Världens längsta bussresa mot tidernas Arsenalräddning
sön 17 maj 2015 kl 10:30
Året var 2003. Veckodagen var söndag. Och klockan var typ 06.00.
Trodde vi.
Jag och Pontus Norén vaknade bryskt på vårt hotellrum i centrala London efter en ganska hård lördagskväll i huvudstaden.
Skallen värkte när klockan skrällde där mitt i natten.
Bussarna som Arsenal hade fixat skulle gå 06.30 från Drayton Park och vi hade försovit oss.
Det skreks och var allmänt tjurigt innan vi snabbt som ögat kom iväg.
Nervösa blockar riktades mot klockorna när taxin for igenom ett folktomt London.
Det här kan gå var vår dom på väg uppför Islingtons gator.
Så svängde den svarta bilen in på Drayton Park och det var inte en människa där.
Och än värre – inte en enda buss heller.
Paniken var nära till hands när vi joggade gatan ner och bort till Arsenals tunnelbanestation.
Noll bussar där också.
Men den lilla tidningskuren var öppen så vi frågade honom om han sett några bussar.
Svaret: Nej.
Där stod vi och kliade oss i skallen när nån av kom på den briljanta idén. Vi frågar honom vad klockan är.
Killen i kiosken drog upp skjortärmen och svarade.
05:34.
Oh. My. God.
Vi var alltså inte alls sena. Tvärtom. Vi hade bommat klockan – fast åt fel håll och var en timme för tidigt. Det är ju klart rimligt när avresa är 06:30.
Det fanns inget annat att göra än att köpa lite frukost och skratta åt eländet.
När klockan faktiskt var 06:30 tog vi plats på buss 30-nåt, vilket var den sista bussen och började resan ut ur London och norrut.
Jag och Pontus hade platser längst fram på övervåningen på dubbeldäckaren med en tv-skärm mitt framför oss.
Alkohol var förbjudet, som alltid, på bussen.
Men bra sikt på filmerna skulle vi ändå ha.
Jo, tjena …
När ljudet började sippra ut ur högtalaren visade det sig att vår tv var trasig.
Gissa vad de tänkte visa i fem timmar upp till Manchester?
Mr Bean.
Och det är ju inte direkt Rowan Atkinsons pratgladaste karaktär…
På Newport Pagnell Services var det ”lunchstopp” i sann Torsk på Tallin-anda och vi skulle stanna länge.
Nu var vårt nya problem att vi satt i buss 35 och såklart så rullade vi in där sist vilket innebär att 34x50 personer redan stod i kö för att få något i kistan.
Vi insåg ju direkt hur korkat det var att alla bussar skulle stanna på samma service-ställe och gick till macken och köpte en M&M och en dricka istället.
Det var inte supermycket tid kvar till kick off, som var 12:45, när vi parkerade bussen bredvid Old Trafford.
Vi joggade uppför trapporna och in på vår sektion högt upp bakom ena målet.
Det här skulle bli en enkel resa för The Gunners till finalen på Millennium Stadium i och med att Sheffield United stod för motståndet.
Så blev det så klart inte.
Men det hade vi å andra sidan inte räknat med när uppladdningen var som det var.
Fredrik Ljungberg fixade visserligen 1-0 i den första halvleken, men det krävdes en makalös enhandsräddning av David Seaman i slutet av matchen för att hålla ledningen.
Ingen fattade hur den engelske landslagskeepern lyckades rädda nicken från Paul Peschisolido, men det gjorde hästsvanskillen som passande nog firade sin 1000:e professionella match.
Räddningen var kanske den då 39-årige keeperns bästa i karriären.
Och den tog Arsenal till tredje raka cupfinalen.
Trots den fixade finalplatsen blev hemresan lika seg som förväntat. Det var nästan overkligt att få åka upp till Finsbury Park för att käka, något som vi inte gjort sedan godispåsen vid klockan tidigt på morgonen, och ta en segerpint.
Det blev inte mycket mer än så den här händelserika dagen.
/Jocke Lander
Kommentarer
- Logga in för att kommentera
- Logga in för att kommentera
Var också på matchen, men bodde på hotell i Manchester. Festade stenhårt natten innan med tillresta Arsenalfans och hade tufft att hinna till matchstart själv :) Härlig fotbollsresa var det, tack för påminnelsen!
Klassisk resa! Kommer ihåg att jag och brorsan spenderade natten på diverse nattbussar för att få tiden att gå.. Vi lärde oss visserligen en del om London linjekarta för nattbussar men det känns lite dumsnålt så här i efterhand. Så om du tyckte er bussresa var lång, hur lång var inte vår. :)