Sebastian

Arsene Wenger's magic, he wears a magic hat. Och ur den kom Santi Cazorla.

Denne lille briljant kan få fotboll att verka som den enklaste saken i världen. Andra matcher har han krånglat till det i onönad och beskyllts för att vara ojämn. Mot Reading fick vi däremot se honom från hans bästa sida. 30-meterspassningar som är perfekta med båda fötterna. Nätta små tillslag gör att han är närmast omöjlig att ta bollen av. När han vill så skjuter han dessutom som en häst sparkar, trots sina ringa 1,68 centimeter. Hans partnerskap med Podolski har vi sett fungera magiskt vid flera tillfällen, även om det var ett tag sen senast. Nu har Cazorla också en ny lekkamrat i Jack Wilshere som han börjar finna än mer.

Men det var inte bara Cazorla mot Reading, utan nästan hela laget fungerade för en gångs skull. Särskilt offensivt. Alex Oxlade-Chamberlain har vi inte känt igen på hela säsongen förrän nu, och han har ett brett register. Ett väldigt bra skott, dribblingar och en oerhörd fart med vilken han enkelt tog sig förbi Reading-spelare som närmast blev åskådare.

Jag har försökt hålla skenet uppe så gott jag kunnat under de senaste säsongerna. Alltid har man sett en potential hos Arsenal, även om vi inte har vunnit någonting på sju år. Många tänker som jag: "Nej, nästa år kommer det gå bättre. Då kommer vi se den och den talangen blomma ut". Nu har det alltså gått sju år utan någon som helst framgång. Visst, vi kan skylla allt vi vill på att vi har byggt en ny arena. Vi kan skylla på ett lågt lönetak. Vi kan skylla på skadebekymmer. Men det borde vi inte, vi ska likväl slåss om titlar. Droppen kom när vi förlorade mot Bradford, ett lag i engelska fjärdedivisionen. Med en i stort sett ordinarie trupp.

Jag inser att jag inte skrivit på länge. Anledningen till detta är att jag var på resande fot under hela föregående vecka och även har hunnit med att fylla år. Lovar bättring framöver.

Nu är det alltså dags att röra sig framåt i planen när vi talar om Arsenals framtid. För två veckor sedan skrev jag om Arsenals målvaktstalanger. Nu är det däremot dags att ta oss an Arsenals defensiva talanger. Det är en front som dessvärre inte ser allt för ljus ut om man ska vara riktigt ärlig. Däremot finns ett par spelare med chans att nå A-laget om de förbättras i stadig takt.