The Headmasters Ritual: Alla Bakis?

Denna årets första dag lär vara den vi svenskar konsumerar som mest pizza/år. Och som ni vet och jag har läst... så skall pizza vara ett frekvent använt botemedel mot baksmälla. För igår var ju en av årets absolut störst festtillfällen. Och idag således en av de största bakisdagarna. Och det var inte annat än att jag satt i soffan och funderade på om även våra vänner kanonjärerna hade varit ute och slagit dank under gårdagsnatten. För maken till seg tillställning var länge sedan jag såg. Första halvlek var tämligen narkoleptisk och jag var tvungen att ta mig en kaffe för att över huvud taget hänga med i slowmotionorgien.

När andra halvlek tog vid var tempot också något högre och Arsenal hade en bra period mellan 50:e och 60:e matchminuten, sedan släppte vi upp Cardiff för att sedan återta initiativet efter de väl genomförda bytena där Flamini i 65:e ersattes av Rosicky och Podolski av Bendtner. Den sistnämnde blev bakfyllefestens one-hit wonder när han i tryckte in returen på Sagnas nick i 88:e, bröt dödläget men sedan var tvungen att bryta direkt efter det sittande firandet i. Fyra minuter senare stängde sedan Walcott matchen med att, efter en riktig smörpass från Wilshere, chippa in 2-0 bakom den, matchen igenom maskande Marshall.

En lättnadens suck drogs hemma i soffan och en stor seger i sin tämligen sederande kontext. Vi släntrade oss igenom matchen, med Wenger i bakisuniform värdig vilken TV-soffa som helst och med domare Moss som en av de sömniga. Vi är tillbaka i ligaledning och då får det ha varit hur tempolöst,  tafatt och ineffektivt som helst. Pragmatisk som jag är tar jag en sådan här match före en med bländande spel och fel slutresultat alla dagar i veckan. Framför allt om dagen är årets bakfylledag. Och pizzaätardag. Gott jobbat. Mina spelarbetyg är som följer:

Szczesny: 3,5/5. Kom på mellis vid hörnan i 81:e minuten man var bortsett från det felfri denna dag. Stod arbetslös långa stunder men han ändå göra en fin benparad i 38:e, rusa ut bra i 47:e och göra sig jättestor på rätt ställe i 95:e. Satte även igång spelet bra idag, både med fötterna och vid utkast.

Sagna: 4/5. En av de bättre idag och en av få som gjorde en bra första halvlek. En halvlek där han var oerhört delaktig i det offensiva. Stod för ribbnicken vars retur ledde till Bendtners 1-0-mål och var överlag väldigt bra både med huvudet och med fötterna. Enda frågetecknet producerade han i 15:e minuten när han, i ett synnerligen bra läge, stegade fram och slog en urkass frispark rakt i muren.

Mertesacker: 3/5. (eller 2/5+4/5). Stort plus för att han ständigt var först på varje nickduell, såväl offensivt som defensivt. Minus för att han inte lyckades göra mål på någon av de offensiva chanserna, trots att han var helt omarkerad vid samtliga. Gick bort sig helt när han stötte upp i banan både i 28:e (gult kort + Cardiffmålchans) och i 39:e. Till detta skall också läggas ett antal brytningar och rensningar.

Koscielny: 3/5. Inte helt vän med bollen denna dag och hamnade ofta utan naturliga mottagare när han väl hade bollen. Bra ikapplöpning och rensning i 35:e, men annars inte så utmärkande utan mer på rätt ställe vid rätt tidpunkt där han fick Cariffanfallarna att se tämligen impotenta ut.

Monreal: 3/5. Höll helt rent på sin kant och lyckades, efter en trög start, även få igång det offensiva spelet i andra halvlek. Slog inlägget som sedan gav 1-0 och hade ett antal fina inspel under matchens andra hälft där laget började nyttja hans fina offensiv bättre.

Flamini: 2/5. Blev i denna match tämligen överflödig, där han dels matchades tillsammans med en ofta defensivt kunnig Arteta och med en Arteta som denna dag överglänste Flamini i passningsspelet. Blev liksom en för mycket. Gjorde några bra brytningar och tog några fina offensiva löpningar, men fick aldrig riktigt fart på spelet med bollen, utan lät den ofta gå i sidled eller bakåt.

Arteta: 3,5/5. Den av DM-kombon som gjorde sig mest användbar denna match och detta trots en match med viss ojämnhet. Slog ett stort antal oerhört fina crossbollar och djupledspassningar och var, framför allt i andra halvlek, en av de mest pådrivande spelarna. Läcker vrickning i 51:e där själva dansbandskungens finkänslighet kom till ytan för uppvisning. Bra match av Arteta.

