Medlemmar: 8321 st.
Visa menyn

Spelarbetyg

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: My United States of Whatever

Ja, vad skall man saga? Man kan skylla på en domare, eller snarare på ett dubbelbestraffande regelsystem. Man kan säga att vi var kassa, hänga Özil för en högst gamnackad straffspark eller Wenger för en lite märklig laguttagning. Eller så kan man säga att vi mötte ett av världens absolut bästa fotbollslag. Att vi faktiskt höll dem stången helt okej, att vi spelade med en man mindre i nästan en timme och fortfarande har ansiktet i behåll. Att vi föll med ett visst mått av flagga i topp.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Match mot foolsen är alltid match mot foolsen

Jag måste erkänna att jag var lite kluven till denna match. För för mig är ligan allt och ligan skall alltid vara prioriterad. Så med vår lövtunna trupp med rejäl trötthet på många spelare var det lite läge för trupprotation, detta samtidigt som vi måste göra vad vi kan göra för att få slut på denna förbannade titeltorka, varför FA-kuppen skulle kunna vara ett ypperligt tillfälle att göra just detta. Och så är det som det alltid är: Match mot foolsen är alltid match mot foolsen. Och då måste bara motståndet besegras.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Ja men bra jobbat, killar!

Eller tja... Jag vet inte riktigt, kanske inte eller snarare f-n heller. Det här var det sämsta jag har sett Arsenal prestera sedan 8-2-matchen på Old Trafford. Den sämsta matchstarten och det sämsta markeringsspelet på mycket, mycket länge. Sämre förberedda än alla värdelösa bortamatcher förra och förrförra säsongen och sämre rörlighet än mot alla bussparkerande lag vi någonsin mött.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Styrkan i suspekt ansiktsbehåring

Så här två dagar efter transferfönstrets igenslagning och mitt i den mest tragikomiska, eller skall vi säga parodiska, soppan som numera lyder under namnet Kallstromgate, där skulle vi möta den pånyttfödda Crystal Pulis, nej förlåt, Crystal Palace. När man tvingats relatera till Arsenal som till en sängkammarfars utan ekivoka inslag, med jobbiga SMS från människor man inte brukar ha kontakt med och med ett närmast tragikomiskt anslag.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Variga finnar, begynnande rynkor och hängande påsar

Jag skulle kunna göra på två olika sätt. Jag skulle kunna tala om en match med två eller till och med tre olika ansikten. Om en första halvlek som en pubertal måndagsmorgon, med en oförmåga att masa sig ur sängen och en ovilja att se sitt finniga plyte i spegeln. Om en sju minuters prime i andra halvlekens inledande skede och ett lika massivt som förfulande förfall som satte in bara minuterna efter 2-1-målet och sedan blev till en staplande vandring bland hängande påsar, osköna rynkor och ett förfall utan dess like.

Bild för Davidsson och Mannen

The Headmasters Ritual: Nästan som Esa Tikkanen

I min förra THR, den som följde efter vinsten borta mot Villa i måndags kväll, likställde jag Wilsheres mål, assist och gula kort med hockeyns Gordie Howe hattrick. Idag fortsätter jag på den inslagna vägen av hockeyreferenser och låter inlägget döpas efter en av vårt östra grannland Finlands absolut största inom den sporten, Esa Tikkanen. Förklaring, om än kanske något långsökt, kommer senare i sjoket av spelarbetyg.

Sidor