The Headmasters Ritual

Efter att de båda Manchesterlagen gnuggat till sig 1-0-vinster och tre poäng, var vi piskade att vinna i den synnerligen svåra bortamatchen på St James' Park i Newcastle, ett Newcastle som varit glödheta de senaste matcherna. Och när matchen började vart det inte lätt. Toonsens enormt höga press och deras ständigt pulserande löpningar tillsammans med den så kallade höga nivå som Lee Probert tillät, gjorde det oerhört svårt för Arsenal att komma igång.

Igår, onsdag, var vi gäster på en bjudnings som regisserades av fotbollseuropas allra mest finklädda värdfolk. Borden var dukade med både hembakt och lättdrucket och vi, Arsenal FC, skulle få äran att sitta ner och umgås med SSC Napoli i deras paradvåning Stadio San Paolo. En arena i en stad, någonstans ungefär ovanför ankeln på den italienska stöveln som kickat mången sjöfarare ut i Medelhavet vidare ut i Atlanten.

Du som är intresserad, eller till och med insatt, i svenskt musikliv i allmänhet och dess mer punkrockiga 70- och 80-tal i synnerhet, är även bekant med begreppet Tigertämjaren från Rågsved. Du som inte är det kanske har någonting att lära eller i varje fall uppleva, för maken till hjälte och betydelsefull trendsättare, i en och samma person, är för många svår att finna.

Har ni någon gång varit på ett kalas, en fest eller ett samkväm som liksom aldrig riktigt lyfte? Där folk satt och småputtrade i sofforna, konversationer flöt på lätt och ledigt, men där den där riktiga partystämningen aldrig riktigt inföll? När ingen blev så där frejdigt kalaspackad och ville svinga sig i takkronorna, ingen dansade med bar överkropp med underkroppen inrullad i hallmattan och där köket aldrig riktigt blev det där euforiska bastuaggregatet?