Wilshere: 4/5. Tillsammans med Sagna var unge Jack en av få som kom undan första halvlekens sömngång med äran i behåll. Slog under denna halvlek många fina passningar och lyror och drev fram som en het kniv genom Cardiffsmör vid ett flertal tillfällen. Minus för när han, i 25:e minuten, just mitt i en sådan framstormning, lät bli att ta skott, sökte väggpassning med Podolski för att sedan springa rakt in i Cardiffspelare och ropa på straff.

Sedan var han, när andra halvlekens högre tempo väl rullat igång, smått magisk. Tog ett stort jobb, både hemåt och framåt, och satte ann tonen med delikata passningar, dribblingar och genombrott. Hade, efter en härlig soloräd, ett skott i stolpen i 64:e och rundade sedan av med en ypperlig touch som blev till assist till Walcotts 2-0-mål.

Walcott: 4/5. Första halvlek gick att summera med: Bra löpningar, urkassa avslut. Sedan började han, till dessa fina löpningar och kassa avslut, allt mer lägga till fina passningar, och stod under andra halvlek för en jätteinsats när matchen skulle tas över och vinnas. Grym dribblingsräd i 52:e, fin frispark i 56:e och användbara passningar på löpande band. Och så målet. Chippen. Där bra löpningar men kassa avslut till slut rundades av med ett rakt igenom urkönt avslut.

Podolski: 1,5/5. Började matchen övertygande med hög grad av involvering, men försvann sedan helt ur matchen. Man såg att han, när han sökte sig ur boxen in i spelet, försökte spela Giroudspel minus nickarna, men dit nådde han inte alls idag. Hade en bra chans i 52:e minuten men spelade för nätt, utan pondus och utan den auktoritet som behövs centralt. Jag gillar både Podolski som spelare och idén med Podolski som central striker, men denna matchs insats från tysken, gav ingen vidare klarhet i den sistnämnda frågan.

Cazorla: 3,5/5. Hade under första halvlek ett par fina crossbollar till löpande Walcott, några insticksförsök och den grymma överstegsfinten med därpå följande passen till Walcott i 31:e minuten, man hade annars oerhört svårt att få igång något nyttigt av sina bollkontakter. Kom för långt ned i banan, mer som ytter i ett 4-4-2 än som ytterforward i ett 4-3-3/4-5-1 och kom därmed för långt från anfall och avslut.

När andra halvlek så började så var han som förbytt och var oerhört mycket mer initiativrik, varierande i sitt spel och nyttig för laget i stort. Bra instick i 51:e och 52:e och därefter involverad i det mesta. Fina samspel med både Wilshere och inbytte Rosicky.

Vår danske drasut dansade en sommar på ungefär 23 spelminuter, men det räckte för att åstadkomma mer än vad Podolski lyckades med på sina 65 minuter på plan. Detsamma går att säga för den temposättande och högst påverkande Rosicky, vilken både drog upp farten och kvalitén på passningarna när han kom in.

Wenger: 3/5. Härligt mysklädd och ofta slött tillbakalutad i soffan, förlåt avbytarfåtöljen, var han dagen upp i dagen. Återigen oerhört onödigt att spela både Flamini och Arteta hemma mot nykomling och lindansande Cardiff, där den förstnämnde, Flamini, blev det stora offret. Bra byten som satte fart på tillställningen och bra övergång (tror jag) till något 4-4-2-liknande mot slutet. 

Bildproducenten: 1/5: Visst f-nken är det spännande med en malaysisk galenpanna i samspråk med en norsk supersub som åldrats med värdighet. Och visst är det spännande med walesare som tagit sig ända till London och visst är det spännande både med ymnigt regnande och med blåst. Fast det var ju ändå fotboll vi satt oss i soffan för att se. Producenten var närmast perverterad i sitt Vincent Tanfrossande och när hen kryddade anrättningen med att ständigt zooma in sjungande bortafans så visste jag inte riktigt vad jag generat skulle sänka blicken på.

Men sk-t samma, nu är vi tillbaka i ligaledning, tillbaka i ett spel som under vissa delar av andra halvlek var riktigt bra och tillbaka (eller snarare åter) i en situation där vi vinner fast vi är antingen kassa, sömniga eller bakislook-a-likes. Vi tog våra tre poäng, sa hej och tack för pizzan och gjorde Wenger sällskap i mysdressen. Tack skall ni ha kanonjärer. Det var inte uppiggande, men ack så följsamt, adekvat och njutningsfullt. I varje fall när man tittar på slutresultatet.