Blogg

På en kudde på ett golv, i ett tv-rum en trappa upp. Där sitter en ung, tanig och formbar D&M. Ett tv-rum som egentligen är mer av en genomgångshall och en kudde på golvet som är marginellt mer bekväm än den, av i princip helt tv-ointresserade föräldrar, ditsatta träsoffan. Det är lördagseftermiddag, gottpåsen är i hamn och på en av de två statliga tv-kanalerna visas det fotboll från engelska First Division. I perioder är det fascinerande och trollbindande, i andra känns matcherna oändligt långa i väntan på det där j-a målet som ändå aldrig kommer.

I dessa tider av galenskap är det smått omöjligt att skilja rykten som är baserade på verkliga händelser från de som är rena fantasifoster eller till och med baserade elakhet. Det pratas högt och lågt om spelare som är på väg åt än det ena, än det andra hållet och enligt mitt twitterflöde har vi i princip kommit överens med en ny anfallslinje och förhandlar med ett antal klubbar för ytterligare en. Lika många spelare är, i princip, klara för andra klubbar och våra konkurrenter har redan fyllt på med såväl bredd som spets som överflöd.

I föregående inlägg resonerade jag kring vilka spelare som vi behöver handla in för att stärka upp målvaktspositionen och det centrala mittförsvaret, för att sedan förvirrat irra omkring i någon form av högerbacksrelaterad träskmark som mestadels stank av min egen okunskap alternativt ovilja. Utan att nedslås av det sistnämnda tar jag idag raskt ett kliv upp i banan och börjar med att fästa det Arsenalska flaggskeppet vid mittfältsbryggan innan anfallspositionerna skall knopas ihop.

Första gången jag stiftade bekantskap med fotbollsklubben Cardiff City var när jag, genom någon sönderläst och begagnad fotbollstidning, insåg att klubbens hemmaarena hette något i min värld så otroligt coolt som Ninian Park. Om att namnet gick att härleda till en engelsk krigshjälte och tillika lord som hette just Ninian, viste jag intet, för jag trodde det var någon walesisk variant på en såväl maskerad som härligt farlig krigare och det kändes otroligt fräckt. Då.