Krönika: Emery ger mig lugna vibbar

Det har gått lång tid sedan jag senast publicerade en krönika här, men med två veckor in i Emery-eran kände jag att det var dags igen. Först vill jag bara lyfta fram Indra Kullenbergs mycket läsvärda krönika i söndags som jag tycker var spot on på alla sätt och vis. Jag ska försöka inte upprepa hennes poäng och ge min egna vinkel på säsongsstarten.

Hur man känner sig efter ligasäsongens två inledande matcher är ofta en spegling av förväntningarna man kommer med till bordet. Varje supporter skapar sina egna förväntningar och får således handskas med reaktionerna som följer. Jag gillade verkligen rekryteringen av Emery i somras och den känslan har inte rubbats en centimeter idag. Min förhoppning inför den här säsongen var och är fortfarande att vi i bästa fall ska kunna vara med och slåss om en CL-plats, även om det kommer bli tufft. När spelschemat släpptes förlikade jag mig med tanken att vi skulle befinna oss där vi gör nu, med noll inspelade poäng efter två omgångar. Så istället för att fokusera på poängskörden har jag tittat på hur laget ser ut och framförallt hur mycket av Emerys prägel som börjat visa sig.

Saker att känna igen från tidigare säsonger som fortsatt kvarstår är att vår backlinje ser svajig och obekväm ut präglat av flera individuella misstag. Vi har också sett att den offensiva, individuella skickligheten som finns i laget har kapacitet att kombinera sig fram till lägen och skapa oreda även mot tuffast tänkbara motstånd. Men det här är som sagt saker vi redan kände till. Om vi istället tittar på tendenser i spelet som tillkommit med Emerys spelidé kan mina lekmannaögon konstatera följande:

• Det finns tydliga instruktioner att rulla igång bollen från inspark och bygga upp anfallen längs backen. Har inte klickat till fullo än.
• Vi håller på att applicera ett högt presspel likt det som Emery framgångsrikt använde sig av, främst i Sevilla. Har inte klickat till fullo än.
• Emery ger stort förtroende till spelare som är villiga att fullfölja hans idé och han verkar vara skoningslös mot de som gör motsatsen.

Den sista punkten tycker jag är allra mest intressant och jag tänkte försöka förklara varför med hjälp av Matteo Guendouzi som exempel. Här har vi en tonåring från Ligue 2 som startat två matcher mot tuffast möjliga motstånd, med blandade recensioner. Här tror jag vi ser frukt av en spelare som har, misstagen till trots, köpt Emerys modell rakt av, lyssnat in och jobbar stenhårt med att få ut det som Emery förväntar sig av just den positionen. Han har inte varit fläckfri på något sätt men Emery har identifierat att han försöker genomföra vad som efterfrågas.

Om jag ska spekulera kan man hävda att vi även sett en motsatt effekt där en Aaron Ramsey hamnar på bänken och en Mesut Özil som plockas av planen tidigt mot Chelsea. Båda fallen tror jag handlar om en tydlig markering från Emery: är du inte villig att utföra jobbet och anamma rollen som jag vill ha för just den här positionen så kommer du inte få spela. Det kan tyckas vara tunga växlar att dra utifrån två matcher men jag tror det finns något bakom denna observation. För att bygga vidare på tesen har vi alla sett både Cech och backlinjen rejält obekväma och slarviga i uppbyggnadsfasen. Men jag tror samtliga sitter ganska säkert i startelvan en tid framöver eftersom de försöker agera utifrån Emerys önskemål. De är inte bekväma och kanske inte heller helt kompetenta i dagsläget att utföra sina roller, men de försöker. Att göra en dålig insats är en sak och att inte göra sin roll är en annan.

Utan att argumentera för vem jag tycker bör spela var så gillar jag verkligen den här aspekten av Emery. Han har en tydlig idé om vad laget ska göra och vad varje enskild position måste bidra med för helheten och det tycker jag är väldigt uppfriskande. Det här är varken en kampanj för Guendouzi eller en motkampanj mot Ramsey och Özil. Utan jag konstaterar bara att Emery verkar vara väldigt noga med att prioritera och tro på sin idé snarare än att anpassa idén utifrån spelarna.  

En annan fråga som vissa ställt sig är om det verkligen var rätt läge att börja applicera de nya idéerna mot så tufft motstånd. Ska vi verkligen rulla igång spelet och försöka sätta hög press mot så kvalificerat motstånd som Man City och Chelsea? Vore det inte smartare att spela mer cyniskt? Kortsiktigt så ja, det hade kanske funnits fog för en mer cynisk inställning mot Man City. Men det hade samtidigt bara varit att skjuta på utvecklingen och infasningen. Emery har en klar bild av vad han vill göra med laget men det kommer ta tid och det måste få ta tid. Vi har förmodligen inte de optimala spelarna för Emerys spelstil här och nu, men Emery kan heller inte vänta på att de kommer in utan förändringsfasen måste börja nu. Det handlar om att nöta och applicera spelstilen och sedan förädla och förbättra den längs vägen.

Det är inte i år vi ska slå Man City. I år handlar det om att hitta rätt riktning och styra mot den. Har vi tur går det så pass snabbt att vi kan knacka på CL-dörren redan i vår. Om inte får vi visa tålamod och hoppas att vi fortsätter att mötas av positiva tendenser som leder oss dit vi vill nå.

Jag kände mig trygg i tillsättningen av Emery i sommar och jag är av samma uppfattning idag. Ge honom tid så kommer det här bli bra. På lördag inkasserar vi säsongens första trepoängare!

Tips: En sylvass Gary Neville hade i Sky Sports mycket kloka tankar kring just detta ämnet. Rekommenderas varmt.