Nyhetsarkiv

Efter 19 år i Arsenal lägger Tony Adams av. Men hans tröja - nummer 6 - kommer även i fortsättningen att användas.

Arsene Wenger håller ställningarna. Han har varit ute på transfermarknaden och handlat sunt. Han har handlat snålt, en back och en mittfältare för knappt sju miljoner pund. Inga pengar om man jämför med Liverpools stjärnköp Diouf för 10 miljoner pund. Sedan har vi förstås rekordköpet av Rio Ferdinand för 30 miljoner pund.

En stor fotbollshelg i Malmö är till ända. Det som finns kvar är glada minnen och en enorm träningsvärk. Arsenal FC Swedish Branch ställde för första gången i klubbens snart ettåriga historia upp i den årliga supportercupen i Malmö. Vi nådde kvartsfinal - sedan tog det slut. Men vi tar det från början...

Jag har inte varit speciellt aktiv i den här supporterklubben. Trots att jag varit medlem i snart ett år så har jag knappt haft ett inlägg på forumet eller varit med i era diskussioner detta främst pga av att jag diskuterat på lite andra sidor så det är inte konstigt om ni inte känner igen mig. Men hur som helst tänkte berätta lite om min fantastiska Londonresa de magiska dagarna 8-12 maj i år. Det var egentligen mest tur att jag befann mig i London dessa dagar. Det var väl ungefär i April/Maj 2001 jag och fyra klasskamrater bestämde oss för att ansöka om ett bidrag från vår skola för att göra en studieresa till London. Det är så på den gymnasieskola vi gick på att alla som går sista året har möjlighet att ansöka om ett bidrag till en studieresa. Vi fick våra pengar och bestämde oss först för att åka över under påsken då vi kunde se två matcher eftersom Arsenal först spelade hemma mot Sunderland på lördag och sedan borta mot Charlton på måndag. Läraren som skulle följa med oss fick dock förhinder och vi fick skjuta fram resan. Eftersom vi ville se fotboll (Arsenal för mig personligen) när vi var där fick vi kolla igenom spelschemat och det som passade bäst var sista omgången då Arsenal mötte Everton på Highbury och Chelsea- Bolton på Stamford Bridge. Jag började direkt efter att vi spikat denna helg att febrilt försöka få tag på biljetter till Highbury och från början skulle de ha 70 pund för dem. Vi tvekade dock (dumma som vi var) och tänkte att vi skulle vänta och se. Priset för en biljett steg och steg och till slut blev det lite panik och det var bara jag som var beredd att betala priset för biljetten till Highbury. Jag bestämde träff med en kille utanför Highbury på lördagen, men han meddelade dagarna innan jag skulle åka att han kanske inte skulle ha några biljetter kvar. Jag fick hoppas på att hitta någon haj utanför tänkte jag, men vår lärare som följde med visste en butik i London där jag eventuellt skulle kunna få tag på en biljett. Vi åkte ditt på torsdagen och de skaffade fram en biljett åt mig. Kunde knappt tro det när jag fick den i handen.Jag tror aldrig att jag haft så mycket tur som jag hade under denna resa. Vi flög från Västerås på onsdag eftermiddag. Jag var orolig hela veckan för att vi inte skulle hinna fram i tid för att se matchen med stort M på Old Trafford på någon pub. Skulle kännas rätt bedrövligt att missa en av de största matcherna i Arsenals historia pga att jag var på väg till London. Vi kom dock in till London typ 15 minuter innan avspark och vi sprang direkt upp till närmaste pub. Puben var full av folk med kostymer men i alla fall 80 procent engagerade sig i matchen och höll på Arsenal. Det var en enorm upplevelse att vara där och jag kan bara föreställa mig hur det skulle varit att vara i Islington den kvällen.Som jag tidigare skrev fick jag tag på biljett till Arsenal – Everton dagen efter United matchen. Den var dyr men värd varenda pund och jag kan inte tänka mig att man kan spendera pengarna på ett bättre sätt. Hörde även att priset stigit ytterligare på lördagen. Efter två dagar av studiebesök och resande fram och tillbaka med tunnelbanan till olika delar av London för utforskande av den underbara staden var det äntligen lördag. Jag skildes från mina kamrater ganska tidigt på morgonen eftersom de skulle åka till Stamford Bridge och även åka till Notting Hill en sväng innan matchen.Jag var framme vid Highbury runt 12.30. Jag strosade omkring och sög i mig av stämningen fram tills typ en halv timme innan avspark då jag gick in på THOF för att få en av de mäktigaste upplevelserna jag någonsin haft. Jag har varit på Highbury två gånger tidigare (Newcastle 97/98 och ManU 00/01) och även om de har varit bättre matcher då kan inget jämföras med detta. Det var som att befinna sig på en helt annan planet. Man glömde helt bort både tid och rum och inte ens Stepanovs kunde rubba någons humör denna dag. Det var en ren njutning att se Henry, Bergkamp, Edu mfl briljera och det var även underbart att se hur laget spelade för varandra. Först hur alla ville hjälpa Henry att vinna skytteligan och sedan hur de gick in för att låta Jeffers få göra ett mål.När de delade ut medaljerna och pokalen var självklart också det en höjdare. Ljungberg, Campbell, Wenger och självfallet Adams fick stora och mäktiga hyllningar när de lyfte pokalen men när Pires tog emot pokalen var enormt. Spelarna som ni alla säkert såg knäböjde och hela highbury skanderade SUPER BOB! Fantastiskt! Efter matchen fick jag uppleva en fest utan dess like. Det spelade ingen roll att jag inte kände en ända själ där. Var man än gick så kom folk och drog med en i sånger om att WE WON THE LEAGUE IN MANCHESTER och att THE SCUM FROM THE LANE WON F#CK ALL AGAIN och allmänt firande. Tyvärr så var supporterklubbens officiella pub så packad efter matchen att det inte gick att komma in där och The Gunners kom endast de som hade en speciell biljett in på. Men vad gjorde det en kväll som denna? Typ lika mycket roll som det spelar om Spurs kommer på tolfte eller tionde plats om du frågar mig! Vi åkte hem på söndag morgonen och så tyvärr missade jag både paraden och Tony Adams testimonal game. Hade plånboken tillåtit hade jag troligtvis stannat kvar, Den gjorde ju dock inte det men jag anser mig inte ha rätt att klaga ändå efter dessa upplevelser!