såg matcherna hemma (själv eller tillsammans med pappa) och hade inga vänner som var särskilt intresserade, varken av Arsenal eller fotboll i stort. Det tog ganska många år för mig där i tidiga 20-årsåldern att landa i mitt supporterskap. Internet och sociala medier är dock en ganska fin uppfinning (i alla fall ibland) och en vårdag 2012 tog jag till slut mod till mig och åkte in till Gamla Stan i Stockholm för att gå på matchträff. Och jag kan med säkerhet säga att det beslutet förändrade mitt liv fullkomligt. 

För mig har fotbollen alltid handlat om gemenskap, även när jag inte haft så många vänner att gå på matcher med. Det finns ingen bättre känsla än att stå på en läktare tillsammans med tusentals främlingar och känna att man hör ihop. När man håller på ett lag i ett annat land är det dock svårt att få den där känslan, speciellt när man sitter hemma själv framför TV:n.

För mig är det här Arsenal Sweden kommer in i bilden. Supporterklubben innebär ett otroligt nätverk när det kommer till att hitta andra Arsenalsupportrar i hela landet. Tack vare internet och sociala medier är en diskussion om den senaste värvningen eller matchen aldrig mer än ett klick bort och det finns massor av nyheter, poddar och krönikor att ta del av. Personligen har jag träffat några av mina absolut bästa vänner genom Arsenal Sweden, och det är verkligen inget jag tar för givet.

Det har hänt mycket med både fotbollslaget och supporterklubben under de åren som jag följt Arsenal. Även fotbollskartan i stort har ritats om både en och två gånger sedan Premier League grundades i början av 90-talet, och långt ifrån allt har varit positivt. Pengarna som just nu spenderas är summor som man inte ens kan föreställa sig, snuskigt rika ägare köper upp hela fotbollslag som om det vore ett par nya skor, VAR fortsätter kämpa i uppförsbacke och som supportrar kommer vi längre och längre bort från laget i våra hjärtan. 

Tyvärr är det så den moderna fotbollen ser ut, och vill man vara med och tävla om titlar på högsta nivån är man nog dessvärre tvungen att gilla läget. Det betyder dock inte att vi som supportrar inte har en röst, det gäller bara att veta hur vi ska använda den. Under förra säsongen hade vi nästan 8 000 medlemmar i Arsenal Sweden vilket gör oss till en av de största supporterklubbarna och de senaste åren har vi dessutom påbörjat ett nära samarbete med klubbarna i Norge, Danmark, Finland och Island för att ge oss en ännu starkare röst.

Det är en av de största anledningarna till varför jag ser mitt engagemang i Arsenal Sweden som något självklart. Trots att det är en bra bit mellan oss och KSE i toppen så har vi möjlighet att påverka, och framför allt kan vi påminna dem om att vi supportrar är en oerhört viktig del av klubben.

Styrelsen är i allra högsta grad medvetna om utmaningarna gällande tilldelning av biljetter under slutet av förra säsongen och vi arbetar på olika sätt för att försöka få tillgång till fler biljetter den kommande säsongen. Vi förstår att biljettköp är en stor anledning till varför man är medlem hos oss, även om vi såklart hoppas att man även ser att medlemskapet är viktigt på andra sätt. Genom att ha ett högt medlemsantal blir vår röst starkare gentemot Arsenal, och vi får resurser att fortsätta utveckla supporterklubben för att bli ännu bättre. Vi är långt ifrån de enda som drabbats av strypt biljettillgång och vi för löpande diskussioner med klubben för att hitta nya lösningar och kommer hålla er uppdaterade under resans gång. 

Som alltid är vi nyfikna på att höra från er, både när det gäller vad som varit bra, vad som kan göras bättre och vad ni skulle önska att vi började med eller gjorde mer av. Dessutom söker vi alltid efter medlemmar som vill engagera sig på olika sätt, oavsett om det är i matchträffar, hemsidan, sociala medier, poddar eller kanske något helt annat som man brinner för. 

Sist men inte minst vill jag passa på att tacka Axel för 12 otroliga år som ordförande för Sveriges finaste förening. Det är inga små skor att fylla nu när jag tar över ordförandeklubban, men det är en utmaning som jag tar mig an med både glädje och ödmjukhet. Jag tror att vi har alla förutsättningar att växa ytterligare kommande säsong (både på planen och läktaren), och jag ser fram emot att ge mig ut på den resan tillsammans med den nya styrelsen och alla våra medlemmar. 

Onwards and upwards!