Fotbollspoesi

Cazorla till Wilshere, till Cazorla, till Giroud, till Wilshere, till Giroud, till Wilshere och in i mål. Allt detta hände på fyra sekunder och Arsenal ledde med 1-0 hemma mot Norwich efter vad som redan tippas som säsongens mål. Det var fotbollspoesi på hög nivå, och de gooners som då stod upp på O'Learys i Gamla stan kunde knappt tro sina ögon när reprisen visades. Väldigt få lag kan göra ett dylikt mål, och det krävs oerhörd förmåga och synkronisering inom laget för att lyckas med ett sådant improviserat mästerverk.

Resterande mål var inte heller dåliga. Som Girouds andra assist till Mesut Özil som okaraktäristiskt nickade bollen in i nätmaskorna. Eller Ramseys soloräd i Norwichs straffområde där han med enkelhet gjorde tre motståndare innan han placerade bollen i mål. Lika vackert var det fjärde målet där Rosicky lade in en boll tvärs över straffområdet till Ramsey som på volley stötte ned bollen snett-innåt-bakåt till Mesut Özil som placerade in bollen på en touch.

Nu börjar allt fler att seriöst ställa frågan om huruvida Arsenal verkligen kan vinna titeln i år, och motståndarsupportrar har hyllat Arsenal som "the team to beat". Men faktum är att de verkligt stora testen återstår. Hittills har Arsenals större test varit mot Napoli och Tottenham, och de båda spelades på Emirates Stadium. Personligen vill jag avvakta med att verkligen bedöma laget tills vi har spelat mot exempelvis Chelsea och Manchester City. Ett bra test väntar också på tisdag mot Dortmund.

Med en mer kritisk aspekt på gårdagens 4–1-seger mot Norwich kan man däremot se att Arsenal fortfarande lider av ett långvarigt problem. Nämligen att leda med ett mål. Efter Wilsheres drömmål började Arsenal att låta Norwich hålla bollen mer och gå till anfall. Arsenal kunde till en början kontrollera Norwich väl defensivt, men efter att Flamini gått av med en hjärnskakning så såg det allt mer oroligt ut och Szczesny fick fortsätta sin fina form för att hålla nollan ytterligare ett tag. Ett lag med den kvalité som Arsenal har, i synnerhet på mittfältet, ska kunna fortsätta att dominera matcher även i ledning. Speciellt hemma, speciellt mot Norwich. Det är en mental handbroms som herr Wenger måste arbeta på att få bort ur spelarnas huvuden.

Det är svårt att inte passa på att hylla Aaron Ramsey ännu en gång. Han är i dagsläget en av världens absolut bästa mittfältare och visar upp en hiskelig form. Han har en utomjordlig kondition, öser in mål, spelar klokt och är den meste tacklaren i hela Premier League med 40 tacklingar hittills. Någon jämförde honom med Schweinsteiger tidigare, och jag kan inte annat än att hålla med. Det otroligt roligt att se walesaren till och med stjäla rampljuset från spelare som Mesut Özil och Santi Cazorla.

Med en seger på tisdag vågar jag säga att vi har gått vidare i Champions League, och att göra det tidigt möjliggör väldigt behövd rotation. Snart har vi dessutom Walcott tillbaka, och det kommer bli väldigt intressant att se honom löpa med Özil, Cazorla och Ramsey bakom sig. Det är också min stora förhoppning att det nu äntligen lossnar för Jack Wilshere igen. Vilken spelare även han är i sina bästa stunder.