Medlemmar: 8232 st.
Visa menyn

Här kommer titlarna?

Sebastian Parkkila
tis 3 sep 2013 kl 12:00

Gervinho såldes till Roma. Roma sålde Lamela till Tottenham. Tottenham sålde Bale till Real Madrid. Real Madrid sålde Mesut Özil till Arsenal. Och där sitter Arséne Wenger och flinar.

Det var en enastående rockad som ledde till att Arsenal till slut fick sin världsklasspelare, och att Tottenham hade stor betydelse för att få spelaren gör det än roligare. Vilken klubb som helst i världen skulle vara avundsjuka på Özils färdigheter som kreativ mittfältare. Det krävdes att vi slog vårt övergångsrekord ett par gånger om, men det var väl värt väntan. Nu orkar man knappt vänta på att se Özil spela ihop med vår andre briljant Santi Cazorla.

Orosmolnen består däremot och blev än tätare i dag då Lukas Podolski medgav att han blir borta så länge som tre månader. Arsenal gjorde varken klart med en striker eller en ytter under övergångsfönstret, och vi har fortfarande en oerhört tunn trupp. 

Om Giroud blir skadad är våra alternativ som anfallare Walcott, Sanogo och Akpom. Inte den mest förtroendegivande trion att ha som ensamma anfallare. Spelar dessutom Walcott i den centrala anfallsrollen betyder det också att vi kan tvingas till att använda Özil eller Rosicky som yttrar, i vilket fall vi kommer att spela med fem centrala mittfältare. Alternativt kan Wenger välja att chansa på Gnabry eller Ryo Miyaichi, men i dagsläget finns det inget som tyder på att de är redo för att spela match efter match i världens tuffaste liga.

Oavsett så ger värvingen av Özil ett helt nytt ljus över säsongen, och han kan komma att drastiskt förändra Arsenal om han används rätt. Wenger måste uppmana till löpningar mycket mer än vad som görs i dag då Özil är den bästa spelaren i världen på så kallade nyckelpassningar. Walcott kommer att bli hyperfarlig tillsammans med tysken, och det gäller att vi får behålla Giroud skadefri så att vi i alla fall har två alternativa löpningar.

Planen var tydligt att värva Demba Ba på lån från Chelsea, men Mourinho visade än en gång att han inte har ett etiskt ben i kroppen. Ända fram till sluttimmen på övergångsfönstret övertygade han Arsenal om att Demba Ba skulle kunna få för 3 miljoner pund som lånesumma. Sedan när han plötsligt kommer på att Arsenal är på väg att värva Özil bestämmer han sig för att Arsenal är med i titeljakten på allvar och vägrar låna ut anfallaren.

Det sägs att Arsenals läger rasade mot Mourinho efter tilltaget, och det med all rätt. Däremot får vi skylla oss själva om vi inte hade en plan b. Speciellt eftersom vi många gånger tidigare har sett hur Mourinho agerar. 

Jag oroar mig inte längre lika mycket över vår defensiv. Nu har vi tre målvakter, Flamini som kan spela som defensiv mittfältare och ytterbackar samt Vermaelen som kan vara åter så tidigt som efter landslagsuppehållet. Flamini och Viviano må inte vara av den kvalitet som vi supportrar hade hoppats på, men förhoppningsvis är de temporära lösningar på problemet.

Nej, orosmolnet finns som sagt i offensiven där vi är märkbart tunna. Håller vi bara Giroud skadefri fram till januari och värvar en högklassiga anfallare kan detta bli en väldigt trevlig säsong trots allt. En titelsäsong? Den som väntar får se.