Nyhetsarkiv

Freddie, Sol och fransmännen fick alla vara med och vinna. Det blir nog inte så mycket vila för Arsenalspelarna under sommaren 2004.

Eller; Den som inte kan döda en match har inte i CL att göra. Nu borde vi ha lärt oss läxan. Vi borde ha förstått. Polletten måste ha ramlat ner vid det här laget.

Istället för att träna med landslaget fick Fredrik Ljungberg vara ledig för att vila upp sig. Men Arsenalstjärnan föredrog krogen framför tv-soffan.

Så var debuten avklarad, debuten på Highbury.Och med tanke på resultatet så var det en skön debut. Men nu ska vi inte gå historien i förväg, utan jag tar det från början.Jag och en polare åkte över till London för att besöka en polare som jobbar där under våren. Tyvärr fick vi inte tag på några biljetter till Arsenal - Everton innan vi åkte över, men vi siktade in oss på att köpa en på den svarta marknaden utanför. Vid 15-tiden på torsdagen den 20 mars så startade jag bilen för att åka och hämta polaren för att bege oss från Karlstad med riktning mot Säve utanför Göteborg där vi skulle ta ett Ryanair plan till Stansted. Resan ner gick perfekt med bra musik inne i bilen och sol utanför. Väl framme vid plåtskjulet till flygplatsterminal så försökte vi få tag på en TV att se slutet på hockeyn, är man från Karlstad så måste man gilla hockey och Färjestad i synnerhet, dock inte polaren jag åkte med, som trots att han bott i Karlstad i hela sitt liv av någon konstig anledning gillar Frölunda. Men han håller på fler konstiga lag, som jag kommer att komma till lite längre fram i texten.Personalen vid incheckningen såg ut som två frågetecken när vi frågade efter TV så vi gick till baren och beställde in öl istället.Planet till London var i tid och resan över flöt klanderfritt, inga försök till flygplanskapningar.Väl framme på Stansted letade vi upp bussterminalen och beställde biljetter. Med biljetterna i handen så springer vi fram till bussen som skulle ta oss till Marble Arch, men gringubben vägrade att släppa på oss med förklaringen att vi var för sena. Det var bara att sätta sig ner på en bänk och vänta en halvtimme på nästa buss. Väl på bussen så missade vi nästan hållplatsen. Enligt kartan så skulle det vara två hållplatser kvar, men så såg polaren att det stod Marble Arch på en husvägg. Vi gick av och började traska hem till London-polarens lägenhet. Han bodde i en liten etta på 23 kvadrat, men det fick man stå ut med när man fick möjlighet att bo gratis i London. Lägenhet låg perfekt, ca 1 minut från Oxford Street, vid hörnet av Hyde Park. Men då hade han en hyra på 12000 kr också. Tyvärr så är han en United-supporter, så det första som mötte mig i lägenheten var en Unitedplansch. Även polaren jag åkte över med håller på United, så jag visste att det skulle bli en jobbig helg ifall Arsenal förlorade. Efter ett par öl så valde vi att gå och lägga oss. Medans London-polaren jobbade på fredagen så gjorde jag och den andra polaren stan med lite sightseeing och några pints. Kvällen avslutade vi på en pub när vi halsade öl efter öl, Gin Tonic efter Gin Tonic och Bacardi Cola efter Bacardi Cola. Efter ett tag så blev vi rätt snurriga under fötterna och vinglade hem. Väl hemma så gjorde jag årets stora gärning. Jag rev ner Unitedplanschen. Och det bästa var att det inte gick att sätta upp den igen. Polaren blev lite sur på morgon när han upptäckte det, men jag svarade med ett stort leende. Lördagen började med lite shopping och sedan blev det att besöka en sportpub för att se United-Fulham. Jag såg framför mig hur Fulham besegrade United så att jag skulle kunna få vara spydig mot mina polare, men tyvärr krossades mina drömmar av en holländare med stor haka och med fallenhet att ramla. Måste väl tyvärr erkänna att United var det bättre laget. Efter fotbollsmatchen så visade de en rugby match mellan England och Skottland, har för mig att turneringen heter Nations Six. Lokalen fylldes med skottar i kilt och självklart blev Skottland laget vi höll på. Efter ett par pints och en pitch med öl så beslutade vi oss för att bege oss ut det fina vädret igen. Vi gjorde lite mer shopping innan vi begav oss hemåt för mat och förfestning. Kvällen