Avsaknaden av "game-changers"

Arsenal har i och med sin fempoängsledning i Premier League gjort en bättre säsongsstart än under "invincibles"-säsongen och andra ligavinnande säsonger under Wenger-eran. Arsenal har bara tappat två poäng på nio matcher sedan förlusten i öppningsmatchen mot Aston Villa. Självförtroendet är på topp, och i helgen möter vi ett Manchester United i usel form på Old Trafford. Allt är till synes guld och gröna skogar.

Men fortfarande saknar truppen det där lilla extra som gör att man verkligen vågar tro på en ligaseger. Dels finns inga riktiga alternativ till Olivier Giroud som förr eller senare kommer skada sig eller behöva vila. Ett hittills större problem har dock varit att det inte har funnits spelare som kan komma in från bänken och förändra matchbilden. Det närmaste vi har kommit är egentligen att byta ut Wilshere mot Rosicky.

Nej, vi behöver andra typer av spelare att kunna få in vid dödlägen i matcher. Därför kommer det att bli oerhört intressant att se hur vi ställer upp när spelare som Walcott och Podolski är tillbaka inom en väldigt snar framtid. Utan tvekan kommer Walcott att sakta men säkert återta sin plats i startelvan, och matas med djupa bollar av spelare som Özil och Cazorla. Jag skulle inte vilja vara den vänsterback som får ansvar för det.

Podolski kommer sannolikt få nöja sig med en bänkplats till en början eftersom vi har så många högklassiga mittfältare som måste trängas i startelvan. Men han är en spelare som kan vara oerhört intressant att ha på bänken, och han fungerar också som bäst när han får spela kortare tid, eftersom han har en tendens att tröttna efter ungefär 70 minuters spel.

Dessutom kan vi då byta till en 4–4–2-uppställning om vi så vill. Säg att vi byter ut exempelvis Cazorla eller Ramsey och låter Podolski ligga något bakom Giroud då vi behöver gå framåt. Han är en hänsynslös avslutade, vilket man egentligen inte kan säga om någon annan spelare i Arsenal just (undantaget möjligen Ramsey). 

Walcott och Podolski kommer helt klart att förändra dynamiken i det nuvarande Arsenal. Problemet är då att man inte bör, som ordspråket lyder, byta ut en vinnande häst. När Walcott är tillbaka blir det Wilshere/Rosicky som får maka på sig, och de båda ger oss ett mycket bättre bollhållande än vad Walcott gör. För den sistnämnde kan vara otroligt enerverande när han ska behandla bollen. Ofta med en touch för mycket, samtidigt som Theo har väldigt svårt att göra något kreativt när han själv har bollen. 

Det kommer att kännas som om en spelare försvinner i stora perioder, och kanske är det därför som Arsenal har kört över lag som Liverpool på mittfältet, att vi faktiskt har fem mittfältare på planen. Personligen anser jag att vi ska fortsätta köra på inslaget spår eftersom det har fungerat så bra, och låta Walcott komma tillbaka i en "supersub"-roll, som den han hatade för ett par säsonger sedan. För man ska väl låta den vinnande hästen fortsätta?

I kväll börjar vi alla fall med Dortmund borta, och jag skulle ta ett oavgjort resultat på förhand. 2–2 tippar jag också.

Om ni har några tips på ämnen som ni skulle vilja se behandlade här på bloggen får ni gärna tipsa i kommentarsfältet eller till min Twitter.