avslutades på O´Neills vid China Town. Vi övergav snabbt pubdelen som var överfull och begav oss en trappa upp till dansdelen. Där lyckades en av polarna med konststycket att hångla med 3 tjejer, alla engelskor, alla fula. Helgens mobboffer var utsedd. Söndagen började i sakta mak innan vi tog tunnelbanan från Bond Street med riktning mot Arsenal Station. Ju närmare slutstationen vi kom desto mer personer klädda i de rätta färgerna såg vi. Mina polare började skruva på sig, men jag njöt i fulla drag. När vi kom ut från tunnelbanan så hamnade man mitt i ett huskvarter. Jaha tänkte vi, vart är arenan. Men efter att ha gått några meter så låg den plötsligt där. Vilken syn, jag kände mig som om jag var i himlen. Jag och min resepolare började leta efter en snubbe som ville sälja biljetter och man behövde inte gå många meter innan man hörde ordet "Tickets" ropas ut. Jag högg tag i killen och frågade hur mycket han ville ha. 100 pund sa han, jag ger dig 80 kontrade jag. Ok svarade han då och så fick vi biljetter. Samtidigt som det kändes skönt att ha biljetter till matchen så svor jag inombords att jag inte startade motbudet till lägre. Men med tanke på att vi bott gratis i London i fyra nätter så tyckte vi båda att det kändes ok att ha betalt lite mer än 1000 kr för en biljett. Men jag hoppas verkligen att denna skiten försvinner när nya arenan är klar. Vi begav oss in på arenan och kollade på uppvärmningen. Vi hade fått rätt hyfsade platser, vi hade båda förväntat oss att de skulle vara sämre. Efter ett tag så insåg vi att Pat Rice på håll var jäkligt lik polarens farsa där han stod och manade på killarna på uppvärmningen. Precis den stilen hade polarens farsa när han tränade oss under pojklagstiden. Klockan 16.00 så sprang spelarna in på planen igen och klacken startade upp med sång över vissa av spelarna, bla Viera, Henry, Sol och Freddie. Efter spelarpresentationer så startade matchen. Anmärkningsvärt var att när de ropade upp Cygans namn så buade vissa i publiken. Jag tycker inte heller att han har rosat marknaden den senaste tiden, han började bra i höstas men har sen blivit sämre och sämre. Men jag har samtidigt inte sett en spelare spela bättre efter att ha fått burop mot sig. Hur som helst så fick han tyst på publiken med att göra mål efter bara åtta minuter. Arsenal hade sen ett konstant tryck under hela halvleken, Everton hade första skottet på mål först efter 30 minuter. Även fast Arsenal hade trycket så skapade de inte allt för många chanser, men Bergkamps uppsnurrning var halvlekens behållning. I pausen så spekulerade polaren och jag i att Arsenal nog tyvärr kommer att döda matchen rätt snabbt och sen spela på resultatet. Missförstå mig rätt nu, jag vill ju se Arsenal vinna, men när man ändå är på plats så vill man ju även se en bra match. Både jag och polaren hade fel i våra spekulationer då det var Everton som började andra halvlek bäst. Och precis som Arsenals spel dog, dog även stämningen på läktaren. Till slut kom målet som jag befarade skulle komma, nämligen Evertons kvittering. Och målet gjordes av spelaren jag under matchen sagt var överskattad, Rooney.Som tur betydde målet en tändning, både bland spelarna och bland publiken och det dröjde inte många minuter innan segermålet kom. Och det var planens kung som fick göra det, nämligen Viera eller General de Goal som han kallades i The Sun dagen efter. Läktaren fullkomligt exploderade och Viera fick en puss av en gammal tant när han sprang fram till läktaren för att ta emot publikens jubel. Arsenal hade sen några chanser att avgöra matchen på, men eftersom dessa missades så blev det några gastkramade minuter i slutet. Men Sol offrade sig fullkomligt hänsynslöst i backlinjen för att hålla tätt och man kände en stor glädje och lättnad när man hörde domarens signal som betydde att matchen var slut.I slutet av matchen så sprang en kille in på planen. Han sprang in cirka fem meter innan han vände och sprang tillbaka. Polisen var snabbt framme och tog hand om honom. Smart kille, not!Vi dröjde oss kvar i kvarteren runt Highbury efter matchen så att vi slapp trängas på tunnelbanan. Vi gick bla upp mot East Stand och såg när Everton spelarna gick in i bussen. Bland de första som kom ut från Highbury var Alexandersson. Säga vad man vill om hans spel, men han stannade direkt vid Everton supporterna och skrev autografer till alla som ville ha. Några minuter senare kom Rooney och han gick direkt in i bussen, trots att det var honom de flesta av supporterna hade väntat på. Snacka om att ha mycket att lära, det är ju supporterna som står för en stor del av hans lön.Kvällen avslutades med Nachos och några öl. I väntan på att bussen skulle ta oss till Stansted så spenderade vi måndagen med att vandra lite i Hyde Park samt att leta efter Harrods. Det var ett äventyr i sig. Hade vi bara gått höger några hundra meter efter det att vi lämnat Hyde Park så hade vi varit framme. Men i stället så gick vi rakt fram. Och eftersom man är kille så frågade vi inte efter vägen. Här ska vi inte visa att vi är turister från Sverige, utan vi ska hitta själva. Denna bångstyrighet kostade oss någon kilometer i vandring och till slut gav vi upp. Vad händer då?? Jo självklart så hittade vi Harrods, men då var klockan så mycket att vi bara hann kolla in lite snabbt innan vi var tvungna att gå tillbaka mot Oxford Street och bussen till flyplatsen. På flygplatsen så såg jag ett gäng svenskar checka in, varav en hade Arsenal jacka på sig. Kanske någon mer medlem som var över till London??Väl hemma i Sverige igen hann vi lyssna på sista 6 minuterna när Färjestads sparkade ut Djurgården ur hockeyslutspelet. Wikegård var lika säker i sin analys som vanligt, han och Grin-Alex är fan lika, egna laget är alltid bäst och det andra laget har alltid fått fördel av domaren. 25 mil senare, de sista åtta i så tjock dimma att man bara såg ca två meter framför sig, så var man hemma till sin egna säng igen. Sammantaget så var det en jäkligt lyckad resa, Arsenal seger, bra väder, trevlig stad, trevliga fester, t o m United-polaren tyckte att det var trevligt på Highbury. Den enda smolken i bägaren var att United vann, men man kan ju inte få allt. Lite spelarkommentarer från matchen: Taylor - sattes inte på några större prov. Var chanslös på målet och får därför godkänt. 5Gio - började matchen bra, men fick sen allt svårare och svårare som vänsterback. Är klart bättre på mitten.Cygan - började matchen med att göra mål, men det var tyvärr en av få ljuspunkter för honom under matchen. Han krånglade till det och var illa ute ett par gånger.Sol - kungen i försvaret. Höll upp backlinjen föredömligt. Han uppoffring vid Duncans sista chans var grym att se.Lauren - var osynlig, både framåt och bakåt.Pires - även Pires var rätt osynlig. Hade lite problem med kontrollen på bollen. Kan bättre och kommer förhoppningsvis visa detta i slutskedet av ligan.Gilberto - jobbade som vanligt bra i det tysta. En godkänn match.Vieira - vad ska man säga. Planens kung, killen kan allt. Han bröt, han spelade fram, han snurrade upp en 2-3 Everton spelare i en vändning samtidigt som de hängde hans tröja och byxor men det verkade han inte ens märka. Världsklass.Freddie - försökte mycket och sprang mycket. Han hade en par fina löpningar in i straffområdet där han borde ha fått bollen. Det var jäkligt intressant att få se honom spela på plats, hur han smyger ut på kanten för att sen sätta fart in mot straffområdet.Henry - gjorde även han en fullt godkänd match. Hade väl gärna sett mer av hans löpningar, men en av de han gjorde har fastnat i min skalle. Han sprang ikapp en Everton spelare, snodde bollen av honom, passade Pires och satte sen fart. Jävlar i havet vad snabbt han sprang. Tyvärr upptäckte inte Pires detta, för då hade det varit värsta stradan mot mål för Henry.Bergkamp - visade upp lite av sitt geniala spel, bla när han vände bort en Everton back i första halvlek men tyvärr sen fick på ett för lamt skott. Han har dock mer att ge, som han förhoppningsvis visar i de sista matcherna.Parlour - oh ah Ray Parlour. Helt klart en favorit bland fansen och han gjorde ett bra inhopp genom att lugna ner spelet och få tiden att gå.Toure - spelade för kort tid för att hinna med att göra något intryck.   {gallery}arsenal_sweden/reserapporter/2003_everton{/gallery}